Jag vet att det är lite kult att gilla Ernst-Hugo Järegård. Folk förknippar honom idag kanske främst med Lars von Triers TV-serie Riket. Dessutom minns man hans väldigt säregna röst och dendär ”Danskjävlar”-repliken.
Och visst, allt detta är fanatiska saker. Men det som jag tycker kommer i skymundan ibland är att Järegård, trots sin bohemiska framtoning och ”larger than life”-personlighet, var en mycket duktig skådespelare. TV-serierna Riket och Riket II är naturligtvis favoriter. Det finns en fantastisk scen i Riket där Järegårds karaktär Dr Helmer ställs till svars av en sörjande mamma över en misslyckad hjärnoperation på dennes dotter. Dottern har efter Helmers ingrepp blivit svårt hjärnskadad och kan inte kommunicera med omvärlden. Efter att ha försökt tillmötesgå modern får Helmer istället ett vredesutbrott och säger:
Jag har öppnat ett och annat kranium förut. Den här… snorungen är faktiskt inte den första.
Här är scenen:
Järegårds prestation – hur han försöker prata med flickan i en mjuk röst, hur han låter sårad när mamman anklagar honom och hur han tystnar och sluter ögonen innan han säger ordet ”snorungen” – ger mig rysningar.
Också i TV-serien Skånska Mord är han lysande. Han är med i 3 av de 5 avsnitten och spelar en ny karaktär i varje. I avsnittet Esparen gör han en stark skildring av en man som står anklagad för att ha mördat sin fru. Om han gjorde det eller ej vet vi inte. Men i scenen då Ernst-Hugo står inför domstolen och desperat ber dem att tro på hans oskuld är han så oerhört bra.
En fantastisk skådespelare, som över 10 efter sin död, fortsätter att fascinera.




