SvD om Carola: Fansens favoriter hatas av kritikerna

Trodde aldrig Carola skulle förekomma på min blogg. Men idag gör hon det. Adam Svanell skriver på Svenska Dagbladet en intressant text med avstamp i Johanna Koljonens och Andreas Ekströms nya bok om Carola – Främling. Det är ett intressant resonemang om finkultur kontra populärkontur, överklass kontra medelklass. Han skriver bl.a. om överklassen värdesättande av subtilitet [...]

Läs hela inlägget »

Eric Clapton – Cocaine

Eric Clapton lirar gura nån gång på 80:talet.

Läs hela inlägget »

John Lennon – Jealous Guy

John Lennon anser jag vara en av världens mest överskattade artister. Det finns en stor kult kring honom, som jag inte förstår mig på. Tillsammans med Paul McCartney gjorde han Beatles” musik till något extraordsinärt. Men på egen hand tycks han mest ha ägnat sig åt sitt flummiga hippieliv, kvasifilosofiska uttalanden och Yoko Ono. För [...]

Läs hela inlägget »

R.E.M. – The One I Love

R.E.M. som upplöstes förra året har producerat en hel del bra låtar. Här är en akustisk liveversion av ”The One I Love”, som jag tycker är grym.

Läs hela inlägget »

Jimmy Ruffin – What Becomes Of The Broken Hearted

Skön Motown från mitten av 70-talet.

Läs hela inlägget »

Skivrecension: The Cranberries – No Need To Argue (1994)

The Cranberries är ett irländsk alternativpopband som hade sin storhetstid under tidigt nittiotal. De kom från staden Limerick, som trots sin vits-association är en väldigt trist håla. Bandet består av Mike Hogan (bas), Noel Hogan (gitarr), Fergal Lawler (trummor) och Dolores O’Riordan (sång).  No Need to Argue var bandets andra album, och kom 1994. Albumet [...]

Läs hela inlägget »

Skivrecension: Robbie Williams – Reality Killed The Video Star

Robbie Williams tillhör helt klart mina ”guilty pleasures”. Han har en märklig förmåga att charma även den mest svårflörtade (inte för att jag skulle vara så särdeles svårflörtad, but you get my point). Han är en oemotståndlig entertainer, vilket jag fick bevittna då jag såg honom live 2006. Showen han bjöd på var fulländad och [...]

Läs hela inlägget »

Skivrecension: Kent – Hagnesta Hill (1999)

Under mina tonår var det många av mina jämnåriga som lyssnade på Kent. Jag lyckades dock hålla mig borta. Jag har aldrig tidigare känt någon lockelse inför bandets bottenlösa deppighet eller Jocke Bergs säregna stämma. Jag har väl nästan alltid sett deras musik främst som ”svart och svår”. Givetvis ska man inte sticka under stol [...]

Läs hela inlägget »

Skivrecension: Queen – A Night on the Opera (1975)

En av 1900-talets mest klassiska band och deras kanske främsta skiva. Det är en absurd blandning av musikgenrer. Allt från hårdrock, visa, avancerade körarrangemang, ballader, pop, dixeiland-jazz etc. Detta är en sådan skiva där man som lyssnare inte hoppar över något spår eftersom nästan alla låtar är klassiker. Den mest kända är förmodligen den episka [...]

Läs hela inlägget »

Skivrecension: Rikard Wolff – Pojken på Månen (1995)

Det finns något skämmigt över att jag gillar den här skivan. På sätt och vis är den tämligen pretentiös. På det där sättet som bara svenskspråkig 90-talspop kan bli. Men ändå. Rikard Wolffs debutalbum är en blandning mellan av singer/songwriter, jazz, pop och visa. Jag gillar Wolffs röst. Den är verkligt säregen och teatralisk på [...]

Läs hela inlägget »