Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘YouTube’ Category

Senast man försökte återuppliva Leslie Charteris klassiska karaktär Simon Templar var i den mediokra Val Kilmer-filmen från 1997. Resultatet var plågsamt tråkigt och hade inte mycket gemensamt med den underhållande TV-serien från 1960-talet. Jag skrev om den klassiska serien i ett inlägg förra året.

Nu har ett promo-klipp för den nya serien släppts på nätet. Man har spelat in ett pilot-avsnitt som ska göra något TV-bolag intresserat av att beställa serien. Vi får se hur det går. Jag är inte helt övertygad. Naturligtvis skulle det vara trevligt att återse Helgonet. Men detta kan lätt haverera.

I rollen som Simon Templar, alias Helgonet, ser vi Adam Rayner. Detta är en skådespelare jag inte hört talas om tidigare. Som Templars partner och kärleksintresse Patricia Holm ser vi Eliza Dushku (Tru Calling, Buffy The Vampire Slayer, True Lies). Än så länge är casting-listan ganska intetsägande, enligt mig. Rayner har jag, som sagt, inte sett tidigare. Och Det jag sett med Dushku har varit ganska dåligt. Då har jag större förhoppningar för Enrique Murciano och Greg Grunberg som de två poliser som är ute efter Templar. Dessutom är både de gamla Helgonen Roger Moore och Ian Ogilvy med (åtminstone i pilotavsnittet). Sånt är alltid roligt.

Men över lag är jag allt annat än imponerad av det jag sett i trailern. Hoppas dock att serien överträffar mina förväntningar.

Read Full Post »

En intressant intervju med Sofia Coppola, gjord i samband med releasen av Somewhere. Så den handlar främst om den filmen, men också lite mer om hennes filmskapande generellt. Lite om den kreativa processen, hur hon arbetar osv. Inget sensationellt, men ändå intressant. Detta får bli avslutningen på mitt Tema: Sofia Coppola.

Jag ser fram emot hennes nästa film, The Bling Ring, som ska ha premiär 2013. En grupp udda tonåringar, besatta av att bryta sig in hos kändisar, känns som en story gjord för Coppola. Kolla in detta klipp om ni vill veta mer om det verkliga fallet. Jag tycker det verkar lovande, trots träbocken Emma Watson i huvudrollen. Filmen har redan lyckats bli lite kontroversiell, på grund av att både polismannen som hade hand om utredningen, samt en av de skyldiga, båda arbetar på filmen som ”technical consultants”, något som kritiserats av domaren i brottsmålet. Jaja, en intressant film verkar det bli i alla fall.

Nedan kommer ytterligare ett YouTube-klipp. En sjukt snygg hyllning till Coppolas filmskapande.

Read Full Post »

Ja, idag släpptes Adeles nya låt Skyfall. Den är ledmotivet till den nya James Bond-filmen. Här har ni den.

Kort omdöme: Mina förväntingar var en Rolling in the Deep möter Goldfinger. Jag hade förväntat mig att Adele skulle bjuda på mäktiga crescendon och en berg-och-dal-bane-melodi. Hennes röst är som byggd för en svulstig Bond-låt. Men här är hon förvånadsvärt laid back. Vilket faktiskt känns mer originellt och fräscht. Det hade lätt kunnat bli en Shirley Bassey-pastisch med Adele vid micken inser jag nu, men detta undviks på ett briljant sätt. Det är bra. Kanske inte blir en klassiker, men helt klart bättre än en hel del andra Bond-låtar.

Idag är också The Global James Bond Day. Den femte oktober 2012 är det exakt 50 år sedan den första James Bond-filmen Dr No hade premiär. 1962, alltså. Bond-producenterna har tagit tillfället i akt och utropat detta till den globala James Bond-dagen. Det är naturligtvis ett effektivt markandsföringsknep. Men eftersom jag är obotligt förtjust i fenomenet James Bond, så tänkte jag ändå att det skulle firas.

På temat James Bond-musik, så har jag nedan ett antal YouTube-klipp med låtar som kunde ha blivit titelmelodier till Bond. Det är alltså låtar som skrevs till filmerna, men som avvisades av producenterna. Till skaran av avvisade artister finner vi bl.a. Johnny Cash, Alice Cooper och Ace of Base. Jag skulle nog dock säga att producenterna valde fel låt vid endast ett tillfälle – The Man With The Golden Gun. Coopers version är grym.

Read Full Post »

Jag har tidigare skrivit om Al Pacino och hans överspel. Som jag sagt i mitt tidgare inlägg var Pacino bäst på 70-talet, då hans ”method acting” var oerhört effektivt. Han lyckades göra sin karaktärer i filmer som The Godfather 1 & 2 eller Dog Day Afternoon mycket trovärdiga. Och visst, han fungerade i Donnie Brasco och Heat. Men på senare år har han gjort riktigt dåliga prestationer i filmer som Oceans Thirteen, Righteous Kill, 88 minutes eller Two for the money. Det vore fel att säga att han bara gör dåliga filmer numera, men han är definitivt inte vad han en gång var. Han är väldigt överskattad nuförtiden. Men måtte han lugna ner sig lite grann och inte hoppa på varenda film som han erbjuds…

Read Full Post »

Eric Clapton lirar gura nån gång på 80:talet.

Read Full Post »

Föredrar egentligen versionen från Live at Budokan. Men detta är en väldigt bra, och något bortglömd, Dylan-klassiker.

Read Full Post »

En gång i tiden var Nicolas Cage faktiskt ganska cool. Det var någon gång under 90-talets andra hälft. Innan dess var han till och med bra. Exempelvis i Wild at Heart och Raising Arizona. Sedan tog han klivet över till stora actionfilmer, där The Rock och Face/Off fortfarande håller som väldigt välgjord eskapism. Men mot 90-talets slut började det gå utför. Visst dök han upp i en och annan bra film emellanåt; Adaptation, Lord of War, The Weather Man och Kick-Ass. Men allt för ofta var det rent skräp det handlade om.

Listan på kalkonfilmer kan göras lång: Sedan 2006 har Cage medverkat i bl.a. The Wicker Man, Ghost Rider 1 och 2, Next, Knowing, Bankok Dangerous, The Sorcerer’s Apprentice, Season of the Witch, Drive Angry, Seeking Justice, Tresspass etc. Medelbetyg på dessa titlar är 5,4 på IMDb. För att en film ska vara ”bra” krävs ett betyg på helst 7. Allt under det är ganska dåligt. Filmer som ligger runt 5 är oftast riktigt usla. Världens traditionellt sett sämsta film någon sin - Plan 9 from Outer Space - har betyget 3,7. Det är en tiondel bättre än Cages The Wicker Man, som har betyget 3,6. Med andra ord har han gjort en film som är sämre än världshistoriens sämsta film! Idag så kopplar man tyvärr inte ihop Nicolas Cages namn med kvalitet. Det är synd.

Read Full Post »

Fick för mig att göra en lista med de bästa signaturmelodierna till TV-serier. Det finns teman som är klassiska (typ The Simpsons eller Hawaii Five-O), men som kanske inte fungerar som bra låtar på egen hand. Dessa nedanför är dock sköna låtar i sig som jag kan lyssna på på min Iphone.

Inspector Morse – Barrington Pheloung

Denna vackra melodi tycker jag är väldigt underskattad. Ganska otypiskt deckar-tema faktiskt. Börjar försiktigt med stråkar, och byggs sedan långsamt upp med flöjt och blåsinstrument, för att vid sitt klimax bli väldigt mäktigt.

The X-Files – Marc Snow

Själv upptäckte jag The X-Files på allvar ett par år efter serien avslutats. Men då jag var yngre såg mina föräldrar och äldre bröder serien. Jag fick inte se den, eftersom den var för läskig. Och tur var väl det för jag var väldigt lättskrämd. Det räckte med att höra signaturmelodin för att skrämma upp mig. Mark Snow lyckades väldigt bra med att förmedla TV-seriens stämning i sin musik. Mystiken, konspirationerna, utomjordningar och ockultism. I Snows tema ryms allt detta.

Midsomer Murders – Jim Parker

Jim Parkers musik till den brittiska mysdeckaren Midsomer Murders är förmodligen det bästa med hela TV-serien. Den suggestiv valsen fungerar nästan som en mer low tech-variant av X-files-temat, med sin  slingrande melodislinga som väcker associationer till gamla skräckfilmer. Den centrala melodislingan har ett lätt utomjordiskt läte och instrumentet som det spelas på är en elektronisk theremin. Detta instrument användes till många av de gamla skräckfilmerna.

Game of Thrones - Ramin Djawadi

Jag skrev om TV-serien Game of Thrones för inte alls så länge sedan. En av seriens starkaste sidor är dess musik, skriven av tysk-iraniern Ramin Djawadi. Titelmelodin är en dramatisk och pampig orkestrering med stråkar och häftigt rytm. Tillsammans med den snygga titelsekvensen fångar den direkt tittarens intresse.

The Sopranos (Woke up this morning) – Alabama 3

I introt får vi se Tony Soprano sitta i sin bil och röka en fet cigarr. Samtidigt hör vi en djup röst sjunga:

You woke up this morning/ Got yourself a gun, /Your mama always said you’d be the Chosen One./She said: You’re one in a million /You’ve got to burn to shine, /But you were born under a bad sign/ With a blue moon in your eyes.

Coolare än så har blir det förmodligen inte.

Mission: Impossible - Lalo Schifrin

Detta är alltså originalet från 60-talets TV-serie. PÅ 60-talet kom en våg av agent/spionfilmer och TV-serier, som sattes igång av de framgångsrika James Bond-filmerna. En av dessa var Mission: Impossible. Temat är helt klart inspirerat av Bond-temat, men Schifrin lyckades med bedriften att skapa ett minst lika klassiskt melodi. Denna tämligen enkla melodislinga är på samma nivå som James Bond, Indiana Jones eller Rosa Pantern.

Return of the Saint – John Scott

Jag har tidigare skrivit om TV-serien The Saint från 60-talet, med Roger Moore i huvudrollen. Tyvärr var signaturmelodierna till denna serie alltid ganska skrikiga och tråkiga. Men Helgonet gjordes om på slutet av 70-talet, denna gång med Ian Ogilvy i rollen som Simon Templar. Jag har själv inte sett denna serie. Men titellåten med dess höga tempo och häftiga blås är löjligt catchy och sätter sig snabbt på hjärnan. Jag introducerades till denna låt via en av de roligaste scenerna ur TV-serien ”I am Alan Partridge”.

The adventures of Tintin - Ray Parker/Tom Szczesniak

Oh, detta väcker minnen. Faktum är att jag köpte DVD-boxen med den  animerade TV-serien från 1992 härom veckan (ganska billigt). Som alltid när man återser en serie man älskade som barn blir man lite besviken. Inte alls lika spännande som jag minns. Men musiken är fantastiskt dramatisk och bra! Hela det animerade introt är coolt, och tillsamans med den bombastiska musiken får jag gåshud. Bästa musiken till en animerad TV-serie någonsin. Borde använts i Steven Spelibergs nya filmatisering.

Read Full Post »

John Lennon anser jag vara en av världens mest överskattade artister. Det finns en stor kult kring honom, som jag inte förstår mig på. Tillsammans med Paul McCartney gjorde han Beatles‘ musik till något extraordsinärt. Men på egen hand tycks han mest ha ägnat sig åt sitt flummiga hippieliv, kvasifilosofiska uttalanden och Yoko Ono. För mig framstår han snarare vara en förvuxen tonåring, än ett geni. Och låten ”Imagine”. Don’t even get me started… Lennon kunde inte hjälpa att låten skulle bli rejält sönderspelad. Men ändå… Den är väldigt tråkig, och inte fin. Melodin är sövande. Texten är någonting vilken 17-åring på vänsterkanten som helst hade kunnat hitta på.

Med det sagt, så finns det två låtar han har gjort som är väldigt vackra. Den ena är ”Woman”, och den andra är ”Jealous Guy”, som kommer här:

Read Full Post »

R.E.M. som upplöstes förra året har producerat en hel del bra låtar. Här är en akustisk liveversion av ”The One I Love”, som jag tycker är grym.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 194 andra följare