Min lista med de 15 bästa skräckfilmerna från 1930-talets Hollywood fortsätter.
På plats 7 från 1935 finner vi Mad Love.
Peter Lorre gör ett isande portätt av den galne och tragiske Dr Gogol.
Dr Gogol (Peter Lorre) är olyckligt kär i aktrisen Yvonne Orlac (Frances Drake). Då Yvonnes man, konsertpianisten Stephen Orlac (Colin Clive), får sina händer svårt skadade i en tågolycka erbjuder sig Gogol att återställa dem. Gogol transplanterar i hemlighet en mördares händer till sin patient. Och medan Stephen märker att hans händer verkar ha en egen, blodtörstig vilja, växer också Dr Gogols desperation och kärlek för hans fru, Yvonne.
Karl Freund var fotografen som filmat tyska expressionistiska klassiker som Metropolis och Der Golem. I USA hade han senare filmat bl.a. Dracula och Murders in the Rue Morgue, innan han själv fick stå för regin i Karloff-klassikern The Mummy. Mad Love, producerad av MGM, var hans sista film som regissör. Här öser Freund varje bildruta full med den gotik och det expressionistiska bildspråk han varit med att skapa i Tyskland. Filmen är mycket stilren och snyggt gjord. Men detta är också i mångt och mycket ett skådespelarnas film. Frances Drake (som bl.a. spelade Karloffs fru i The Invisible Ray) är mycket bra i den kvinnliga huvudrollen. Till skillnad från sina kolleger i många andra samtida skräckisar, är hennes roll bra skriven och Drake har själv både pondus och charm. Colin Clive, mer känd som Dr Frankenstein, spelar återigen ett lidande geni (en karaktär som tydligen inte skulle vara alltför svår för denne olycklige skådespelare). Clive var en mycket duktig skådespelare, och trots att han inte kommer upp till samma nivå som i sina två Frankenstein-filmer, så är han mycket bra här ändå. Men den bästa prestationen får vi från Peter Lorre. Denne korte, fete österrikare hade blivit känd via Fritz Langs M och Hitchcocks ursprungliga The Man Who Knew Too Much (1934). Detta var hans första film i USA och han dominerar totalt varje scen han är med i. Lorre ser ut som en jättestor bäbis, med sitt rakade huvud och sina pösiga kinder. Men hans ögon ser ut som ögonen på en död fisk, vilket gör hela hans uppenbarelse till någonting abnormt. Lorre spelar också Dr Gogol som om han i vissa avseenden är ett barn – en naiv trotsig pojke som kräver att få det han vill ha. Det är helt klart att den vanligtvis respekterade doktorn är oskuld och detta mynnar ut i hans sexuella besatthet av Yvonne.
Återigen spelar scenografin en stor roll.
Men det finns också sämre aspekter av filmen. Främst är det vissa bi-karaktärer. I många av dessa filmer fanns dessa med för comic relief, så att skräcken inte skulle bli för mycket för publiken. Una O’Connors roller i Bride of Frankenstein och The Invisible Man är exempel på dessa. I denna film är det Dr Gogols berusade piga (May Beatty) och den amerikanske reportern (Ted Healy) som drar ner helhetsintrycket av filmen. Men trots dessa små skönhetsfläckar är detta en sann, men lite bortglömd, skräckklassiker!
Kommentera