Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for april, 2011

Ernst-Hugo Järegård (1928-1998)

Jag vet att det är lite kult att gilla Ernst-Hugo Järegård. Folk förknippar honom idag kanske främst med Lars von Triers TV-serie Riket. Dessutom minns man hans väldigt säregna röst och dendär ”Danskjävlar”-repliken.

Och visst, allt detta är fanatiska saker. Men det som jag tycker kommer i skymundan ibland är att Järegård, trots sin bohemiska framtoning och ”larger than life”-personlighet, var en mycket duktig skådespelare. TV-serierna Riket och Riket II är naturligtvis favoriter. Det finns en fantastisk scen i Riket där Järegårds karaktär Dr Helmer ställs till svars av en sörjande mamma över en misslyckad hjärnoperation på dennes dotter. Dottern har efter Helmers ingrepp blivit svårt hjärnskadad och kan inte kommunicera med omvärlden. Efter att ha försökt tillmötesgå modern får Helmer istället ett vredesutbrott och säger:

Jag har öppnat ett och annat kranium förut. Den här… snorungen är faktiskt inte den första.

Här är scenen:

Järegårds prestation – hur han försöker prata med flickan i en mjuk röst, hur han låter sårad när mamman anklagar honom och hur han tystnar och sluter ögonen innan han säger ordet ”snorungen” – ger mig rysningar.

Också i TV-serien Skånska Mord är han lysande. Han är med i 3 av de 5 avsnitten och spelar en ny karaktär i varje. I avsnittet Esparen gör han en stark skildring av en man som står anklagad för att ha mördat sin fru. Om han gjorde det eller ej vet vi inte. Men i scenen då  Ernst-Hugo står inför domstolen och desperat ber dem att tro på hans oskuld är han så oerhört bra.

En fantastisk skådespelare, som över 10 efter sin död, fortsätter att fascinera.

Read Full Post »

Krister Henriksson

Krister Henriksson. Långt innan den totalt överflödiga och massproducerade Wallander-serien började göras tyckte jag att Krister var Sveriges mest överskattade skådespelare.

Varför denne man är en av våra mest kända skådespelare är ett mysterium för mig. Alla jag talat med är överens med mig; han har absolut ingen inlevelse (förutom när han spelar över), det låter som han läser direkt från det memorerade manuset, han har ingen utstrålning och han gör alla sina roller på exakt samma sätt.

Säkert en trevlig prick i allmänhet, men fy vad överexponerad han är!

De övriga nominerade var:

Samuel Fröler, Figge Norling, Per Graffman, Pernilla August, Shebly Niavarani, Marie Richardsson, Regina Lund och Eric Ericsson

Read Full Post »

Den perfekta familjen

Den perfekta familjen

Carolyn: Well, I see you’re smoking pot now. I think using psychotropic drugs is a very positive example to set for our daughter.
Lester: You’re one to talk, you bloodless, money-grubbing freak.

Jag minns när denna film kom och hur hypad den blev. Alla såg och alla älskade American Beauty. Sånt kan lätt få mig att bli turned-off på en film. Men för några dagar sedan såg jag denna 90-talsklassiker igen för första gången på några år. Det är en fantastisk film. Den är oerhört gripande, har en nattsvart humor och en strålande skådespelarensemble. Kevin Spacy, Anette Benning och Chris Cooper är de främsta. Starkast tycker jag Coopers porträtt är. Han spelar den parodiskt hårde fadern som hatar bögar, misshandlar sin son och driver sin fru in i sinnessjukdom. Cooper lyckas på ett spektakulärt sätt att förena en sammanbiten, hård mans yta med en rädd och vilsen människa med ett hjärta som blöder. Spacey är också bra, trots att han i övrigt är en tämligen slätstruken och pretentiös skådis. Benning glänser också som en sorts kvinnlig motsvarighet till Coopers karaktär, där det är ytan som är prioritet nummer ett – framför familjens och själens lycka. Sam Mendes fick en av filmens 5 Oscar, för sin regi. Han gick vidare och regisserade bl.a. Revolutionary Road, som är en av mina favoritfilmer. Han ska också regissera nästa James Bond-film, den 23:e i ordningen.

Betyg 4 av 5

Read Full Post »

Tänkte att detta var passande för långfredagen. Få gör detta på ett värdigare sätt än The Man in Black.

Read Full Post »

Projektet "WHOCARES"

Black Sabbath kallades under en period skämtsamt för Black Purple, då Deep Purple-sångaren Ian Gillan stod vid mikrofonen. Det var 1983 och skivan hette Born Again. Nu återförenas Gillan med Sabbath-ikonen Tony Iommi för välgörenhetsprojektet Whocares, som 6:e maj släpper de två låtarna Out of my mind och Holy Water.

Förutom Iommi på gitarr och Gillan på sång finns också:

Jason Newsted – bas (Metallica)
Nicko McBrain – trummor (Iron Maiden)
Jon Lord – keyboards (Deep Purple)
Linde Lindström – gitarr (HIM)

Att döma av ”trailern” nedan så låter det bra. Något av en våt dröm som går i uppfyllelse att höra Gillans säregna stämma över Iommis tunga riff ännu en gång.

UPPDATERAT 19-04-11: Såg idag att Aftonbladet skrivit om detta. Kul. Trots vissa faktafel.

Read Full Post »

Tomas Boström

Jag har som regel svårt för cover-skivor. Ska sanningen fram så har jag tämligen svårt för covers överhuvudtaget. Mindre kända artister tolkar klassiska låtar och tillför sällan något nytt. Extremt sällan överträffar en cover ett original.

Jag har också svårt för när engelska låtar översätts till svenska. Sällan är texten bättre på svenska än engelska. Synnerligen gäller detta en poet som Leonard Cohen. Hans texter är ren perfektion och att översätta dessa till svenska ter sig som en omöjlig uppgift. För ett par år sedan gjorde Ebba Forsberg och Mikael Wiehe ett försök, som för mig verkade tämligen ointressant. Jag blir därmed glatt förvånad över den gotländske frikyrkopastorn Tomas Boströms (icke att förväxla med politikern Thomas Bodström) översättningar och tolkningar av 12 Cohen-klassiker.

Det är svårt att bedöma covers. Hur mycket ska man jämföra med originalen? Ibland kan det vara orättvist att avfärda en cover bara för att den inte når upp till originalets briljans. Boström slår naturligtvis inte Cohen, men ibland är han minst lika bra.

Texterna, som förmodligen är den största utmaningen, fungerar riktigt bra. Boström, som gjort sig känd som kristen vissångare och trubadur, har valt sånger som innehåller mycket andligt djup. Och i många av låtarna träder denna andlighet fram tydligare än i Cohens original, men ändå på ett tvetydigt och snyggt sätt. I mitt gömda jag (In my secret life), Komma hem igen (Coming back to you) och Fågel i bur (Bird on a wire) har alla texter som gör rättvisa mot Cohens briljans.

Arrangemangen på Vem av eldar (Who by fire), Halleluja (Hallelujah) och Här (Here it is) är väldigt stämningsfulla.

Detta är en riktigt bra skiva och rekommenderas verkligen till svenska Cohen-fans.

Mitt Gömda Jag - Tomas Boström tolkar Leonard Cohen

Betyg 4 av 5

Låten ”I Mitt Gömda Jag” på MySpace

 

Read Full Post »

Nytt på bloggen!

"We have top men working on it now"

Mina damer och herrar, låt mig få presentera – Arkiv P!

Under fliken längst upp på sidan hittar ni ett arkiv där jag kommer samla blogginlägg som kan delas in i någon ”serie”. Exempelvis min listning av de 15 bästa skräckisarna från 1930-talet.

För övrigt kan jag meddela att jag den närmaste framtiden kommer publicera fler filmrecensioner, samt även skivrecensioner. Lite mer under kategorin ”Nyheter” blir det också. Flera av mina egenhändigt ihopknåpade dikter kommer förmodligen också.

Idag (13-04-2011) slogs besöksrekord också! Kul!

// Oliver

Read Full Post »

Older Posts »