Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2011

Det finns en mängd filmer och böcker med ett s.k. postapokalyptiskt tema, av varierande kvalité naturligtvis. Introduktionen till genren för min del var Stephen Kings klassiska roman The Stand (sv: Pestens Tid). Denna gjordes till en medioker miniserie på amerikansk TV i början av 90-talet. Andra exempel är naturligtvis Mad Max-serien eller i stort sett alla zombie-filmer. Eftersom  postapokalyptiska filmers handling ofta är förlagda till framtiden får de ofta stämpeln science fiction, vilket i vissa fall kan vara missvisande. Det handlar snarare om en extrem form av dystopi, än om teknisk utveckling (som science fiction ofta präglas av).  Dessutom ställs det i bra postapokalyptiska verk viktiga samhällskritiska och existentiella frågor. Cormac McCarthys The Road  (sv: Vägen), som sedermera filmades med Viggo Mortensen, lyckades med just detta på ett väldigt stilrent sätt. Kings The Stand lade betoningen på de existentiella och religiösa frågorna. Klassikern Planet of the Apes (1968) har ju ett väldigt starkt samhällskritisk budskap.

The Book of Eli kretsar mycket kring religion. Efter ett kärnvapenkrig har hela världen i princip ödelagds. Kriget sades vara grundat på religion, så alla Biblar letades upp och brändes. Huvudpersonen Eli (Denzel Washington) leds av en inre röst och hittar den sista existerande Bibeln i världen. Han upplever att Gud säger åt honom att ta boken västerut, där den skall skyddas. Eli påbörjar en lång resa till fots genom ett öde Amerika. Under sin resa kommer han till en liten stad styrd av Carnegie (Gary Oldman). Carnegie letar efter Bibeln eftersom han inser vilken makt denna bok skulle ge honom. En kamp på liv och död uppstår mellan de två männen.

Detta är inte en kristen film, trots att den har vad man skulle kunna kalla ett religiöst budskap. Bibeln har ungefär samma roll som Ringen i Sagan om Ringen, fast utan de övernaturliga inslagen. Frågor om Guds existens, eller ens om Bibelns auktoritet, lämnas öppna. Eli läser bibeln, tror på den och försöker (nåja…) leva efter den. Carnegie säger om boken:

It’s a weapon. A weapon aimed right at the hearts and minds of the weak and the desperate. It will give us control of them. If we want to rule more than one small, fuckin’ town, we have to have it. People will come from all over, they’ll do exactly what I tell ‘em if the words are from the book. It’s happened before and it’ll happen again. All we need is that book.

Även om man kan tycka att dialogerna är ganska klumpigt skrivna så finns det ändå ett djup i filmen och till synes en ödmjukhet hos filmskaparna. Bibeln sägs varken vara en god eller dålig bok, utan det fastslås att den är viktig och kan användas både för gott och ont.

Filmen har naturligtvis också ett samhällskritiskt budskap. När karaktären Solara (Mila Kunis) frågar om hur det var i världen före ”apokalypsen” säger Eli:

People had more than they needed. We had no idea what was precious and what wasn’t. We threw away things people kill each other for now.

Återigen finns det ingen subtilitet i filmen.  Inget större utrymme för tolkning. Men trots detta, kanske på grund av Washingtons kompetenta agerande, så sväljer jag ändå det mesta och uppskattar det. Jag har ofta haft svårt för Washington. Den enda rollen jag tidigare uppskattat honom i var i American Gangster. Som Eli fungerar han. Karaktären är ganska endimensionell och arketypisk och är i stort sett bara en religiös variant av Clint Eastwoods ”Man with no name”. Men tack vare att karaktären inte visar så mycket känslor, så behöver Washington inte hänge sig åt en massa överspel – vilket brukar vara fallet när han skall vara ”känslosam”.

Det är kul att återigen se Gary Oldman i en skurkroll. Trots att även denna karaktär är av skurkmodell 1A, så tillför Oldman en charm och utstrålning som välkomnas. Carnegies plan är att få tag på bibeln för att kunna kontrollera folket och bli en diktator. Tack var Oldman kan man verkligen tänka sig Carnegie som både brinnande predikant och fascistisk diktator.

Mila Kunis gör rollen som Solara. Hon är dotter till Carnegies kvinna, och är i stort sett skurkens slav. När hon möter Eli berättar han för henne om vad tro är och hon beslutar sig för att följa med honom. Just denna del av filmen känns väldigt typisk och som man har sett det förut. Sankt Göran och Draken i ett framtida vilda västern, typ.

En annan sak som jag tycker är lite tråkigt är actionscenerna, faktiskt. De är snyggt gjorda och spännande, men de känns påklistrade. De är i stor utsträckning totalt onödiga för storyn och känns påtivngade eftersom det ”ska vara” en actionfilm. Att Eli effektivt dödar ett stort antal människor passar inte hans karaktär och rimmar dåligt med dennes i övrigt tämligen ödmjuka och sunda syn på Bibeln och dess budskap (Vänd andra kinden till, någon?). Visst kan man hitta uppmaningar till att döda i Bibeln, men det känns som om dessa skulle användas av skurken Carnegie och inte av filmens hjälte.

Mitt samlade omdöme om The Book of Eli är något splittrat. Dels har vi de tämligen endimensionella karaktärerna, den väldigt linjära storyn och de ibland taffligt skrivna dialogerna. Men jag tror man missuppfattar filmen om man lägger allt för stor vikt vid detta. Det är ju trots allt en Hollywood-film, en actionrulle vars främsta mål är att underhålla. Och det gör den. Att den samtidigt faktiskt lyckas ha någon form av djup och budskap är något av en bonus. För det är det faktum att filmmakarna (the Hughes Brothers) ger de existentiella frågorna utrymme som höjer denna film över många andra samtida blockbusters. Att filmen som sagt har ett gäng kompetenta och karismatiska skådespelare, samt att hantverket är väldigt snyggt – miljöer, scenografi och foto är alla ”top notch” – gör att jag främst är positiv till den.

Betyg 3 av 5

Annonser

Read Full Post »

Ingen kan önska en God Jul med större pondus än the man in black…

Read Full Post »

The rule here is total silence!
We make no pretence at rehabilitation here, we are not priests, we are processors.
A meat packer processes live animals into edible ones, we process dangerous men into harmless ones.
This we accomplish by breaking you!
Breaking you physically, spiritually and here (points to head), strange things happens to the head here.
Put all hope out of your mind… and masturbate as little as possible, it drains the strength.

Read Full Post »

Alice Coopers version av Santa Claws…

Read Full Post »

Take this kiss upon the brow!
And, in parting from you now,
Thus much let me avow-
You are not wrong, who deem
That my days have been a dream;
Yet if hope has flown away
In a night, or in a day,
In a vision, or in none,
Is it therefore the less gone?
All that we see or seem
Is but a dream within a dream.

I stand amid the roar
Of a surf-tormented shore,
And I hold within my hand
Grains of the golden sand-
How few! yet how they creep
Through my fingers to the deep,
While I weep- while I weep!
O God! can I not grasp
Them with a tighter clasp?
O God! can I not save
One from the pitiless wave?
Is all that we see or seem
But a dream within a dream?

Read Full Post »

En klassiker med Jussi Björling.

Read Full Post »