Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2012

Som bekant gick Whitney Houston bort den 11:e februari i år, blott 48 år gammal. Trots att jag aldrig lyssnat särskilt mycket på hennes musik så känns det ändå sorgligt. Detta tror jag beror på filmen The Bodyguard. Jag har ingen särskild relation till hennes musik, men jag har det till denna film. Jag såg den nämligen ett flertalet gånger under min uppväxt. Det var en sådan film som min familj hade inspelad på VHS och som man som pojke i mellanstadieåldern fick se eftersom den var spännande, men inte alltför våldsam. Det blev snabbt en favorit hos mig. Jag minns speciellt hur jag gillade scenen där Kevin Costner springer runt i ett vinterlandskap med pistolen dragen på jakt efter den i  natten flyende mördaren.

Filmen är egentligen en vanlig dussinthriller från tidigt 90-tal. Den har ingen särskild stil och hade egentligen – utan Costner och Houston – varit ganska anonym. Det är en Hollywood-film bland många andra. Någon som ger den en lite mer speciell status är just de två huvudrollsinnehavarna. Och då talar jag inte om deras skådespelarprestationer. Inte någon av dem är särskild anmärkningsvärd på den fronten. Costner har varit bättre och Houston var helt klart en bättre sångerska än skådespelerska. Men 1993 stod båda dessa på toppen av sina respektive karriärer. Houston hade släppt tre succéalbum och Costner hade medverkat i storfilmer som The Untouchables (´87), Dances with Wolves (´90) och Robin Hood: Prince of Theives (´91). Idén att para ihop dessa två superstjärnor var genial. Och trots att skådespelarprestationerna i filmen inte direkt är i Oscar-klass, så har de en kemi. Åtminstone jag tror (i viss mån) på deras kärleksrelation. Okej, det känns väldigt krystat när Costner sitter och tittar på musikvideon till ”Run To You” och tydligen ska spela ”helt betagen” av Houstons skönhet. Han höjer på ögonbrynen, lutar sig framåt och ser betagen ut helt enkelt. Pinsamt dåligt, men det är manuset och inte Kevin Costners fel.

Någon recensent kommenterade då filmen kom att Whitney Houston lyckades ganska bra med att spela Whitney Houston. Och det ligger någonting i det. Rollen som en tämligen bortskämd superstjärna låg förmodligen inte allt för långt borta. Kanske är det därför hon känns så naturlig i rollen – trots att en hel del repliker känns väldigt fåniga då hon levererar dem. Men jag misstänker att detta handlar mer om dåligt skriven dialog. Det är svårt att leverera dålig dialog på ett bra sätt.

Costner gör som sagt inte en av sina bästa roller här, men jag tycker ändå att det funkar. Hans Frank Farmer verkar väldigt uttråkad och missnöjd, nästan lite sorgsen. Costner behöver med andra ord inte anstränga sig särskilt mycket för att förmedla dessa känslor. Även han har sin beskärda del av dåliga repliker, varav ”I can’t protect you like this” vevas ett antal gånger.  Men det finns också små charmiga detaljer, som att han ständigt går runt och dricker apelsinjuice.

Manuset är skrivet enligt Hollywood-standard 1A. Det är en linjär actionthrillerhistoria. Superstjärnan Rachel Marron (Houston) hotas av en stalker. Livvakten Frank Farmer kallas in för att beskydda henne. De två gillar inte varandra till en början, men snart uppstår känslor mellan dem. Moraliskt dilema – ska Farmer ligga med Rachel? Svar ja… svartsjuka, ångest och intriger följer. Samtidigt visar det sig att det inte bara är en vanlig stalker som är ute efter Rachel, utan att det är en hyrd yrkesmördare. Spännande…

För regin står Mick Jackson, som inte gjort något annat minnesvärt sedan dess. Hans berättarstil är väldigt anonym och han verkar främst vara fokuserad på att berätta en spännande historia. Det som lyfter filmen över standardnivån – förutom de karismatiska huvudrollsinnehavarna – är soundtracket. Musiken är naturligtvis väldigt bra, och man får höra en hel del av Houstons underbara pipa genom filmen. Sex låtar specialskrevs för filmen, plus Dolly Parton-covern ”I will always love you”. Den passar filmen perfekt och används effektivt i den tämligen smöriga, men ändå löjligt nog gripande, slutscenen.

Trots en hel del fåniga repliker, Houstons bristande skådespelartalang och det ganska fantasilösa manuset, så är The Bodyguard en godkänd film. Det är ett tight hantverk och ett underhållande resultat. Filmen kommer gå till historien tack vare Whitney Houston. Med tanke på hennes tragiska öde blir det extra sorgligt att se henne här. Ung, vacker och på toppen av sin karriär. Efter detta gick det endast utför. Men det är så här jag vill minnas henne. Och så här hon bör minnas.

Betyg 3 av 5

Annonser

Read Full Post »

Som ni säkert kan gissa av bilden ovan, så inleder jag här en liten serie med recensioner av filmer med Vincent Price. För den som inte vet vem Vincent Price är, rekommenderar jag ett inlägg jag skrev i juni 2011.

Dragonwyck var en viktig film i Vincent Prices karriär. Trots att han senare skulle bli känd som en av de främsta skräck-aktörerna, så hade han hittills spelat i en mängd olika genrer. Historiska dramer som Brigham Young (’40) eller Wilson (’44), eller deckare som Laura (’44). De enda skräckroller han hittills gjort var i The Invisible Man Returns (’40) och Tower of London (’39). Det är osäkert om man ens kan kalla dessa filmer för skräckfilmer. Den ena är snarare science fiction, och den andra är ett historiskt drama om den onde Richard III.

Dragonwyck är inte heller en skräckfilm, trots att den ofta omnämns som sådan (den ingår bl.a. i DVD-boxen Fox Horror Classics Vol. 2, som jag nyligen inköpt). Det är snarare ett gotiskt drama, med vissa typiska skräckelement. Anledningen till att den är ett viktigt kapitel i Vincent Prices karriär är därför att detta var den första gången Price spelade den typ av roll han sedermera så tätt skulle förknippas med – den plågade, elake adelsmannen som sakta men säkert blir totalt galen.

Handlingen kretsar kring Miranda Wells (Gene Tierney), en ung bondflicka, som blir erbjuden att jobba som barnflicka hos den avlägsne kusinen Nicholas Van Ryn (Price), på dennes gotiska herrgård Dragonwyck. Huset bär på en hel del mysterier. Nicholas relation till sin hustru och dotter är kall, och hans relation till bönderna som odlar på hans mark är ännu värre. Dessutom talar tjänarna om att det spökar i huset, och Nicholas drar sig ofta tillbaka till sitt tornrum där han spenderar ändlösa nätter och dagar. Kort efter hustruns död, gifter sig Nicholas och Miranda. Och det är då helvetet sakta men säkert brakar löst…

Filmen är baserad på en bok av Anya Seton och påminner såval om Jane Eyre av Charlotte Brontë som The Turn av The Screw av Henry James, samt Hitchocks Rebecca (’40). Handlingen i dessa verk är snarlika och kretsar kring en ung kvinna som kommer till ett stort gods som styrs av en mystisk man. Så även om handlingen inte är den mest originella, så tycker jag den gestaltas väldigt bra i denna version. Detta var en film med tämligen hög budget, och det syns. Inte minst är scenografin och ljussättningen en fröjd för ögat. Liksom kostymerna. Jag blir också en aning förvånad över att det är en så fin ensemble med skådespelare. Gene Tierney är karismatisk och trovärdig i rollen. Hon gestaltar sin karaktärs utveckling mycket bra. Till en början naiv, med en stark gudstro och senare pendlar hon mellan förtvivlan och styrka. Hon är en stark hjältinna i en film som känns tämligen modern för sin tid ur ett genusperspektiv. Walter Houston som hennes strikte religiösa far känns trovärdig, liksom den hunsade modern spelad av Anne Revere. Till och med den romantiske manlige karaktären, som i dessa filmer brukar spelas av någon tråkig tvålfager person, görs intressant i Glenn Langans gestalt. Och så har vi naturligtvis Vincent Price. Detta var innan han började hänge sig åt sitt ikoniska komiska överspel. Innan han blev ”camp”. Hans rollprestation här är tämligen återhållen och välbalanserad. Han är kall och riktigt elak och som publik tycker vi inte alls om honom. Detta är en av Prices bästa roller och hans återhållsamma spel påminner om det han senare skulle uppvisa i storverket Witchfinder General.

Filmen är regisserad av legenden Joseph L. Mankiewicz (All about Eve, Cleopatra, Sleuth) som även skrivit manus. Bortsett från att vara en mystisk gotisk romans, så är det en thriller, spökhistoria och till viss del även en samhällskritisk film. Den är full av välskriven dialog och naturligtvis får Price de bästa replikerna.

Miranda: Nicholas – you do believe in God?

Nicholas: I believe in myself, and I am answerable to myself! I will not live according to printed mottoes like the directions on a medicine bottle!

Betyg 4 av 5

Read Full Post »

Betyg på recensioner

Den senaste tiden har blogginläggen varit tämligen få, då jag just nu har mycket att stå i. Har bl.a. omlokaliserat ner till sydligare och grötigare breddgrader.  Det kommer nya inlägg. Inom en någorlunda snar framtid…

Under tiden tänkte jag att det kanske var på sin plats att införa ett betygssystem för mina recensioner av film, musik mm. Det är en traditionell femgradig skala (eller sex-gradig skala då betyget 0 också kan förekomma). Eftersom mitt namn är Oliver var symbolen för betyget ganska givet…

Betyget läggs nu in på alla mina tidigare publicerade recensioner.

// Oliver

Read Full Post »

Det verkade för bra för att vara sant. Och snart visade det sig också vara det. Inte långt efter att originalsättningen av Black Sabbath hade kungjort sin återföreningen, inklusive ett nytt album och en ny turné, så fick vi reda på att gitarristen Tony Iommi hade cancer. Turnén och albumet sades dock inte vara hotade. En tid därefter förklarade trummisen Bill Ward att han inte kunde skriva på det kontrakt han erbjudits och om situationen inte löstes, inte skulle kunna vara med på vare sig det nya albumet eller den nya turnén.

Och idag meddelade bandet att turnén ställs in! Alla spelningar utom en – den på Download Festival i England. De övriga datumen ersätts med Ozzy Osbourne-spelningar istället. Eller ”Ozzy & Friends” som det officiellt heter. Några av dessa vänner är Black Sabbath-bassisten Geezer Butler, Ozzy-veteranen Zakk Wylde på gitarr, samt en viss Slash på några av datumen.

Det var ingen större överaskning att något som detta skulle ske. Speciellt med tanke på Tony Iommis cancer. Enligt de flesta rapporter om hans tillstånd mår han bra, men har tydligen börjat med cellgifter vilket naturligtvis gör honom oförmögen att turnera. Black Sabbaths nya album, det första med originalsättningen på över 30 år, skall dock inte vara hotat.

Jag måste säga att kompensationen för de inställda konserterna är väldigt bra. Trots att man helst sett Black Sabbath, så förstår man att Iommi naturligtvis inte kan turnera just nu. Att Ozzy och Geezer ändå drar ut på en ersättningsturné tycker jag är god kompensation under omständigheterna. Förhoppningsvis följer en riktig Black Sabbath-turné senare, då Iommi blivit frisk.

Det som dock är viktigast för mig (förutom, naturligtvis, att Iommi klår cancern) är att det nya albumet blir av. Det är det jag sett mest fram emot vad gäller hela den här återföreningen. Och då vill jag ha Bill Ward på trummor!

Nedan följer pressreleasen:

Official Press Release

BLACK SABBATH TOUR UPDATE: BAND’S SOLE EUROPEAN PERFORMANCE THIS SUMMER SET FOR U.K.’S DOWNLOAD FESTIVAL

OZZY & FRIENDS TO PERFORM MAJORITY OF OTHER SCHEDULED SHOWS

BLACK SABBATH –who late last year confirmed the recording of their first new album in more than 33 years and a worldwide headlining tour–have had to put some plans on hold due to Tony Iommi’s battle with lymphoma. At this time, BLACK SABBATH will perform only one show of this summer’s previously scheduled European tour. It will take place Sunday, June 10 at the U.K.’s Download Festival.

So as not to let the promoters and fans down, OZZY OSBOURNE will now perform the majority of the previously scheduled BLACK SABBATH dates (both festival performances and the headlining shows) billed as OZZY & FRIENDS. These “first ever” OZZY & FRIENDS shows will feature appearances by “special guest” musicians including GEEZER BUTLER (who will join Ozzy for a special BLACK SABBATH set as a show of respect and support to their friend, Tony Iommi) and longtime former OZZY band member Zakk Wylde. In addition, OZZY will be accompanied by longtime collaborator and friend Slash at select shows, with other “special guests” set to join the tour at various stops along the way (full list of dates, appearances below).

Tony Iommi continues to make excellent progress and is looking forward to getting back out on the road. Meanwhile, BLACK SABBATH continue to write and record music in the U.K. for their upcoming album. More information about these dates and BLACK SABBATH’s recording and touring plans is forthcoming.

The 2012 tour dates are as follows:

BLACK SABBATH

DATE CITY VENUE

Sun 6/10 Donnington UK Download Festival

OZZY AND FRIENDS

DATE CITY VENUE

Wed 5/23 Helsinki, Finland Hartwall Arena
Fri 5/25 Stockholm, Sweden Stadium
Sun 5/27 Jelling, Denmark Jelling Festival
Tue 5/29 Bergen, Norway Bergen Calling Festival
Thu 5/31 Oslo, Norway Spektrum
Sat 6/2 Malmo, Sweden Malmo Stadium
Mon 6/4 Dortmund, Germany Westfalenhalle
Wed 6/6 Prague, Czech Rep O2 Arena
Fri 6/15 Vitoria, Spain Azkena Rock Festival
Sun 6/17 Clisson, France Hellfest
Fri 6/22 Dessel, Belgium Graspop Metal Meeting
Sun 6/24 Milan, Italy Gods of Metal Festival
Tue 6/26 Vienna, Austria Stadthalle
Thu 6/28 Belgrade, Serbia USCE Park
Sun 7/1 Athens, Greece Rockwave Festival – Terra

Mer info hittar ni på Black Sabbath Online!

Länkar: Sydsvenskan, Expressen, Västerbottens folkblad, Aftonbladet, SvD, Aftonbladet

Read Full Post »