World War Z är baserad på boken med samma namn av Max Brooks. Boken var ganska banbrytande då den kom. Istället för att ha ett vanligt narrativ, där vi följer en specifik persons öde, så får vi en samling av individuella redogörelser av vad som hände för tio år sedan , då kriget mot zombierna bröt ut. I boken möter man människor från olika länder, som berättar vad som skedde. Boken berör också vilka effekter epidemin, och kriget, hade på mänskligheten – på politik, religion, miljö med mera. Detta okonventionella upplägg gjorde boken svår att filma – om man inte gjort det i en mer dokumentär stil. Det hade varit intressant att se. Och kanske hade resultatet blivit lika originellt som den litterära förlagan.
Men som film, har man valt att göra en mer traditionell historia. Detta är något man sett många gånger tidigare. Det som skiljer filmen från andra liknande apokalyptiska zombie-rullar, är den stora budgeten. Men annars är det inget nytt under solen. Det känns mest som en nyversion av 28 Days Later/28 Weeks Later. Här finns också spår av I am Legend, och naturligtvis George A. Romeros zombie-serie, kanske främst Day of the Dead.
Hantverket är väldigt välgjort. Regin, under Marc Forster, är stilsäker, snygg och väldigt spännande. Actionscenerna är episka och häftiga. I dramaregissören Forsters förra actionfilm – James Bond-rullen Quantum of Solace (2008) – kunde han inte hantera actionscenerna, vilket resulterade i att de blev röriga, skakiga och ointressanta. Här får Forster lite återupprättelse som actionregissör, och jag kan förlåta honom för besvikelsen över hans bidrag till Bond-serien.
För övrigt känns World War Z som en 007-film i zombie-skrud. Brad Pitt får i uppdrag att hitta ursprunget till den extremt snabbt spridda zombie-epidemin, och på typiskt Bond-sätt jetsettar han genom världen. Först till från USA till Sydkorea, sen Israel och till sist Wales. Under resans gång blir det en hel del storslagna actionsekvenser, och mycket nagelbitarspänning.
Brad Pitt är som vanligt väldigt karismatisk i huvudrollen som FN-agenten Gerry Lane. Men det är inte en av hans mest minnesvärda rollporträtt. Betoningen ligger på action, och personporträtten får ligga i bakgrunden. Lane lämnar sin familj för uppdraget, men som publik bryr man sig inte särskilt mycket om de återförenas eller ej. Förutom Pitt finns det inte många karaktärer man bryr sig om. Undantaget är den kvinnliga isrealiska soldat (Daniella Kertesz) som Lane möter i Jerusalem, som följer honom på resten av resan. I Wales möter vi också den nye Doctor Who-skådisen Peter Capaldi som en W.H.O. doktor (!).
Men det är spänning och action som betoningen ligger på här. Vi bjuds på minst en spektakulär actionsekvens för varje plats vi besöker. Mycket av actionscenerna bygger på ett koncept där zombierna springer upp på varandra och liksom bygger pyramider av sig själva för att ta sig över hinder. Att zombiesmittan bryter ut några sekunder efter att man blivit biten bidrar också till spänningen.
I Philadelphia flyr Lane och hans familj undan ett plötsligt kaotiskt utbrott av zombie-sjukan. I Sydkorea bjuds vi på häftig, nervig nattaction på en militär flygbas. I Jerusalem utspelar sig en spektakulär episod då zombierna tar sig över murarna och attackerar den isolerade staden. Lika häftigt är flygplanskraschen över Wales, eller den väldigt spännande finalen i forskningsanläggningen. Tyvärr så dras helhetsintrycket ner en aning av några tillfällen av ganska halvdan CGI. Främst gäller detta designen av zombierna. Varför inte bara sminka dem istället? Det skulle få dem att se mer levande ut (ja, eller ni förstår…) än vad de gör nu.
Slutet är lite för utdraget, och lite för predikande. Filmen, som hittills inte har varit mer än spännande popcorn-underhållning, försöker här vara något mer. Försöker säga något djupt om den mänskliga naturen och viljan att överleva, och vikten av hopp. Något sådant passar bättre i en lite mer realistisk film – som exempelvis Contagion (2011). Men det passar inte in i en film om zombies.
Så, sammanfattningsvis; Detta är en spektakulär actionfilm. Men den saknar den originalitet som fanns i den litterära förlagan, och bjuder egentligen inte på något nytt. Zombie-apokalypser har gjorts bättre och mer engagerande tidigare. Actionsekvenserna är filmens starkaste sida. Men jag föredrar ovan nämnda 28 Days/Weeks Later. Se hellre dem istället!
Betyg 3 av 5
Kulturella Preferenser 