Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Country’ Category

Ingen kan önska en God Jul med större pondus än the man in black…

Read Full Post »

Nashville Skyline

Bob Dylans nionde album avvek ganska markant från hans tidigare. Istället för den folkrock som gjort honom känd, gav han sig här in på country. Hans sångstil var också annorlunda, mjukare och mer melodiös. Det som kanske främst är Dylans signum – hans texter – har här fått komma lite i andra hand. Istället är det musicerandet som står i centrum. En av låtarna, den svängiga Nashville Skyline Rag är till och med helt utan sång. Som för att markera den nya inriktningen så är den första låten på skivan en duett med country-legenden Johnny Cash. Girl from the North Country gavs först ut av Dylan på skivan The Freewheelin’ Bob Dylan. Den var inspirerad av den klassiska folksången Scarborough Fair, och framförs här i en något omarbetad version. Jag föredrar denna version, som är mycket vackrare än den tidigare. Cash djupa röst är en fin kontrast till Dylans gälla stämma.

Överlag är skivan väldigt lekfull, och underhållande bagateller blandas med klassiska vackra låtar. To Be Alone with You är en bluesig och svängning historia, liksom Peggy Day och One More Night som kanske är den mest renodlade countrylåten på skivan.

Dylan och Johnny Cash

Men trots att detta helt klart ärt en country-skiva, så finns det också mer typiska Dylan-element. I Threw It All Away är ännu en av hans vackra, vemodiga visor. Den starkaste låten är hiten Lay Lady Lay. Dylan är en poet, men man kan ibland tycka att hans texter blir lite tjatiga, pladdriga och fulla med ord. Men denna låt är det totalt motsatta. Den har en väldigt simpel, vacker text. Det är så jag vill ha min Dylan. Han är som bäst när texten och arrangemangen är avskalade. Sparsmakad och förkrossande.

Lay, lady, lay, lay across my big brass bed
Stay, lady, stay, stay while the night is still ahead
I long to see you in the morning light
I long to reach for you in the night
Stay, lady, stay, stay while the night is still ahead

– ur Lay Lady Lay

Detta är en varierad skiva, med mycket skapar- och spelarglädje. Den känns som en frisk fläkt i Bob Dylan-katalogen. Betoningen ligger inte på texterna, utan snarare på framförandena. Detta är inte Dylans bästa skiva. Jag föredrar oftast klassiker som Blonde on Blonde, Bringing It All Back Home eller Desire. Men jag tycker om när artister varierar sig. Det gör Dylan här, och det blir väldigt lyckat.

Betyg 4 av 5

Read Full Post »