Snart kommer min genomgång av de 15 bästa skräckfilmerna från Hollywoods guldålder på 1930-talet. Jag är ett fan av denna genre och kommer skriva ett inlägg om varje film. Jag börjar längst ner och arbetar mig upp mot nr 1. Utan att avslöja ordningen kan jag säga att överrepresenterad på listan är filmbolaget Universal med 11 av 15 titlar. De skådespelare som förekommer flest gånger kommer vara Bela Lugosi och Boris Karloff, med 6 filmer var. Vidare kan jag säga att listan innehåller tre Dracula-filmer och tre Frankenstein-filmer.
Jag har länge fascinerats av dessa gamla svartvita skräckklassiker, starkt inspirerade av den tyska expressionistiska filmkonsten. Här finner vi gamla gotiska borgar, kusliga kyrkogårdar, tjock dimma och fullmånar. Det är fladdermöss, hemliga gångar, tortyrkamrar och galna vetenskapsmän. Puckelryggiga assistenter, oväder och mystiska zigenare.
Skräckklassiker.
I filmen Ed Wood (1994), där Tim Burton beskriver den ökände regissörens förhållande med den åldrande skräckstjärnan Bela Lugosi på 50-talet, förekommer denna reflektion mellan de två huvudkaraktärerna:
Bela: They don’t want the classic horror films any more. Today, it’s all giant bugs. Giant spiders, giant grasshoppers. Who would believe such nonsense?
Ed: The old ones were much spookier. They had castles and full moons.
Bela: They were mythic. They had a poetry to them.
Det är ungefär så som jag känner för dem. Många av filmerna (främst uppföljarna där monstren ofta mötte varandra) är ju inte några filmiska mästerverk. Men som sagt, det är stämningen som är det som fångar mig.
Read Full Post »
