Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Poesi’ Category

Och så kom då dagen som man bävat så inför. Den gamle poeten och sångaren; min absoluta favorit; mannen ”born with the gift of a golden voice”; Leonard Cohen… Död.

I min mening var han den bästa låtskrivaren och poeten någonsin. När Bob Dylan fick Nobelpriset i Litteratur tyckte många att det var en form av gubbig populism. Jag tänkte själv att om någon musiker skulle fått priset så borde denne ha varit Cohen. Jag tycker att Cohens lyrik inte är lika brokig som Dylans mycket mer raka politiska texter. Där Dylan hade en känsla av stream of consciousness så var varje ord som Cohen använde noga övervägt och hans texter bearbetas ofta i flera år innan de såg dagens ljus.

Trots att de ofta kännetecknades av melankoli så var hans sånger också fyllda av hopp. Varje gång jag har haft perioder av mörker i mitt liv, så har Cohen kunnat sätta ord mina känslor och givit mig hopp. Liksom orden från en gammal vis man (”a sage, a man of vision” om man så vill). För mig blev han närmast ett slags Gandalf eller Obi-Wan Kenobi (om ni ursäktar den banala jämförelsen). Han lade tonvikten på vad som var verkligt viktigt. Till skillnad från Dylans mycket politiska och moralistiska texter så hävdade Cohen att mänsklighetens småaktiga bekymmer var meningslös i det långa loppet. Politik hade en högst marginell roll i hans poesi. I stället var det kärleken, förlåtelsen och hoppet som kännetecknade hans musik. Hans teman var av mer spirituell art och han talade om de eviga och metafysiska sanningarna om vad det innebär att vara människa. Eller för att använda hans formulering i The Future: ”I’ve seen the nations rise and fall. Heard their stories, heard them all. But love’s the only engine of survival.”
När kärleksrelationer tagits slut har jag funnit tröst i rader som ”Looks like freedom, but it feels like death. It’s something in between I guess.” När jag lämnade en ganska strikt frikyrklighet fanns det hopp i ord som ”And the dealer wants you thinking that it’s either black or white. Thank God it’s not that simple.”

Och också nu när man känner sig deprimerad över världsläget efter att en narcissistisk psykopat valts till USA:s president så finns det alltid låtar som Democracy. Även när det är som mörkast finns hoppet kvar: ”I’m junk but I’m still holding up this little white bouquet..”

En av hans mest kända textrader illustrerar hur det är våra brister och de små felen runtomkring oss som gör oss till det vi är. Det finns ett accepterande av att mänskligheten inte är perfekt och att vi inte ska blunda inför detta. ”There is a crack in everything. That’s how the light gets in.”

Jag upptäckte Cohen tack vare mina föräldrar. När jag var tonåring lånade jag min pappas skivor I’m Your Man och The Future. Eftet ett tag insåg jag också att mamma hade hans tidigare album Songs from a Room och Songs of Love and Hate på LP. Jag har numera hela hans diskografi. Hela hans produktion är väldigt stark och även hans sämsta skivor, såsom Dear Heather eller Death of a Lady’s Man, har fantastiska texter och melodier. Där är det bara produktionen som sviker honom något.

Leonard Cohens texter var genomgående väldigt personliga. Ofta refererade han till sig själv och nämnde sitt eget namn i texterna. Men de faller aldrig ner i navelskådning. Till skillnad från många andra artister där texterna ibland kan vara närmast dagbokslika så ger Cohens personlighet oss snarare en unik vinkel på teman som är eviga. Alla har vi brottats med frågor om döden, livet, kärleken, sex och religion. Jag skrev i min recension av skivan Old Ideas:

Men han vägleder inte och ger inga direkta råd. Istället lyfter han bara dessa grundläggande frågor och problem och ber lyssnar fundera över dem ännu en gång. Cohen har tydliga åsikter och vill påverka sin omvärld. Detta har präglat hela hans karriär. […] Men oavsett hur radikalt hands budskap än är, så predikar han aldrig. Han ställer frågorna, och vi får fundera på svaren.

När min pappa fick reda på att Cohen gått bort skrev han till mig:

He could reach into every corner of our personal universe. He embodied the cosmos of the human condition. He performed at Globen theatre in Stockholm where we saw and heard. A sea of grey-haired souls inside their memories inside their minds. But then I saw beside them, their daughters and their sons, late teens and early adults, transfixed by Leonard’s songs. And they wept, they cried. I saw them.

Jag såg Leonard Cohen live en gång i Göteborg. Det var en fantastisk upplevelse. Trots att han var närmare 80 år så var han full av glädje och energi. Han var ödmjuk och humoristisk. Och han var närvarande.

Och även om det är en stor förlust att han inte är kvar för att ge oss nya sånger och dikter kommer det alltid finnas nya lärdomar att få och nya guldkorn av upplysning att finna i den skatt av visdom som är hans livsverk.

Nedan följer ett litet axplock av hans fantatsiska formuleringar:

One of Us Cannot Be Wrong

I showed my heart to the doctor: he said I just have to quit.
Then he wrote himself a prescription,
and your name was mentioned in it!
Then he locked himself in a library shelf
with the details of our honeymoon,
and I hear from the nurse that he’s gotten much worse
and his practice is all in a ruin.

Avalanche

I have begun to long for you,
I who have no greed;
I have begun to ask for you,
I who have no need.
You say you’ve gone away from me,
but I can feel you when you breathe.

Famous Blue Raincoat

If you ever come by here, for Jane or for me
Your enemy is sleeping, and his woman is free.
Yes, and thanks, for the trouble you took from her eyes
I thought it was there for good so I never tried.

A singer must die

Now the courtroom is quiet, but who will confess.
Is it true you betrayed us? The answer is Yes.
Then read me the list of the crimes that are mine,
I will ask for the mercy that you love to decline.
And all the ladies go moist, and the judge has no choice,
a singer must die for the lie in his voice.

And I thank you, I thank you for doing your duty,
you keepers of truth, you guardians of beauty.
Your vision is right, my vision is wrong,
I’m sorry for smudging the air with my song.

Everybody Knows

And everybody knows that the Plague is coming
Everybody knows that it’s moving fast
Everybody knows that the naked man and woman
Are just a shining artifact of the past

If It Be Your Will

If it be your will
That I speak no more
And my voice be still
As it was before
I will speak no more
I shall abide until
I am spoken for
If it be your will

The Future

You don’t know me from the wind
you never will, you never did
I’m the little jew
who wrote the Bible
I’ve seen the nations rise and fall
I’ve heard their stories, heard them all
but love’s the only engine of survival
Your servant here, he has been told
to say it clear, to say it cold:
It’s over, it ain’t going
any further
And now the wheels of heaven stop
you feel the devil’s riding crop
Get ready for the future:
it is murder.

Closing Time

I loved you for your beauty
but that doesn’t make a fool of me:
you were in it for your beauty too
and I loved you for your body
there’s a voice that sounds like God to me
declaring that your body’s really you
And I loved you when our love was blessed
and I love you now there’s nothing left
but sorrow and a sense of overtime
and I missed you since the place got wrecked
And I just don’t care what happens next
looks like freedom but it feels like death
it’s something in between, I guess
it’s closing time

Come Healing

O longing of the branches
To lift the little bud
O longing of the arteries
To purify the blood

And let the heavens hear it
The penitential hymn
Come healing of the spirit
Come healing of the limb

A Street

The party’s over
But I’ve landed on my feet
I’ll be standing on this corner
Where there used to be a street

So let’s drink to when its over
And let’s drink to when we met
I’ll be standing on this corner
Where there used to be a street

Treaty

I heard the snake was baffled by his sin
He shed his scales to find the snake within
But born again is born without a skin
The poison enters into everything

And I wish there was a treaty we could sign
I do not care who takes this bloody hill
I’m angry and I’m tired all the time
I wish there was a treaty, I wish there was a treaty
Between your love and mine

Annonser

Read Full Post »

Take this kiss upon the brow!
And, in parting from you now,
Thus much let me avow-
You are not wrong, who deem
That my days have been a dream;
Yet if hope has flown away
In a night, or in a day,
In a vision, or in none,
Is it therefore the less gone?
All that we see or seem
Is but a dream within a dream.

I stand amid the roar
Of a surf-tormented shore,
And I hold within my hand
Grains of the golden sand-
How few! yet how they creep
Through my fingers to the deep,
While I weep- while I weep!
O God! can I not grasp
Them with a tighter clasp?
O God! can I not save
One from the pitiless wave?
Is all that we see or seem
But a dream within a dream?

Read Full Post »

Omslaget till Recent Songs

I slutet av 1960-talet gav sig poeten Leonard Cohen in i en karriär som singer-songwriter. Hans poetiska texter och akustiska gitarrarrangemang var en succé. Skivorna Songs of Leonard Cohen, Songs from a Room, Songs of Love and Hate och New Skin for the Old Ceremony var alla extremt starka album. 1977 slog sig Cohen ihop med demonproducenten Phil Spector och resultatet blev den udda och tämligen svaga Death of a Ladies’ Man, som dränkte Cohens röst i jazz-, rock- och funkarrangemang.

1979 återvände dock Cohen till det mer avskalade soundet som först gjort honom känd. Skivan är inte lika stark som hans tidigaste alster, men den har helt klart kommit lite i skymundan. Här blandar Cohen på ett sparsmakat sätt sin akustiska folkmusik med jazz och romsk musik.

Leonard Cohen

Vi finner de klassiska, gitarrdrivna poetiska verken – såsom den mystiska The Guests eller The Window med sitt religiösa språk. Men finns också några lite mer udda spår, såsom Humbled in Love, bluesiga Came so far for beauty eller trumpetdrivna The Lost Canadian (Un Canadien errant). Den starkaste låten tycker jag är The Gypsy’s Wife:

The silver knives are flashing
in the tired old cafe
A ghost climbs on the table
in a bridal negligee
She says, ”My body is the light,
my body is the way”
I raise my arm against it all
and I catch the bride’s bouquet
And where, where is my Gypsy wife tonight?

Skivans styrka ligger i dess variation. Balansen som inte alls förekom på Death of a Ladies’ Man, låter Cohen hålla sig inom sin bekvämlighetszon samtidigt som han testar lite nya grejer. Produktionen och de kompetenta musikerna bidrar till att göra detta till en typisk Leonard Cohen-skiva, med en liten twist. Det är inte bara en i mängden. Trots att Cohens  fyra första skivor är hans starkaste, så är det svårt att skilja dem åt. De låter alla ungefär likadant. Det var tid för honom att utvecklas. Och här gör han det på ett framgångsrikt sätt.

Betyg 4 av 5

Read Full Post »

Nils Ferlin

Nu sover Sorg och nu sover Skratt

och alla sjärnorna sova.

Men jag som vakat så mången natt

har ingen längtan att sova.

Jag måste vänta en stund och se

om inte något ska hända,

om inte någonting stort vill ske

förr’n natten lupit till ända.

– Nu sover Sorg

Read Full Post »

Leonard Cohens skiva Ten New Songs finns låten A Thousand Kisses Deep. Dess text är baserad på en tidigare dikt av Cohen, som han gav ut i boken Book of Longing. Nedan finner ni alltså dikten, inte sångtexten. Jag föredrar denna version. Och jag vet att det varit en hel del Cohen på bloggen, men jag kunde inte dra mig för att lägga upp denna dikt. Det finns ju en anledning till varför jag diggar karln så mycket.

A thousand kisses deep

You came to me this morning
And you handled me like meat.
You´d have live alone to know
How good that feels, how sweet.
Anonymous, and hard, and fast –
(I´d know you in my sleep) –
Then born together, born at last
A thousand kisses deep.

I loved you when you opened
Like a lily to the heat.
I´m just another snowman
Standing in the rain and sleet,
Who loved you with his frozen love
His second-hand physique –
With all he is, and all he was
A thousand kisses deep.

All soaked in sex, and pressed against
The limits of the sea:
I saw there were no oceans left
For scavengers like me.
We made it to the forward deck
I blessed our remnant fleet –
And then consented to be wrecked
A thousand kisses deep.

It´s true that you could lie to me
It´s true you could to cheat
The means no longer guarantee
The virtue in deceit.
That truth is bent, that beauty spent,
That style is obsolete –
O since the Holy Spirit went
A thousand kisses deep.

(So what about this inner Light
That´s boundless and unique?
I´m slouching through another night
A thousand kisses deep.)

I´m turning tricks; I´m getting fixed,
I´m back on Boogie Street.
I tried to quit the business –
Hey, I´m lazy and I´m weak.
But sometimes when the night is slow,
The wretched and the meek,
We gather up our hearts and go
A thousand kisses deep.

(And fragrant is the thought of you,
The file is now complete –
Except what we forgot to do
A thousand kisses deep.)

The ponies run, the girls are young,
The odds are there to beat.
You win a while, and then it´s done –
Your little winning streak.
And summoned now to deal
With your invincible defeat,
You live your life as if it´s real
A thousand kisses deep.

(I jammed with Diz and Dante –
I did not have their sweep –
But once or twice, they let me play
A thousand kisses deep.)

And I´m still working with the wine,
Still dancing cheek to cheek.
The band is playing ”Auld Lang Syne” –
The heart will not retreat.
And maybe I had miles to drive,
And promises to keep –
Your ditch it all to stay alive
A thousand kisses deep.

And now you are the Angel Death
And now the Paraclete;
Now you are the Quickening Breath
And now the Belsen heap.
No turning from the threat of love,
No acrobatic leap –
As witnessed here in time and blood
A thousand kisses deep

Read Full Post »

Tomas Tranströmer

Vilken tur att jag sedan tidigare publicerat en dikt – Storm – av Tomas Tranströmer. För idag slogs mitt besöksrekord med råge. Inte undra på, då  det idag kungjordes att Tranströmer får årtes Nobelpris i litteratur. Kul att det för en gångs skulle är någon som en sådan som jag – en medelsvensson – känner till. Att det dessutom är en författare/poet jag själv uppskattar gör det ju ännu lite roligare. Grattis Tompa! För övrigt vill jag uppmana all skribenter och tyckare och människor av alla de slag – Sluta ta upp Bob Dylan varje gång det snackas Nobelpris i litteratur! Han är en bra poet, men detta får mig alltid att tycka att han är oändligt överskattad. Det är löjligt och han har inte en chans! Finns många nu levande poeter/musiker som både är viktigare, intressantare och framför allt bättre än Dylan. Trogna läsare av denna blogg vet vem jag bl.a. tänker på…

Johnny Depp

Andra kulturnyheter just nu: Just nu verkar det vara farligt att säga saker. Förvisso verkar Johnny Depp har gjort en riktig groda. Att jämföra en fotografering med våldtäkt är nog ganska osmakligt, men samtidigt tycker jag det är tämligen löjligt att kräva en officiell ursäkt. Jag har inget emot lite härlig moralpanik ibland, men i detta fall handlar det ju om metaforiskt tal. Ingen tror väl på allvar att Depp tycker att en fotografering och våldtäkt är samma sak?! En ännu löjligare grej är att fransk polis enligt Aftonblaskan tydligen utreder geniet Lars von Trier för hans halvtaskiga nazist-skämt på Cannes-festivalen tidigare i år. Jag frågar mig om det ens är sant, med tanke på Aftonbladets källkritiska förmåga. De senaste dagarna har den oerhört sympatiske Marcus Birro också diskuterats. Jag sållar mig till skaran som tycker att det stämmer dåligt överens med yttrandefriheten att sparka någon från ett jobb, bara för att han uttrycker sin partipolitiska tillhörighet. För det är ju i princip det karln gjort.

Marcus Birro

Sedan har det snackat en hel del om Steve Jobs. Jag har inget direkt uppfattning eller åsikt om karl. Han var naturligtvis en mästare på sitt område, men jag är inte någon Apple-frälst person. Men cancer är hemskt. Vidrigt. Och 56 år är för tidigt.

Read Full Post »

Boström

Tomas Boström

Och med röda knappsnålshuven har min världsbild blivit full
Alla platser jag besökte bara för besökets skull
Men mitt eget universum är ett outforskat hål
och jag ryggar inför tanken att där finns min resas mål

Alla intryck som jag suttit och sorterat
Alla reseminnen staplade på hög här i mitt liv
Alla möten med mig själv jag ignorerat
och den innersta av resor, den som aldrig gavs nån tid

Jag som kände mig som hemma i Tunisien och Tibet
jag har funnit mig va vilse i min egen lägenhet
Jag som kastade mig handlöst i varenda våg och älv
står generad, som en främling, inför djupet i mig själv

– ur Resan

Read Full Post »

Older Posts »