Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Chris Ayres’

Pocketutgåva av "I am Ozzy"

Jag har just läst ut Ozzy Osbournes självbiografi med det fantasifulla namnet I am Ozzy. Boken är skriven tillsammans med Chris Ayres. Medförfattaren (eller spökskrivaren snarare) är en tidigare krigskorrespondent. Ganska passande, kan tyckas.

Jag diggar verkligen boken. På senare år har det kommit en mängd rockbiografier där Mötley Crües/Niel StraussThe Dirt är det främsta exemplet. Precis som denna är I am Ozzy full med vilda rockstjärnehistorier där alkohol och droger ofta spelar en av huvudrollerna. Det är extremt underhållande läsning. Ozzy är också väldigt rolig och jag skrattar till flera gånger under läsningen. Det finns en mängd roliga formuleringar, som då Ozzy ska beskriva sin scenskräck:

My mouth was dryer than a Mormon wedding.

Black Sabbath, tidigt 70-tal. Ozzy och Tony Iommi.

Men man får också ta del av baksidorna av rockstjärnelivet. Alkoholismen och drogberoendet gör Ozzy till ett riktigt svin ibland. Han sviker sina barn, slår sin fru, glömmer sina föräldrar. Trots att boken på många ställen är mycket underhållande, så är det också en oerhört tragisk och sorglig historia. Ett av de mest gripande styckena är då Ozzys gitarrist Randy Rhodes tragiskt dör i en flygkrasch. Men kanske är det mest sorgliga ändå Ozzys ständiga kamp med drogerna och alkoholen. På något sätt är det en sak att han hängav sig åt dessa saker under 70- och 80-talen. Men att det skulle dröja ända till ca 2004 innan han lyckades bli relativt ren är inte inte alls rock n’ roll – det är bara tragiskt.

I boken får man naturligtvis lära känna Ozzy på ett nytt sätt. Man får höra hans sida av historien. Vilket både är en för- och nackdel. I vissa konflikter som kantat hans karriär – konflikter med Black Sabbath, Bob Daisley, Ronnie James Dio – är han förvånadsvärt tyst. Förmodligen eftersom det är han (och hustrun/managern Sharon) som främst agerat illa vid dessa tillfällen och att det inte går att skylla på alkoholen.

1986 - The Ultimate Sin Tour

Men det är verkligen ett intressant levnadsöde, och väldigt roligt berättat. Är man dessutom ett fan av Ozzys musik blir det naturligtvis extra roligt. Som framgått tidigare på denna blogg, så är Ozzy en av mina stora favoriter, men även om man inte diggar hans musik så tror jag man finner denna bok underhållande. Dock får jag en känsla av ”produkt” från boken, som det mesta Ozzy ger ut nu för tiden. Snarare än att kännas som ett initiativ från en man som vill berätta om sitt händelserika liv, så känns det som ännu ett sätt för  Ozzy/Sharon att tjäna pengar. Trots att Ozzy är extremt ärlig – nästan obekvämt ärlig – så känns det ändå lite för tillrättalagt ibland.

Ozzy live 2010

Mer Ozzy på bloggen:

Ozzy Osbourne och Elisabeth Tarras-Wahlberg

Annonser

Read Full Post »