Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Henry Daniell’

henry daniell

Henry Daniell var en mycket mångsidig skådespelare. Trots detta hamnade han i ”character actor”-facket och fick för det mesta spela biroller i filmer från Hollywoods guldålder. Det var främst olika sorts skurkar han gestaltade, trots att han hade förmåga att göra så mycket mer mångfacetterade typer. Hans bästa prestation, enligt mig, var i Val Lewtons psykologiska thriller The Body Snatcher (1945). Han fick ”third-billing” i denna film – bakom Boris Karloff och Bela Lugosi – trots att han var filmens egentlige centralgestalt. Han spelade den skrupelfrie doktorn MacFarlane, som ingår en Faust-pakt med Boris Karloffs gravplundrare. Samspelet mellan Daniell och Karloff  är fantastiskt. Karloff är sadistisk och spelar på doktorn osäkerhet. Daniells sätt att gestalta påminner på sätt och vis om Ian Hendry som också spelade onda män med en bubblande osäkerhet under ytan.

Men han kunde också gestalta andra diametralt annorlunda karaktärer. Kanske mest känd är han för rollen som Goebbles-karikatyren Garbitsch i Charlie Chaplins klassiker The Great Dictator. Han stal de scener han var med i och var på många sätt roligare än huvudrollsinnehavaren, vilket tydligen irriterade Chaplin.

Han spelade mot Greta Garbo i Camille som den slemmige Baron de Varville. I Jane Eyre spelade han den onde prästen och föreståndaren för barnhemmet.

Men det var som eleganta skurkar han blev mest känd. I medverkade i flertalet av Basil Rathbones Sherlock Holmes-filmer, bl.a. som Moriarty i The Woman in Green. Och som Lord Wolfingham i Michael CurtizThe Sea Hawk mot Errol Flynn.

Som ett fan av Hollywoods guldålder, och främst B- och skäckfilmerna från denna tid, anser jag att det finns många skådisar från denna period som förtjänar mer allmänt erkännande. Dwight Frye, Lionel Atwill, Skelton Knaggs och Peter Lorre är bara några av dessa namn. Men bland dessa tycker jag Henry Daniell är den mest underskattade. Han var extremt duktig.

Annonser

Read Full Post »