Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Iron Man’

super1

Ett av mina intressen är filmhistoria. Eller kanske snarare hur historien och filmen påverkar varandra. Det hörs på ordet populärkultur att den just reflekterar det som är populärt i en kultur. Genom att studera film kan man upptäcka en hel del om det samhälle i vilket filmen producerats och tagits emot.  Filmer präglas av den tid de tillkommer i vad gäller deras representationer av så skilda fenomen som sociala problem, könsroller, sexualmoral etc. En bra filmgenre för samtidsstudier tycker jag är skräckfilm, som kanske bättre än någon annan genre reflekterar de underliggande rädslorna i samhället. 1930-talets Universal-monster erbjöd en eskapism från tidens depression och annalkande världskrig. Där presenterades en sagovärld som var en spegling av verkligheten, där hotet förvisso inte bestod av centraleuropeiska diktatorer, men däremot av galna vetenskapsmän och vampyrer från samma region. På samma sätt reflekterade 1950-talets muterade jättemonster och invasioner från yttre rymden den amerikanska rädslan för atombomben respektive ryssarna. I mina recensioner av Ian Flemings James Bond-böcker tar jag också dessa är populärkulturella yttringar för underliggande rädslor i samhället.

Dessa mönster är lättare att se i backspegeln. Det är svårare att titta på pågående trender och försöka relatera dessa till samtida fenomen, attityder och händelser. Förvisso är det ganska enkelt att se ett samband mellan found footage-skräckisarna (som Paranormal Activity) och det faktum att YouTube, mobilkameror, Vine och liknande blivit alltmer vanligt förekommande och en del av vardagen.

Men jag har funderat över en annan genre. Superhjältefilmerna. Hur kommer det sig att dessa är såpass populära just nu? 2000-talet har varit en ren guldålder för genren och filmerna blir bara alltmer populära. Det går trender i actiongenren, precis som i alla andra genrer. 1980-talet var muskelbergens era med barnförbjuden action, där Arnold Schwarzeneggers och Sylverster Stallones kroppar var symboler för den amerikanska statens styrka. Detta levde kvar under 90-talet, men Schwarzenegger och Stallone byttes ut mot hjältar det var lättare att identifiera sig med, såsom Bruce Willis och Mel Gibson. Under 2000-talet blev dock actionfilmerna barnvänligare och allt mer orealistiska. Det var nu superhjältarna började dominera genren. Superhjältar har naturligtvis förekommit på film tidigare. Främst Superman och Batman. Men mängden av dessa filmer under 2000-talet går inte att jämföra med något tidigare årtionde. Startpunkten för denna trend var X-men (2000), som snart följdes av Spider-Man (2002) och Batman Begins (2005).

The Dark Knight

Vad  kan man då säga om dessa filmer i relation till deras samtid? De mest trendsättande och framgångsrika superhjältefilmerna under det tidigare 00-talet var de som hade en mer allvarlig ton. Bryan Singers X-men-filmer speglade frågor om minoriteters utsatthet. Batman i Christopher Nolans regi var en karaktär som befann sig i en moralisk gråzon. Dessa filmer påverkade även andra actionrullar utanför superhjältegenren. James Bond-filmerna med deras stora betoning på fantastisk action, prylar och humor var tvungna att ändra inriktning. En mer realistisk ton med en mer plågad hjälte var det Daniel Craig-filmerna strävade efter. Inspirationen kom från Jason Bourne-filmerna med Matt Damon i huvudrollen. Detta tror jag var en reaktion på arvet efter den 11 september 2001. Våld och terrorattacker kunde inte längre framställas på samma lättsamma sätt. Många sa att bilderna från New York påminde om en Hollywood-film. Göran Persson kallade det ”science fiction-artat”. Jag tror många påmindes om sekvenser från Independence Day (1996) när de såg nyhetsrapporteringarna om terrorattackerna. Katastrofer som dessa fungerade helt enkelt inte som underhållning längre. Reaktionen på 9/11 var från USA:s håll två kontroversiella krig i Mellanöstern. Dessa tror jag hade stor påverkan på bilden av ”den amerikanska hjälten”. Hollywood-hjältarna började, liksom USA:s trupper och underrättelsetjänster, röra sig i moraliska gråzoner. Förtroende för den amerikanska staten sjönk så småningom kraftigt, såpass mycket att Barack Obama fick Nobels fredspris av den enda anledningen att han inte var George W. Bush. Allt detta speglades i actionfilmerna. Jason Bournes fiender var inte islamistiska terrorister, utan den amerikanska underrättelsetjänsten. I X-men var det den amerikanska staten som ofta utgjorde ett hot mot mutanterna. I Bond-filmen Quantum of Solace förhandlar CIA med den ondskefulle Dominic Greene. Och i Skyfall ställs MI6 inför en kritisk utredning och kritik riktas mot självaste M. I Gotham City är polisen korrumperad och Bruce Wayne måste ta lag och ordning i egna händer. 2005 filmatiserades Alan Moores V for Vendetta. Denna film, som utspelade sig i ett futuristisk England styrt av en konservativ och fascistisk regim, kom fort att anklagas för att vara anti-amerikansk av konservativa grupper i USA.

super3

En annan genre som vuxit på senare år är young adult-filmerna. Dessa filmer kännetecknas av att de tar upp liknande frågor som actionfilmerna ovan, men att de riktar sig till en yngre publik. Här var Harry Potter stilbildande. Senare har Twilight– och Hunger Games-filmerna följt. Här kopplas ofta svåra moraliska dilemman till tonåren (likt X-men-filmerna). De unga hjältarnas prövningar kan ses som övergångsriter till vuxenlivet. Harry Potter, Bella och Katniss måste alla fatta svåra beslut, riskera sina liv för att överkomma stora hinder. Harry måste besegra Voldemort, Katniss måste störta President Snow. På samma sätt som karaktärerna på film måste handskas med ”vuxna problem” (störta diktaturer eller försvara individers frihet) så hjälper dessa filmer den unga publiken att hantera de svåra frågor som möter unga vuxna i tiden efter 9/11. Filmerna ställer frågor om vilken sorts värld vi vill leva i, om det är värt att riskera sin frihet i utbyte mot säkerhet osv. Detta är liknande frågor som de mer allvarliga hjältefilmerna för vuxna också tar upp.

super7

En reaktion på denna allvarsamma ton kom dock 2008 med Marvels Iron Man. Filmbolagen hade redan tidigare försökt göra superhjältefilmer med en lättare ton, såsom Fantastic Four (2005). Detta gick dock inte hem hos publiken. Ca sju år efter 9/11 var dock efterfrågan en annan. Marvels superhjältefilmer visade på det behov som nu fanns av enklare historier där det var lätt att urskilja vem som var ond och vem som var god. Skurkarna var tydliga. I dessa filmer fanns också ett stort förtroende för staten. Alla Marvels superhjältar ingår nämligen i en statlig agentfirma, med namnet SHIELD. Och en av de mest populära hjältarna är Captain America, klädd i stjärnbaneret. Tony Stark är, liksom Bruce Wayne, en framgångsrik affärsman och playboy. Men han uppfinner sig Iron Man som ett sätt att fly från terrorister i Mellanöstern. Bruce Wayne blir Batman eftersom hans föräldrar mördats. Mördaren är en desperat man som blivit ett offer för landets dåliga ekonomi. Iron Man föds bokstavligen av USA:s krig i Mellanöstern, inte som en kritik mot dessa krig, utan som USA:s försvarare.

9-11

Efter några år verkade det vara okej att igen fylla actionfilmerna med enorma katastrofer i städerna. Detta hade inte förekommit särskilt mycket i vare sig X-men eller Nolans Batman-filmer. I Marvels filmer fick man dock åter se skyskrapor jämnas med marken. Det är intressant att se hur detta gestaltas i de två fårorna av superhjältefilmer – den allvarliga och den mer lättsamma. I Marvels Avengers, som tillhör den senare, sker en attack mot New York från luften. Stor förödelse drabbar staden. Men superhjältarna i Avengers triumferar över den anfallande styrkorna och den långdragna actionsekvensen slutar med ett skämt då Iron Man tycker att de har rätt att sjukskriva sig efterkommande dag. I Man of Steel, som tillhör den mer allvarliga varianten, sker också en luftburen attack mot New York Metropolis. Även här förekommer stora mängder förödelse. Superman stoppar förvisso skurken och räddar staden och jorden. Men hans seger kommer till ett högt pris och han tvingas använda moraliskt tveksamma metoder. Superman, en karaktär känd för att aldrig döda, bryter nacken av skurken. Det är ingen triumf, utan en smärtsamt skildrad händelse. Istället för en komisk one liner faller hjälten till golvet i tårar. I Man of Steel får vi också ”den lilla människans” perspektiv på händelserna. Genom redaktionen på tidningen The Daily Planet får publiken se hur folket som bor i staden drabbas av katastrofen. Båda filmerna undviker att visa några direkta dödsfall bland civilbefolkningen, men i Man of Steel får man åtminstone en känsla av att många människoliv står på spel. I Avengers är det bara byggnader som skadas.

super6

The Avengers kan ses som ett sorts historierevisionistisk berättelse där katastrofen den 11 september 2001 fick ett annat utfall. I denna version triumferade USA över skurkarna och detta var bara ”ännu en dag på jobbet” för frihetens försvarare. Man of Steel ger en mer verklighetstrogen bild av historien. Här besegrar Superman General Zod, men katastrofen är redan ett faktum. Och dödandet av fienden är högst kontroversiellt, precis som som USA:s avrättning av mannen bakom 9/11 – Usama bin Laden.

super5

Dessa observationer är naturligtvis inte huggna i sten. Uppdelningen av actionfilmer i allvarliga och lättsamma är inte heller helt enkelt. Marvels Captain America: The Winter Soldier är inspirerad av de samhällskritiska konspirationsfilmerna från 1970-talet och här är det faktiskt SHIELD som står för hotet och mycket kritik riktas mot USA:s strävan efter säkerhet på bekostnad av individers frihet. Detta ser jag som en direkt följd av de senaste årens skandaler kring NSA, Wikileaks och Edward Snowden. Och den riktning som DC Comics filmer har haft med en allvarlig Batman och Superman kommer säkerligen att förändras, nu när mer fantastiska hjältar som Wonder Woman (också klädd i stjärnbaneret) och Aquaman snart får egna filmer. Med det sagt fortsätter dock den mer samhällskritiska och allvarliga tonen i actionfilmerna om James Bond och Jason Bourne. Och nya händelser i vår samtid kommer fortsatt att influera populärkultur och Hollywood-film, såsom det alltid har varit.

 

 

Annonser

Read Full Post »