Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘James Coburn’

steve-mcqueen

Poster - Magnificent Seven, The_02

Jag har aldrig varit ett särskilt stort fan av westerngenren. Med det sagt så anser jag att Sergio Leones Dollar-trilogi är mästerverk och hans Once Upon a Time in the West är en av historiens bästa filmer. John Sturgess The Magnificent Seven är dock ingen spagetti-western, men däremot intressant av andra skäl. Faktum är att den är en nyinspelning av Akira Kurosawas De Sju Samurajerna, med handlingen förflyttad till Mexico och det sena 1800-talet.

Filmen känns som den felande länken mellan den klassiska amerikanska western (av den typ John Wayne brukade spela i) och Leones mer existentiella filmer. Filmens bildspråk, musik och grundläggande historia känns väldigt gammaldags, medan actionsekvenserna, de mörka karaktärerna och den cyniska tonen känns mer modern.

Filmens starkaste sida är helt klart karaktärerna och de karismatiska skådespelarna. Yul Brynner var filmens största stjärna och leder ensemblen med fast hand. Han har en otrolig magnetism och pondus och är helt trovärdig som den luttrade revolvermannen som söker någon form av botgöring genom att hjälpa en utsatta mexikansk by från ett banditgäng.

Steve McQueen får inte så mycket att göra, men gör det bästa av det han får. McQueen var missnöjd med det lilla utrymme han fick i filmen och beslöt sig därför att alltid göra något extra med de scener han var med i. Även om han bara satt tyst i bakgrunden så hade han små ticks och manér för sig för att publikens uppmärksamhet skulle dras till honom. Detta irriterade stjärnan Brynner. Kanske för att det faktiskt funkar. McQueen är redan i denna tidiga roll extremt cool.

magnificent-seven-steve-mcqueen

Charles Bronson är muskelberget med ett hjärta. Han utstrålar inte samma tysta intelligens som McQueen, men har en starkare värme. Därför är det väldigt passande att det är Bronsons karaktär som blir vän med de tre små pojkarna. Filmen osar av testosteron och därför behövs karaktärer som dessa. Man bryr sig om Bronson och hans relation med barnen. Hans slutgiltiga öde får därmed också en känslomässig tyngd man kanske inte förväntat sig i en film som denna.

the-magnificent-seven-bronson-kids

Robert Vaughn är kanske den minst ”coola” av de sju revolvermännen, men kanske därför också den mest mänskliga karaktären. Han klär sig stiligt och har en något överlägsen attityd. Men han döljer en osäkerhet, rädsla och han plågas av mardrömmar. När det blir skarpt läge gömmer han sig först, men överkommer snart sina osäkerheter. Vaughn ger oss här ett porträtt som är långt ifrån hans självsäkre Napoleon Solo i The Man from U.N.C.L.E.

Tyvärr fokuserar filmen allt för mycket på den unge, hetlevrade Chico, spelad av tyske Horst Buchholz. Han är den yngste i gänget, egentligen en mexikansk bondpojke. Han ser upp till de luttrade revolvermännen, men inser inte vilka tomma liv de lever. Han är den karaktär som mot slutet av filmen tar chansen att leva ett bättre liv. För de andra är det för sent. Chico är viktig för att få fram filmens budskap, men han är också manusets svagaste punkt och den sämsta skådespelaren i ensemblen. Hans ”motivationstal” då de sju ankommer till den mexikanska byn för första gången är plågsamt dåligt agerat och skrivet. Och kärlekshistorien mellan honom och en lokal bondflicka är väldigt undermålig, klichéartad och ointressant.

The-Magnificent-Seven-6097_3

Ett annat problem är porträtteringen av mexikanerna. De tre ”huvudmexikanerna” är väl ganska trevliga antar jag, men i övrigt är de mexikanska karaktärerna en anonym massa. De känns klichéartade och lite dumma. Att de måste ta hjälp av amerikaner för att bli kvitt sina plågoandar känns också smått rasistiskt. Med det sagt måste Eli Wallachs prestation framhållas. Han är utmärkt som huvudskurken, även om man ser för lite av honom.

Den avslutande actionscenen är intensiv och häftig. Men precis innan den kommer igång så har filmen tappat rejält i tempo. Den hade kunnat trimmas ned för att hålla spänningen uppe. Hade man flyttas fokus från Buchholz till McQueen hade filmen också klarat sig bättre. Med det sagt är detta fortfarande en bra film, inte minst tack vare mängden hårdkokta repliker och den fantastiska rollistan, som utöver de redan nämnda även innehåller James Coburn och Brad Dexter. Filmen var en succé då den kom. Den fick tre uppföljare och en TV-serie gjordes också. En nyinspelning är på gång. Jag kan förstå filmens klassikerstatus, inte minst p.g.a. att rollistan innehöll såpass många blivande Hollywood-legendarer. Men jag har sett flera filmer i samma genre som är bättre.

Betyg 3 av 5

Annonser

Read Full Post »