Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Jeoffrey Jenkins’

colsun1

Här kommer då min förstå recension under mitt Tema: Arvet efter Fleming. Jag anser att Colonel Sun, skriven av Kingsley Amis (under pseudonymen Robert Markham), kommer närmare kanonisk status än någon av de efterföljande ”fortsättningsromanerna”. Det finns flera anledningar till detta.

För det första är Kingsley Amis den ende fortsättningsförfattaren som varit involverad i arbetet med en av Ian Flemings egna Bond-böcker och som haft personlig kontakt med honom. Amis efterfrågades av bokförlaget att efter Flemings död redigera författarens sista manuskript The Man with the Golden Gun. Han hade tidigare skrivit det litteraturkritiska verket The James Bond Dossier som var den första seriösa analysen av James Bond-böckerna och Fleming hade själv givit verket sin välsignelse. Amis hade därmed en alldeles särskild insyn i Flemings författarskap.

Det faktum att boken är utgiven 1968 och därmed skriven inom samma tidsperiod som de ursprungliga romanerna gör också att den har en speciell status. Andra fortsättningsromaner har antingen förflyttat Bond till den samtid i vilken böckerna skrivits (80-talet för John Gardner, 90-talet för Raymond Benson och 2000-talet för Jeffrey Deaver) eller blivit någon av en ”historisk” roman då böcker skrivna på 2000-talet (av Sebastian Faulks och William Boyd) utspelar sig på 60-talet. Så antingen har Bond bytt tidsperiod och därmed blivit något av en annan karaktär eller så har han varit kvar i 60-talet, men setts ur ett nutida perspektiv. Så är inte fallet med Colonel Sun och detta gör boken mer autentisk enligt mig.

horak col sun

Detta är också den enda fortsättningsromanen som gjordes till seriestripp i The Daily Express. Manus och bild stod Jim Lawrence respektive Yaroslav Horak för, som också adapterat de senare Fleming-historierna.

Dessutom är detta den av fortsättningsromanerna som kommit närmast att filmatiseras som del av den officiella Eon-serien. Bond-producenten Harry Saltzman hade ca 1966 varit involverad i arbetet med fortsättningsromanen Per Fine Ounce skriven av Jeoffrey Jenkins. När bokförlaget Glidrose valde att publicera Colonel Sun istället för Jenkins bok tog Saltzman illa vid sig och avfärdade idén om att någonsin filmatisera Amis bok. Saltzman lämnade dock filmserien 1974 och då talades det om att använda Amis bok som underlag för en film. Amis hade dock flera gånger offentligt sågat Roger Moores Bond-filmer, vilket producenten Albert R. Broccoli inte uppskattade och han var därmed ovillig att filma boken (läs mer om detta här). Trots detta så har element ur boken använts i flera Bond-filmer; att M kidnappas och hålls fången på en ö användes i The World Is Not Enough (1999) och titelkaraktären var med i Die Another Day (2002). Här hette han dock Colonel Tan-Sun Moon istället för Colonel Sun Liang-tan och var nordkorean istället för kines.

colonel sun2

Dessutom håller boken en såpass hög kvalité att den skiljer sig markant från majoriteten av fortsättningsromanerna. Amis prosa ligger mycket nära Flemings och handling, miljöer och karaktärer känns som hämtade ur en av hans böcker. Titelkaraktären är en av Bonds mest minnesvärda motståndare. Sun är en hänsynslös och fascinerande skurk. Scenen då han torterar Bond är plågsam och t.o.m. mer sadistisk än det Fleming brukade hitta på. När Bond till slut övervinner sin motståndare är det väldigt tillfredsställande eftersom man som läsare verkligen kommit att avsky denne.

Det hela blir aldrig en imitation eller parodi. Amis har nämligen en egen röst. Ta bara en sådan simpel sak som hans actionscener. Dessa skiljer sig markant från Flemings. Amis skriver ofta dessa i presens och med fragmentariska beskrivningar av vad som sker. Det ger scenerna en känsla av fart och kaos, vilket är mycket effektivt. Nedan är ett exempel ur en scen då Bond och kvinnan Ariadne flyr från några beväpnade män vid Akropolis i Aten:

Down, then, down a face of irregular, almost vertical rock hanging on to the cables, the girl following. A gentler slope close to the wall, a final slither down more wall, helped by a single cable running horizontally. Run together across bumpy rock and earth – a yard away a jet of earth springing into the air. No report: silencer. Above them the sounds of scrambling and cursing.

Så här skrev aldrig Fleming, något som Amis måste varit mycket väl medveten om. Det är uppenbart att Amis inte försökte efterapa Fleming, utan istället skrev på sitt eget sätt och gav boken en egen stil.

Bonds chef M kidnappas av den kinesiske översten Sun. Sun planerar att bomba ett hemligt sovjetiskt toppmöte på en grekisk ö. Planen är att lämna M:s (och Bonds) lik vid platsen, för att få omvärlden att tro att det var britterna som låg bakom attentatet. Handlingen är ganska simpel. Men sett ur ett större perspektiv finns det dock flera intressanta detaljer i denna ganska enkla story. I den föregående romanen, The Man with the Golden Gun, blev Bond hjärntvättad av ryssarna och försökte att mörda M. Efter denna mörka inledning släpptes denna tråd av Fleming (som aldrig hann finputsa manuset innan sin död). I Colonel Sun får Bond dock tillfälle till botgöring. Han måste rädda M, den man han försökt mörda något år tidigare. Genom det bevisar Bond inte bara att han fortfarande är en agent att räkna med (vilket han redan gjort genom att döda Scaramanga i förra boken) utan också att han och M har en speciell relation. En relation som till och med överlevt Bonds mordförsök.

colonel sun

Amis refererar till de mörka kapitlen som präglat Bonds liv de senaste åren, såsom hans hämnd på Blofeld i You Only Live Twice. Boken är tämligen humorbefriad, men detta går i samklang med Flemings senare böcker. De tragedier som drabbat Bond de senaste åren, såsom mordet på hans fru, hans minnesförlust och hjärntvätt, har tagit ut sin rätt. Amis ger boken det djup som Flemings sista roman saknade. Detta kompenserar lite för TMWTGG:s brister.

Detta är också en av de mest politiska Bond-böckerna. Konflikten mellan Öst och Väst är grunden för handlingen och det kalla kriget har inte varit såhär närvarande i en Bond-bok sedan From Russia, with Love. Grekland blir, liksom Istanbul i FRWL, ett litet mikrokosmos där ett eget litet kallt krig utkämpas. Bond samarbetar med såväl den kommunistiske sovjetagenten Ariadne som med hennes politiske motståndare skepparen Litsas. Flertalet politiska diskussioner förekommer i boken. Att Bond samarbetar med en rysk agent har aldrig skett tidigare. Detta skulle också användas i en Bond-film, The Spy Who Loved Me (1977). Det är också intressant att det här är Kina som är skurkstaten och inte Sovjet. Detta reflekterade en trend på 1960-talet där kineser och östasiater ofta framställdes som skurkar på i film och litteratur. Detta avspeglade sig bl.a. i Bondfilmerna Goldfinger (1964) och You Only Live Twice (1967) där skurkarna finansierades av den kinesiska staten. Mot slutet av 60-talet och början av 70-talet blev läget mellan USA och Sovjet alltmer avslappnat, vilket visade sig också i Bond-filmerna som blev alltmer apolitiska. Colonel Sun är därför intressant eftersom den både speglar detenté-atmosfären, samtidigt som den är en av de mer politiska Bond-böckerna.

amis

Kingsley Amis bok är en av de absolut bästa fortsättningsromanerna om James Bond. Den ende av alla fortsättningsförfattare som kommit i närheten av Amis nivå är William Boyd med sin Solo. Colonel Sun är faktiskt bättre än flertalet av Flemings böcker, såsom Diamonds Are Forever eller Dr No. Med det sagt så saknar den också vissa av de saker som gjorde Flemings böcker så njutbara. Fixeringen vid varumärken och folks utseende lyser med sin frånvaro. Och att Amis hade en helt annan bakgrund och klass än Fleming är uppenbart. Den snobbism och elitism som präglade Flemings böcker återfinns inte här. Med det sagt är detta dock en mycket bra roman och faktiskt en lite värdigare avslutning på ”Berättelsen om James Bond” än Flemings eget bidrag.

—-

Med det sagt slutade ju inte ”Berättelsen om Bond” här. Några år efter Amis bok kom den underhållande James Bond: The Authorized Biography, skriven av John Pearson. Men det skulle dröja ända fram till 1981 innan nästa riktiga fortsättningsroman publicerades – John Gardners Licence Renewed.

Annonser

Read Full Post »