Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Johnny Cash’

Ja, idag släpptes Adeles nya låt Skyfall. Den är ledmotivet till den nya James Bond-filmen. Här har ni den.

Kort omdöme: Mina förväntingar var en Rolling in the Deep möter Goldfinger. Jag hade förväntat mig att Adele skulle bjuda på mäktiga crescendon och en berg-och-dal-bane-melodi. Hennes röst är som byggd för en svulstig Bond-låt. Men här är hon förvånadsvärt laid back. Vilket faktiskt känns mer originellt och fräscht. Det hade lätt kunnat bli en Shirley Bassey-pastisch med Adele vid micken inser jag nu, men detta undviks på ett briljant sätt. Det är bra. Kanske inte blir en klassiker, men helt klart bättre än en hel del andra Bond-låtar.

Idag är också The Global James Bond Day. Den femte oktober 2012 är det exakt 50 år sedan den första James Bond-filmen Dr No hade premiär. 1962, alltså. Bond-producenterna har tagit tillfället i akt och utropat detta till den globala James Bond-dagen. Det är naturligtvis ett effektivt markandsföringsknep. Men eftersom jag är obotligt förtjust i fenomenet James Bond, så tänkte jag ändå att det skulle firas.

På temat James Bond-musik, så har jag nedan ett antal YouTube-klipp med låtar som kunde ha blivit titelmelodier till Bond. Det är alltså låtar som skrevs till filmerna, men som avvisades av producenterna. Till skaran av avvisade artister finner vi bl.a. Johnny Cash, Alice Cooper och Ace of Base. Jag skulle nog dock säga att producenterna valde fel låt vid endast ett tillfälle – The Man With The Golden Gun. Coopers version är grym.

Annonser

Read Full Post »

Ingen kan önska en God Jul med större pondus än the man in black…

Read Full Post »

Nashville Skyline

Bob Dylans nionde album avvek ganska markant från hans tidigare. Istället för den folkrock som gjort honom känd, gav han sig här in på country. Hans sångstil var också annorlunda, mjukare och mer melodiös. Det som kanske främst är Dylans signum – hans texter – har här fått komma lite i andra hand. Istället är det musicerandet som står i centrum. En av låtarna, den svängiga Nashville Skyline Rag är till och med helt utan sång. Som för att markera den nya inriktningen så är den första låten på skivan en duett med country-legenden Johnny Cash. Girl from the North Country gavs först ut av Dylan på skivan The Freewheelin’ Bob Dylan. Den var inspirerad av den klassiska folksången Scarborough Fair, och framförs här i en något omarbetad version. Jag föredrar denna version, som är mycket vackrare än den tidigare. Cash djupa röst är en fin kontrast till Dylans gälla stämma.

Överlag är skivan väldigt lekfull, och underhållande bagateller blandas med klassiska vackra låtar. To Be Alone with You är en bluesig och svängning historia, liksom Peggy Day och One More Night som kanske är den mest renodlade countrylåten på skivan.

Dylan och Johnny Cash

Men trots att detta helt klart ärt en country-skiva, så finns det också mer typiska Dylan-element. I Threw It All Away är ännu en av hans vackra, vemodiga visor. Den starkaste låten är hiten Lay Lady Lay. Dylan är en poet, men man kan ibland tycka att hans texter blir lite tjatiga, pladdriga och fulla med ord. Men denna låt är det totalt motsatta. Den har en väldigt simpel, vacker text. Det är så jag vill ha min Dylan. Han är som bäst när texten och arrangemangen är avskalade. Sparsmakad och förkrossande.

Lay, lady, lay, lay across my big brass bed
Stay, lady, stay, stay while the night is still ahead
I long to see you in the morning light
I long to reach for you in the night
Stay, lady, stay, stay while the night is still ahead

– ur Lay Lady Lay

Detta är en varierad skiva, med mycket skapar- och spelarglädje. Den känns som en frisk fläkt i Bob Dylan-katalogen. Betoningen ligger inte på texterna, utan snarare på framförandena. Detta är inte Dylans bästa skiva. Jag föredrar oftast klassiker som Blonde on Blonde, Bringing It All Back Home eller Desire. Men jag tycker om när artister varierar sig. Det gör Dylan här, och det blir väldigt lyckat.

Betyg 4 av 5

Read Full Post »

Tänkte att detta var passande för långfredagen. Få gör detta på ett värdigare sätt än The Man in Black.

Read Full Post »