Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Sharon Tate’

polanski1

Vad händer när världens främste filmregissör blir fången i sin egen film? Så lyder denna films tagline och för ovanlighetens skull är det en mycket passande formulering. För Roman Polanskis liv är minst lika fascinerande och obehagligt som hans filmer, vilket Marina Zenovich visar i denna uppmärksammade dokumentär från 2008. Genren Polanski är mest känd för är den psykologiska thrillern och trots att detta är en dokumentär skulle den ändå kunna räknas till den genren. Filmen är lika delar berättelsen om ett brott – ett övergrepp – och en psykologisk studie över människors samvetslöshet. Det är berättelsen om en flicka som fick sin barndom förstörd. Om en förövare som också var ett offer. Men det är också en berättelse om människors strävan efter berömmelse på bekostnad av andra människors riktiga tragedier.

Alla vill ha en del av den udda europeiska mannen som gör filmer om det ockulta, förryckt sexualitet och galenskap. Till och med domaren i åtalet. Åklagaren David Wells påvisar att det verkar som att gränsen mellan Polanskis filmer och hans liv suddades ut i det ögonblick han förgrep sig på den då 13-åriga flickan Samantha Gailey.
Zenovichs film redogör för vad det var som hände. Hon intervjuar åklagare och försvarare, vänner och bekanta. Såväl vänner som fiender. Också Samantha Gailey (numera Geimer) kommer till tals. Att Polanski är skyldig till ett vidrigt brott ifrågasätts inte. Inga förmildrande omständigheter kan föras fram. Men brottet är inte själva problematiken i Zenovichs film. Det är snarare bara ett symptom på de demoner som hemsöker den polske regissören.

polanski3

Roman Polanski föddes i Frankrike 1933, men bodde i Polen under Andra Världskriget. Hans mor mördades av nazisterna, men hans far överlevde koncentrationslägren. 1962 kom hans första långfilm Nóż w wodzie (Kniven i vattnet). Snart flyttade han till England där han gjorde ett flertal klassiker som Repulsion och Cul-de-Sac, för att senare flytta till USA. Där gjorde han bl.a. Rosemary’s Baby. Hans hustru Sharon Tate bragtes om livet i ett ritualmord utfört av Charles Mansons domedagssekt. På grund av Polanskis mörka filmer spekulerades det i pressen om huruvida han själv varit inblandad i mordet. Just pressens och massmedias hänsynslöshet är något som lyfts fram. Både det vidriga sätt de betedde sig mot Polanski efter Tates död, men också sättet på vilket de flera år senare förföljde flickan han våldfört sig på.

Bilden som kommer fram är av en egenartad individ med inre konflikter och stor osäkerhet. Med demoner som han inte kan hantera. Med en sådan barndom skulle vem som helst bli en aning störd som vuxen. Hans förhållande med Tate beskrev han vid en presskonferens kort efter mordet som ”den enda tiden av sann glädje i mitt liv”. Tiden efteråt präglades av otaliga kvinnoaffärer, fram tills den dag han drogade och hade sex med Gailey.

polanski4

Vid en första ytlig anblick kan det verka som att Marina Zenovich tar Polanski i försvar. Men så är naturligtvis inte fallet. Men det är alltid kontroverisellt att teckna en mångfacetterad bild av en brottsling. Det är en balansakt eftersom det lätt kan missförstås. Oliver Hirschbiegels Der Untergang (Undergången) fick 2004 utstå liknande kritik eftersom den framställde Adolf Hitler som en tragisk person med känslor. Och just det är Polanski också. Han är en våldtäktsman – vissa skulle kalla honom pedofil.

Men filmen visar att det inte är så lätt att måla historien i svart och vitt. Cirkusen kring rättegången, där domaren i fallet brydde sig mer om sitt anseende i pressen än om flickans välmående, granskas ingående. För Samantha Gailey blev inte bara utnyttjad av Polanski utan också av hela rättsväsendet.

polanski2

Parallellerna mellan filmvärlden och den riktiga världen präglar dokumentären. Regissören klipper in scener ur Polanskis egna filmer för att illustrera det som berättas. Hon använder också det musikaliska temat ur Rosemary’s Baby, där en ung kvinnoröst nynnar på en barnvisa. Denna melodi öppnar och avslutar filmen. Den påminner oss om att trots att domaren lekte med Polanski, såsom en katt leker med en mus (Polanskis ord) så är det verkliga offret inte förövaren som flydde landet – utan flickan vars trauma blev en följetong i löpsedlarna.

Polanski är ett artistisk geni. Och han har levt ett fascinerande liv. Men han är inte ett karaktär som går att definiera på ett tydligt sätt. Han är en gåta, vilket Zenovich lyckas fånga i sin film. Men trots det bidrar hon inte till mytbildningen kring honom. Det finns inga drag av den personkult som i vissa fall tycks omge Polanski. Hon tecknar bara ett porträtt av en tragisk människa, vars handlingar får tragiska konsekvenser för de han möter.

Betyg 4 av 5

Annonser

Read Full Post »