Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘The X-Files Season 10’

struggle1

Det sista avsnittet av säsong 10 återvänder till seriens s.k. mytologi. Trådar som introducerades i säsongens första avsnitt tas här upp igen och utvecklas ytterligare. Men i sann X-files-anda bjuds det inga egentliga svar och vi lämnas med fler frågor istället. Avsnittet har fått mycket dålig kritik. The AV Club skriver att avsnittet är ”a mess”. Den of Geek US skriver ”In my immediate rage, I was questioning whether I even want to see more episodes” och ger avsnittet 0,5 av 5 i betyg. Empire skriver ”it’s like bad X-Files fan fiction”.

Hårda ord och jag håller i mångt och mycket med. Men kanske var mina förväntningar lågt ställda efter att säsongen över lag varit något av en besvikelse. Jag måste säga att trots sina brister så tyckte jag att My Struggle II var underhållande och bättre än premiäravsnittet.

My Struggle II var faktiskt ganska spännande, trots att Chris Carter (som för tredje gången denna säsong står för manus och regi) i sedvanlig ordning bombarderar oss med exposition (mer om det senare). Men med detta avsnitt väljer han att faktiskt iscensätta den globala katastrof som förutspåtts sedan någon gång under säsong 2. Det bryts på så vis lite ny mark. Tidigare har serien i princip bara berört händelser som varit isolerade. Stora saker händer, men det är sällan de bevittnas av ett större antal människor och regeringen mörklägger alltid och får bevisen att försvinna. Det har alltid varit charmen med serien, att det som sker i TV-rutan skulle kunna ha hänt på riktigt, men att allmänheten aldrig fått reda på det. I My Struggle II lämnar X-Files de dunkla korridorerna och beger sig ut i det offentliga. En epidemi på en global skala bryter ut! Och bara Mulder och Scully kan stoppa den eftersom bara de vet vad som ligger bakom. Det blir faktiskt väldigt spännande.

struggle4

Gillian Anderson är stjärnan här. Hon har fått stå lite i bakgrunden av David Duchovny i några avsnitt nu, men här lyser hon. Hon delar flest scener med Lauren Ambroses agent Einstein och trots att deras dialog låter som en FAQ-sida från typ WHO.com eller nåt så spelas Anderson skiten ur Scully här (kan man uttrycka sig så – spela skiten ur någon?). Jag tycker att vi nu iallafall får några glimtar av forna dagar badass-Scully. Hon tar kommando. Använder sig av sin vetenskapliga bakgrund. Visar hur intelligent och driven hon är. Det är hon och endast hon som driver storyn framåt.

Dessutom är William B Davis är tillbaka som Cigarette Smoking Man (CSM). Han har inte bara en kort liten cameo (som i My Struggle I och Babylon) utan får här tillfälle att verkligen flexa sina skådis-muskler. CSM är lika vidrig som vanligt och nu dessutom groteskt deformerad. Davis levererar sina repliker med ett slags sadistisk njutning och det märks att han gillar rollen.

Återvänder gör också Annabeth Gish som Monica Reyes. Och hon jobbar numera för CSM! Detta var faktiskt en uppskattad twist! Jag gillade henne aldrig särskilt mycket under säsong 8-9 eftersom hon var en såpass slarvigt skriven och tom karaktär. Nu har hon helt plötsligt något av en personlighet. Hon rör sig i en moralisk gråzon och måste fatta etiskt tveksamma beslut. Yay! Jag visste att det inte var Gishs fel att jag ogillade Reyes! Hon blir genast mycket mer intressant. Flashbacksekvensen då hon möter CSM för första gången är faktiskt mycket effektiv, inte minst på grund av den groteska makeup Davis bär.

struggle5

Andra positiva aspekter är det faktum att Einstein och Miller inte är lika irriterande denna vecka. För ett ögonblick hoppades jag på att Miller skulle jobba för CSM. Det skulle ha gjort hans karaktär väldigt mycket mer intressant och jag skulle kunna se honom som en potentiell arvtagare till den klassiske karaktären Alex Krycek. Man kan ju önska att säsong 11 tar en sådan vändning, men i nuläget är Miller fortfarande ganska blek.

Avsnittet slutar med en cliffhanger som kräver en elfte säsong. Jag måste säga att jag gillade cliffhangern, trots att den fått väldigt mycket kritik från kritiker. Plötsligt är William relevant, men här måste Carter vara försiktig med var han tar detta! William-storyn har (som jag tidigare skrivit på bloggen) i grunden en mängd inneboende problem som man måste navigera runt. Jag är inte säker på att Carter klarar det.

Med allt detta sagt så är jag också medveten om att avsnittet har en mängd problem.

Mitt största problem med såväl detta avsnitt som hela säsong 10 är de förändringar som drabbats seriens mytologi. Om det CSM påstår är sant (och man kan aldrig lita på honom) så skulle det motsäga det som etablerades som Sanningen med stort S under säsong 1-9. Det är naturligtvis nödvändigt att kanske vrida på vissa saker så länge seriens interna logik fungerar något sånär. Men säsong 10 säger emot för många av de fakta som presenterades i originalserien. Jag hoppas fortfarande att det är aliens som står bakom konspirationen och inte den ”conspiracy of men” som denna säsong fört fram som den ”nya” sanningen. Så mycket av det som skedde i originalserien (hybridprogrammet, the Alien Bounty Hunter, Rebellerna, Cassandra Spender, Black Oil, Super Soldiers etc) skulle därmed inte funka. Ska vi som publik tro att dessa bara var dimridåer? Det funkar inte – av en mängd anledningar. Det hela skulle resultera i en extremt krystat retcon (retroaktiv kontinuitet).

struggle6

Den nya ondskefulla planen är inte heller lika fascinerande som den gamla. I den gamla serien fick vi till slut reda på att Cigarette Smoking Man och hans kollegor i The Syndicate samarbetade med utomjordingar som planerade att kolonisera jorden. Mänskligheten skulle göras till en slavras, men The Syndicate skulle skonas om de hjälpte utomjordingarna att förbereda koloniseringen. Samtidigt arbetade The Syndicate i hemlighet på ett vaccin mot det utomjordiska virus som skulle göra jordens folk till slavar, så att det skulle finnas chans till motstånd. I utvecklandet av denna mytologi inspirerades Carter av allt från genforskning, ancient aliens-teorier, UFO-logi, samtida konspirationsteorier, Watergate-skandalen, nazisternas rasbiologiska experiment och den franska Vichy-regimen. Det hela blev en fascinerande dunkel och mystisk story som i grund och botten var ren science fiction men som tack vare det goda hantverket och parallellerna till vår riktiga värld ändå inte kändes för orealistisk inom de ramar som TV-serien etablerat. Jämfört med detta är CSM:s nya ondskefulla plan väldigt tråkig. Han ska utrota mänskligheten via ett virus. Varför? kan man undra. Ingen anledning ges. Vissa, som har utomjordiskt DNA kommer räddas. Varför? Ingen anledning ges. Det känns väldigt banalt jämfört med den tidigare mytologin.

struggle8

Att CSM är vid liv igen är en aning svårt att ta. Om vi bara sett byggnaden han befann sig i bli sprängd i bitar i säsong 9:s The Truth så hade det varit okej. Men nu såg vi hela hans ansikte brinna upp och bara hans skalle vara klart. De försöker förklara det (”They had to reconstruct his entire face”) men det är lite hard to swallow. Avgör själva:

Och återigen har vi problemet Chris Carter. Som jag skrev ovan så får vi för mycket exposition. För mycket snack. Det dröjer ett tag innan vi får se masshysterin och bilköerna. Men innan dess har vi endast hört karaktärer beskriva vad som sker, vilket får det hela att verka ganska lågbudget. Tack och lov kommer dock dessa scener efter ett tag och räddar avsnittet något. Zack Handlen från The AV Club gillade inte avsnittet lika mycket som jag. Trots att jag inte håller med allt han säger slår han huvudet på spiken vad gäller Carters författarförmåga:

It’s a shame that he’s a terrible writer, then. To be fair, he was always a terrible writer. The show’s early success can be attributed to its aesthetic, its two protagonists, and, okay, Carter’s grasp of the cultural zeitgeist. He stumbled onto one great idea, and he did what he could with it, and god bless him for that, but that dour, po-faced bullshit no longer sells. His dialogue sounds like it was translated from the Greek by a person who speaks excellent German, and his plotting is… well, you all watched tonight, right? It’s nonsense. It’s not even fun nonsense anymore. It’s just forced and laughable and, yeah, kind of painful for anyone who loved the series in its prime.

Jag hade också gärna sett hur katastrofen hanterades på högre ort. Just nu verkar det bara vara Scully och Einstein som försöker göra nåt åt den. Vad gör de statliga myndigheterna? Jag vet att det är en katastroffilmskliché att visa vetenskapsmän och officiella personer och makthavare diskutera en pågående kris i Vita Husets korridorer – och det sista jag vill är att The X Files blir Independence Day – men åtminstone någon sådan kort scen hade fått det hela att kännas mer realistiskt.

Serien kan spåra ut (igen) efter detta avsnitt och jag hoppas att Carter har den goda smaken att inte låta den göra det. Avsnittet kan också ha en väldigt bra payoff och upplösning och som sådant är det verkligen svårt att bedöma på egen hand. Detta är helt klart den första delen av ett dubbel (möjligtvis trippel) -avsnitt.

struggle7

Sammanfattningsvis var det kul att se en typ av avsnitt vi inte sett förut – katastrof på en global skala. Som tur är påminner det mer om Contagion än om Independence Day. Men huruvida avsnittet är lyckat ur ett större perspektiv kan jag inte säga utan att se upplösningen på cliffhangern – alltså det första avsnittet av nästa säsong. Förrän man får svar på hur det står till med mytologins natur, huruvida det CSM säger är sant eller ej. Visar det sig att Carter de facto menar att allt som Mulder och Scully fick reda på under originalseriens gång var en lögn – ja, då förpassar jag My Struggle II och hela Säsong 10 till den eviga elden för icke-kanoniska retcon-experiment (tillsammans med Highlander II, Star Wars I-III och Alien vs Predator). Men ett av seriens ledord var ju Trust No One och visar det sig att Carter via CSM och Tad O’Malley bara försökt vilseleda oss och att Sanningen fortfarande finns där ute, då är jag mycket nöjd med detta det sista avsnittet av Säsong 10. Och jag vill tro att så är fallet.

Betyg 3 av 5

betyg-3

Annonser

Read Full Post »

babylon1

Hittills har jag recenserat varje avsnitt av den nya X Files-serien samma dag som jag sett avsnittet. Men denna gång har det dröjt lite. Och det finns en anledning. Jag har nämligen kommit fram till att säsongen är en besvikelse. Jag tror inte det beror på för högst ställda förväntningar. Jag vill minnas att jag hade mina reservationer redan då det började ryktas om en ny säsong för över ett år sedan. Jag älskar The X-Files, men även jag kan erkänna att serien tappade gnistan någonstans kring 1999. De senare säsongerna och långfilmen som kom 2008 hade vissa briljanta inslag, men var över lag inte alls på samma nivå som de tidiga åren.

Mycket av ansvaret måste läggas på seriens skapare Chris Carter. Man skulle kunna likna honom vid George Lucas. Inte på så sätt att han går tillbaka och på ett historierevisionistiskt sätt förstör klassiska verk. Men Carter och Lucas är båda två kreativa personer med en fantastisk fantasi. De är idésprutor som kan drömma upp världar, karaktärer och koncept som tar världen med storm. Men där slutar också i mångt och mycket deras talang. De hittar på bra idéer som sedan andra talanger, regissörer och manusförfattare får förvalta och utveckla. Lucas hittade på Star Wars, men regisserade bara den första av de tre filmerna. Han hittade på Indiana Jones, men var klok nog att låta Steven Spielberg regissera trilogin.* I varje avsnitt av The X-Files står det ”Created by Chris Carter”. Och han hittade på serien. Det betyder inte att han ska regissera avsnitt eller på egen hand skriva manus.

I originalserien regisserade Carter ett antal avsnitt – vissa av dem är riktigt bra (andra riktigt usla). Men han skrev nästan aldrig manus helt på egen hand. Oftast samarbetade han med författare såsom Frank Spotnitz. Carter på egen hand är väldigt riskfyllt. Han låter karaktärerna berätta vad som händer istället för att visa det. Han skriver ofta ganska tung, flummig, kvasifilosofisk prosa. Han vet inte hur människor konverserar i verkliga livet. Han fokuserar oftast på seriens övergripande mytologi om aliens och konspirationen kring dem. Men han lade ganska snart krokben för sig själv och trots att han i intervjuer vill ge intryck av att han har långtgående planer på hur denna mytologi ska utvecklas så vet han egentligen inte riktigt vad han håller på med.

Chris Carter

Jag kan inte förstå varför han beslutade sig för att skriva manus till och regissera hälften av de nya avsnitten. Förmodligen för att inte så många av de gamla gardet hade möjlighet eller var villiga att återvända. Nog för att vi fick tillbaka Glen Morgan, Darin Morgan och James Wong. Men var finns Vince Gilligan, David Nutter eller Rob Bowman? De flesta av dessa har gått vidare till nya mer intressanta projekt. Om det blir ytterligare en säsong så måste Carter lyckas locka tillbaka några av dessa talanger. Alternativt rekrytera nya talanger. En (tyvärr totalt orealistisk) dröm skulle ju vara att få True Detectives Cary Joji Fukunaga att regissera ett avsnitt.

Ansvaret för den nya säsongens bristande kvalité ligger på Chris Carter. Det är med andra ord hans fel att jag inte orkat skriva om det senaste avsnittet Babylon förrän nu.Och ska jag vara helt ärlig så orkar jag inte fokusera på avsnittets innehåll särskilt mycket nu heller.

babylon2

Något jag avskyr är när man använder för mycket popmusik i TV-serier. Många serier har som standard att de avslutar avsnitt med en sentimental poplåt. Allt från Scrubs till Cold Case gör detta och för mig är det ett billigt sätt att försöka väcka känslor hos publiken som egentligen inte finns där. Jag avskyr det. Det bli oftast väldigt smörigt och det känns billigt. Ibland kan poplåtar fungera, men det är sällan. Babylon är fullt av olika poplåtar. Billy Ray Cyrus Achy Breaky Heart funkar (och den funkar just eftersom den är så himla löjlig). Men när Mulder och Scully står ute på ett fält och har Ett Djupt Samtal och Ho Hey med The Lumineers spelas i bakgrund åker nästan skämskudden fram. Det är som en såndär Mulder/Scully-fan-video som det finns massor av på YouTube där folk har klippt ihop romantiska shipper-moments från serien och lagt över någon outhärdlig ballad. Det kommer också datera avsnittet något oerhört. Det finns en anledning till att serien kommit tillbaka 14 år efter att den avslutades – eftersom folk (som jag) fortfarande tittar på den gamla serien nästan 25 år senare. Trots axelvaddar, tegelstensmobiler och tveksamma frisyrer är originalet tidlöst. Men när Carter använder en låt som Ho Hey så känns avsnittet föråldrat redan nu. Låten var en one-hit wonder 2012. Ingen kommer minnas den eller bandet om 25 år. En detalj kan tyckas, men det stör mig. Jag hatar generellt pop som bakgrundsmusik i TV och film. Varför inte låta kompositören Mark Snow visa sina talanger? Babylon kommer kommas ihåg som avsnittet med en massa konstiga låtar i. Nog om det.

I övrigt är tonen ojämn. Ibland är det allvarligt, som inledningsscenen där vi får se ett väldigt obehagligt terroristattentat mot ett konstgalleri i Texas. Senare så gränsar det snarare mot ren komedi (se klippet nedan där Mulder trippar på magic mushrooms). De två tonerna fungerar inte tillsammans.

Jag vet inte om Carter försöker experimentera med formatet? Men detta är inte läge att experimentera. Det kan man göra då man återfått fansens förtroende. Att ta ut svängarna gör man först efter att ha etablerat en grund. Här har vi ingen grund att stå på eftersom samtliga avsnitt hittills har varit milda besvikelser (förutom Darin Morgans förvisso komiska avsnitt, men det är undantaget som bekräftar regeln).

I avsnittet möter vi också Mulder och Scullys dobbelgängers. Agent Einstein är den rödhårige skeptikern och agent Miller är den snygge, brunhårige agenten som tror på det paranormala. Vad syftet med dessa karaktärer är vet jag inte riktigt. Det hade varit lite intressant att se ett bizarro-avsnitt i stil med Seinfelds klassiska The Bizarro Jerry. Men här används inte dubbelgångarna på något särskilt intressant sätt. Einstein är mest irriterad hela tiden och blir därmed bara irriterande. Miller är blek och saknar karisma.

babylon3

Det finns positiva aspekter. Mulders drogtrip är faktiskt både underhållande och suggestiv. Inte minst då han sitter i en båt över floden Styx och blir piskad av The Cigarette Smoking Man. Hoppas vi får se mer av William B. Davies klassiska skurk i säsongsfinalen. Det är också kul att återse the Lone Gunmen, trots att de bara gör en liten cameo i Mulders trip.

Och Duchovny och Anderson är alltid trevliga att se på. Det är tack vare dessa två som man härdar ut. Babylon är, trots mina kanske hårda ord, inte jättedåligt. Jag tycker bara det är synd att säsongen över lag främst lutar mot en medelmåttig nivå. Babylon är väl på ungefär samma nivå som Carters inledande My Struggle. Nu hoppas jag verkligen att säsongsfinalen tar mig med storm. Risken är dock minimal…

Betyg 2 av 5

* För som ni vet finns det bara tre Star Wars- och tre Indiana Jones-filmer.

Read Full Post »

xf4

Det första avsnittet av den återupplivade serien The X-Files har haft premiär. Det här har jag sett fram emot. Jag är ett stort fan av originalserien och har skrivit utförligt om den på bloggen tidigare. För att mitt perspektiv då jag ser de nya avsnittet ska bli tydligt så kan jag ju bara berätta att jag naturligtvis äger hela serien och de två filmerna på DVD (Blu-Ray versioner ska inskaffas snart). Dessutom prenumererar jag på serietidningen The X-Files Season 10/11 som är en (numera alternativ eller apokryfisk) fortsättning på TV-serien. Jag har också samtliga romaner som skrevs av bl.a. Kevin J Andersson med grund i TV-serien på 90-talet (de är av varierande kvalité). Jag tapetserar inte mina väggar med affischer av Mulder och Scully och jag klipper inte mitt röda hår i en s.k. Scully-cut, men däremot skrev jag min C-uppsats i religionskunskap om serien (om  representationer av kristendomar i den). Efter James Bond så är The X-Files nog på det populärkulturella fenomen jag tycker bäst om. Så ja, jag är nog vad man kan kalla något av en nörd.

Med andra ord har jag höga förväntningar på de nya avsnitten. Jag såg nog mer fram emot dessa än den nya James Bond-filmen, eftersom det var senast 2008 vi såg Mulder och Scully senast. Men jag var också beredd på en besvikelse. TV-serien tappade gnistan redan under säsong 7, och fick förvisso ett kvalitativt lyft då Mulder försvann i säsong åtta, men såväl den sista säsongen som långfilmen I Want To Believe var stora besvikelser. Och enligt kritikerna i USA så ska den nya säsongen starta lite skakigt för att någonstans i avsnitt tre få rejält fotfäste.

x4

Det första nya avsnittet har titeln My Struggle (titeln är faktiskt inspirerad av Karl Ove Knausgårds bokserie Min Kamp enligt Chris Carter). En konservativ och konspirationsbesatt TV-programledare kontaktar Mulder för att visa honom bevis för en konspiration som är större och mer komplex än något Mulder någonsin stött på tidigare. Programledaren Tad O’Malley (Joel McHale) tar med Mulder och Scully till den unga kvinnan Sveta, som påstår sig blivit bortförd av UFO:n och injicerad med utomjordiskt DNA. Det hela leder till att Mulder blir övertygad om att det han trott sig veta om utomjordingar och en konspiration att kolonisera jorden bara är en lögn för att dölja en annan sorts konspiration. En konspiration av mäktiga män med utomjordisk teknologi, men utan några egentliga utomjordingar.

Avsnittet har flera problem. Framför allt är tempot väldigt ojämnt. 14 år efter det senaste s.k. mytologi-avsnittet (avsnitt som rör den övergripande storyn kring aliens och konspirationen) så är det självklart att man måste ägna sig åt en hel del exposition – förklaringar av vad som sker. Publiken måste bli informerad om vad Mulder och Scully haft för sig sedan vi såg dem senast, hur deras relation ser ut, hur deras relation med FBI ser ut, vad som skett kring den onda konspirationen under det senaste decenniet (apokalypsen som skulle ske 2012 verkar inte blivit av) och inte minst så behöver avsnittet ge oss ett scenario som gör Mulder och Scullys återvändande till FBI naturligt och nödvändigt och som på ett acceptabelt sätt kan få serien att komma tillbaka till dess status quo.

xf1

För det är det vi vill ha. Chris Carter pratade i flera år om en tredje film som skulle ge oss ett definitivt slut med svar på alla frågor och där den utomjordiska invasionen skulle ske. Det skulle vara totalt fel håll att gå. The X-Files handlade inte om att få svar, utan om att få nya frågor. Ett mysterium är bara intressant så länge vi inte har svaren på gåtorna. När svaren kommer blir mysteriet bara banalt. Ett lysande exempel på detta är originalets sista avsnitt The Truth. Nej, det som gjorde serien populär var Mulder och Scully och deras jakt på läskiga monster och en mystisk konspiration. Det är detta vi vill ha tillbaka.

Och förhoppningsvis får vi det. Men inte i det första avsnittet. Här känns det bara som att Carter ställer ut schackpjäserna och vi får förmodligen vänta tills nästa avsnitt innan han gör sitt första drag.

x3

Men lite synd är det. Jag hade inte förväntat mig ett episkt mytologi-avsnitt i stil med Anasazi/The Blessing Way/Paper Clip eller Two Father/One Son, men det hade varit bra om kanske de två första avsnitten kretsade kring mytologin. Då hade nog detta avsnitt funkat bättre. Här får vi nämligen en massa setup, men ingen riktigt payoff. Resten av avsnitten fram tills det sista (My Struggle II) ska vara fristående Monster of The Week-avsnitt. Men det känns som att om det är den gamla konspirationen som drar tillbaka våra hjältar till FBI och sina gamla liv, då borde det vara något mer betydelsefullt som händer.

Det finns andra problem och det mesta ligger i manuset. Både David Duchovny och Gillian Anderson känns bitvis lite trevande i sina roller, men det kan bero på Chris Carters lite klumpiga dialog.

x1

Mulder blir övertygad om att allt han trott om alien-konspirationen varit en lögn. Detta är exakt samma scenario som serien tog i säsong 5. För någon som följt serien så är det också orealistiskt med tanke på att Mulder (och Scully) har sett för mycket konkreta bevis för utomjordingars existens och en konspiration för att börja tvivla på den nu. Det kanske funkar för den delen av publiken som kanske inte sett X-files sedan den sändes eller kanske t.o.m. slutade titta runt säsong 6-7. Men för oss med koll så blir det bara en dålig twist. Och vi vet också att Carter aldrig skulle påstå att allt som hände under seriens första nio säsonger var en lögn, så vi vet från början att Mulders nya teori bara är ett villospår för att få honom tillbaka till FBI. Med det sagt kan jag ändå acceptera detta. Vad ska man förvänta sig av en serie som varit död sedan 2002? Att den ska återuppstå helt fri från krämpor?  Om detta är vad som krävs för att få tillbaka Mulder och Scully till FBI så visst… Men det hade kunnat göras på ett snyggare sätt. Faktum är att serietidningen Season 10 gjorde det bättre.

Men det finns naturligtvis positiva aspekter av första avsnittet och jag tycker vi avslutar denna allt för långa text med något positivt.
Det är coolt att man visar återblickar till Roswell-kraschen år 1947. Denna mytiska händelse är ursprunget till den UFO-mytologi som X-Files föddes ur.
De gamla förtexterna är kvar. Jag hade inte haft något emot om man uppdaterade sekvensen, men det är ändå välkommet att man på så sätt visar att denna serie i princip är en tionde säsong av originalet.

x5

Det görs väldigt många försök att förankra storyn i samtida händelser. Man vill nästan desperat visa att The X-Files är relevant igen. Man får se klipp av Barack Obama, bilder på Edward Snowden och Julian Assange. Man har smartphones och nämner appar som Uber. Tad O’Malleys talkshow sänds på nätet. Det funkar till största del, men en del av det känns som för mycket på näsan.

Ett tillfälle då jag blev lite exalterad var då Scully gör en medicinsk undersökning av Sveta. Sveta menar att hon han läsa tankar och börjar läsa Scullys. Scully ber henne sluta. ”Du vet inte hur det känns att bli bortförd mot sin vilja!” säger Sveta. Det är då Scully stirrar henne intensivt i ögonen och i princip uppmanar henne att läsa hennes tankar och Sveta inser att hon haft fel. Detta syftar tillbaka på säsong 2:s avsnitt Duane Barry/Ascension/One Breath där Scully fördes bort av ett UFO. Jag vet inte varför, men jag gillade detta ögonblick.

x2

För övrigt tyckte jag det var ett oerhört bra beslut att låta det vara över för Mulder och Scully på förhållandeplanet. Detta var det enda sättet att få någonting som påminner om den platoniska och samtidigt sensuella kemin de hade på 90-talet. Jag var aldrig ett fan av att man fick se dem som ett romantiskt par i seriens senare säsonger eller den senaste filmen. Att de fick ett barn tillsammans var seriens slutgiltiga dödsdom.

Oj, det blev en mycket längre text än jag tänkt mig. Men sammanfattningsvis kan man konstatera att My Struggle är något av en besvikelse. Jag har dock inte tappat hoppet om denna revival och har för avsikt att recensera samtliga nya avsnitt. Enligt kritiker som sett de tre första avsnitten så ska serien bli bättre. Den har också alla förutsättningar att bli det. Det första avsnittet hade kanske inte kunnat bli mer än just setup där Carter placerar ut sina spelpjäser. Förhoppningsvis får vi också en payoff på denna.

Betyg 2 av 5

Ni måste kolla in det jag tidigare skrivit om The X-Files på bloggen:

Read Full Post »

xrev1

Ända sedan The X-Files lades ned 2002 så har en fortsättning i någon form efterfrågats av såväl fansen som seriens skapare Chris Carter. 2008 kom långfilmen I Want to Believe, som var något av en besvikelse. 2013 började serietidningen The X-Files: Season 10 att publiceras, som en semikanonisk fortsättning. Chris Carter, David Duchovny och Gillian Anderson har ända sedan senaste filmen pratat om att göra ytterligare en. 20th Century Fox har alltid framställts som stoppklossen som inte velat finansiera en tredje film. Carter har länge menat att en tredje film skulle ge publiken ett bokslut på seriens mytologi – konspirationen kring en utomjordisk kolonisering av jorden.

Jag har alltid varit mycket tveksam inför en sådan tredje film. För det första så fungerar The X-Files bäst på TV-skärmen och inte som en filmserie. Och jag har svårt att se hur en slutgiltig upplösning på seriens mytologi inte skulle bli en film i stil med Independence Day. Problemet med seriens mytologi var att den mot slutet blev alltmer otrolig och komplicerad och en film som verkligen visar oss en utomjordisk invasion skulle skilja sig såpass mycket i ton från seriens tidigare år att det inte alls skulle fungera. Jag har aldrig trott på en tredje film. Varför skulle Fox lägga ner en massa pengar på ett varumärke som sett sina bästa dagar komma och gå?

xrev3

Men under de senaste dagarna har det dykt upp nyheter på nätet om att The X-Files kanske kommer komma tillbaka. Inte i en tredje film, utan som någon form av miniserie. Storyn går ut på att Fox, efter succén med den återupplivade 24-serien 24: Live Another Day, har pratat med Chris Carter om att göra något liknande med The X-Files. Det pratas om en reboot, men detta är en term som i dessa sammanhang verkar ha missbrukats. Enligt alla tecken handlar det alltså inte om en nyversion, utan om en hederlig uppföljare. Dana Walden från Fox TV Group ska ha sagt att man letar efter en tidpunkt då såväl Carter som Duchovny och Anderson ska vara tillgängliga. Gary Newman, också från Fox, ska ha sagt att han är ”hoppfull” inför ett kommande projekt. Man har också sagt att utan Carter så blir det ingen fortsättning. Jag har dock svårt att tro att Carter skulle tacka nej.

xrev2

Efter fortsättningen på 24 och med tanke på att den kommer komma en fortsättning på en annan 90-talsklassiker, Twin Peaks, så känns det inte så långsökt att tänka sig en uppföljare på The X-Files. Serien är populärare nu än för några år sedan, mycket tack vare Netflix. Tidningen Season 10 och Kumail Nanjianis podcast är också tecken på dess popularitet. Värt att notera är också att Gillian Anderson på senare år fått något av en renässans med sina TV-roller i succéer som Hannibal och The Fall. Anledningen till att Duchovny/Anderson helst velat göra en film istället för ytterligare en säsong är att en säsong tar så lång tid att spela in. Om man, som det verkar i detta fall, dock bara gör ca tio avsnitt istället för 20 så är läget ett annat.

Vad kan vi då förvänta oss? Allt tyder på att man inspirerats av nyversionen av 24 och därmed ser jag det som troligt att man (om projektet alls blir av, det är än så länge långt ifrån säkert) gör ca 10 avsnitt på ca 50 minuter vardera. Jag hoppas verkligen att man från Foxs sida tittar på HBO och hur de arbetar med sina serier. Att man lägger fokus inte bara på nostalgi-värdet utan att man också använder skickliga kreatörer och skriver bra manus och gör riktigt bra TV. Det vore fantastiskt om exempelvis True DetectiveCary Fukunaga anlitades som regissör. Man kan också hoppas på att Carter inte får allt för stort inflytande över manus och regi. Han är seriens skapare, men fungerar kanske bäst i egenskap av producent och allmän konstnärlig ledare. Andra X-files-veteraner som jag gärna ser återvänder är dock Vince Gilligan, Frank Spotnitz, David Nutter och Rob Bowman.

xrev4

Vad man kommer fokusera på är en öppen fråga – mytologin eller ”monster of the week”? Jag tror båda avsnittsformerna kan komma att förekomma. Men fokus kommer förmodligen ligga på mytologin. Vi kommer inte få några ”slutgiltiga svar” (som Carter pratat om i anslutning till en tredje film), utan jag skulle inte bli förvånad om upplägget påminner om Season 10. Alltså inte så många svar, utan istället fler frågor och mysterier och ett fokus på att försöka efterlikna seriens guldålder under säsong 2-5. Med det sagt måste man förhålla sig till det faktum att det har gått väldigt lång tid sedan vi senast såg Mulder och Scully (senast 2008) och sedan serien lades ned (2002). Båda två måste ha åldrats som karaktärer på ett värdigt sätt. Detta var lite ett problem i senaste filmen, där de två verkar ha satt livet på paus sedan vi såg dem senast. En tänkbar start som skulle hjälpa en ny serie tror jag är att Mulder och Scully inte lever ihop, som i filmen. Att de har gått skilda vägar och tvingas återförenas. Då skulle de inte ha ett kärleksförhållande (vilket skadade seriens senare), men någon form av sexuell spänning skulle finnas mellan dem. Jag har också svårt att se att de skulle kunna återinsättas som FBI-agenter (som i Season 10). Hellre att de kontaktas av någon ny agent som jobbar på The X-Files och behöver deras hjälp.

Allt detta är dock önsketänk och spekulationer. Det vi vet nu är att Carter och Fox pratar om en eventuell ”revival” av serien. Inte mer än så. Om denna alls blir av är mycket oklart. Såväl Duchovny som Anderson är för tillfället uppbokade med andra serier. Det skulle säkerligen behövas en hel del förhandlingar innan de skulle ha möjlighet att hoppa på en ny omgång X-Files. Och hur bra kvalitén är om den blir av – ja, det vet gudarna. Men jag hoppas verkligen att detta leder till att vi får återse Mulder och Scully igen. Det finns inget egentligt hinder för en bra fortsättning om allt hanteras väl av det kreativa teamet bakom. The X-Files kan vara lika relevant idag som för 20 år sedan, så länge man anpassar serien på ett bra sätt. Med det sagt så känns det lite för tidigt för att börja förvänta sig något. Det ska bli intressant att se hur dessa nyheter utvecklas. Jag är positiv, men hoppas inte allt för mycket ändå. Jag vill gärna tro att det blir något av detta, men är skeptiskt fram tills att vi hör något mer officiellt. Men som sagt – I want to believe.

Källor: X-Files News, EW, IGN, Deadline, Empire

Read Full Post »

x101

För ett drygt år sedan skrev jag en liten recension över de åtta första numren av The X-Files: Season 10. Nu tio nummer senare tänkte jag att det var dags att återigen skriva om tidningen. Läsarna av denna blogg bör inse att som kritiker av tecknade serier är jag förmodligen inte mycket att hänga i granen. Men som X-Files-nörd har jag vissa kvalifikationer. Min passion för denna TV-serie har resulterat i såväl den utförliga bloggserien Tema: The X-Files,  samt en C-uppsats i religionsvetenskap. Det är alltså främst som ett fan av TV-serien som jag närmar mig dessa nummer. Kort sammanfattat var mina intryck av nr 1-8 dessa: Att tidningens målgrupp är de fans som aldrig riktigt kom över att TV-serien lades ned. Därför lever den på s.k. ”fan service”, d.v.s. att ge de trogen följeslagarna exakt det de vill ha. Därför försöker man desperat att uppnå det status quo som rådde då TV-serien var som bäst under de tidigare åren. Detta resulterar i flera problem. Det främsta bland dessa är att man återupplivar karaktärer som dog under seriens senare år, såsom Cigarette Smoking Man och The Lone Gunmen.

x102

Tidning nr nio, Chitter, bjuder på ett klassiskt fristående avsnitt som denna gång har fokus på Scully. Hon och Mulder utreder ett fall där en mördare tycks stå under inflytande av ett övernaturligt väsen. Detta väsen kallas för The Chitter God och tycks kunna styra kackerlackor på ett obehagligt sätt. Avsnittet är kort men lyckas delvis återskapa den klassiska stämning som präglade de bästa Monster of the Week-avsnitten från TV-serien. Det är obehagligt, mystiskt och relationen mellan de två huvudkaraktärerna är som den ska. Bilderna står Greg Scott för och färgen av Art Lyon är perfekt. Detta nummer har de bästa illustrationerna hittills.

More Musings of a Cigarette Smoking Man (#10) är ett slags uppföljare på det klassiska avsnittet Musings of a Cigarette Smoking Man från säsong fyra. Vi får se episoder ut titelkaraktärens liv, men precis som i TV-avsnittet är läsaren osäker på vad som är faktiska händelser och inte. Numret knyter, på ett mycket bra sätt, an till såväl TV-seriens mytologi och den nya mytologi som Joe Harris skapat i tidningen. Illustrationerna görs av menton3 och Tony Moy och är helt klart de bästa hittills. Varje liten episod har sin egna distinkta stil och bilderna blir ibland rent expressionistiska. Detta är ett av de bästa numren.

x103

Nummer 11 t.o.m. 15 består av en story med titeln Pilgrims. Harris knyter an till gamla element i X-Files-mytologin, såsom black oil, och väver samman dessa med nya element som framkommit i tidningen, såsom replikanterna av döda personer. Storyn känns episk och påminner mycket om de klassiska mytologi-avsnitten ur serien. Mysterium läggs på mysterium och det är svårt att hänga med i alla svängar och obesvarade frågor. Men detta gör bara att man läser om numren flera gånger för att hitta nya ledtrådar. Jag uppskattar också att man återintroducerar de utomjordiska rebellerna. Dessa har vi inte hört från sedan säsong sex. De kan vara till stor hjälp för att förklara varför ingen invasion ägde rum 2012. Lyckades de stoppa eller iallafall förhala den invasion som varit planerad i tusentals år? Pilgrims tar aldrig upp detta, men rebellernas blotta närvaro får fantasin att skena iväg för ett fan som jag. Spännande! Teckningar och färg görs av Matthew Dow Smith och Jordie Bellaire. Stilen påminner om Michael Walsh (nr 1-5, 8), men är lite mer stilren och detaljerad.

x104

Numren 16 – 17 består av en fristående historia med titeln Immaculate. Handlingen kretsar kring en ung flicka som bombar en abortklinik. Religion och tro spelar en stor roll i handlingen, vilket för mina tankar till avsnitt ur TV-serien såsom Revelations och All Souls. Att låta ett fristående avsnitt sträcka sig över två nummer är att föredra eftersom man då har mer utrymme för storyn och karaktärsutveckling. Immaculate har en mörk stämning och emulerar TV-seriens dystra estetik på ett mycket bra sätt. Dessutom återser vi i nr 17 Frank Black från TV-serien Millenium (som IDW också ska ge en egen tidning).

Det senaste numret har titeln Monica & John och kretsar kring agenterna Reyes och Doggett som försvann spårlöst i de inledande numren av tidningen. När vi nu möter dem har de hållits fångade på en öde gård i 18 månader. Det händer inte så mycket i detta nummer, utan fokus ligger på att bygga upp en mystisk känsla. Jag gillade verkligen Doggett i TV-seriens två sista säsonger och det är trevligt att han även får vara med i Season 10.

Det främsta problemet för mig med IDW:s serietidning är det som jag berörde i min recension av de första åtta numren. Fokus ligger lite för mycket på nostalgi och tendensen att återuppväcka döda karaktärer distraherar mer än det tillför. Att ha en en storyline där fejkade alien-kopior av våra favoritkaraktärer dyker upp känns främst som en nödlösning. Joe Harris o Co. tycks gräma sig över att karaktärer som Alex Krycek och The Smoking Man dödades i seriens sista säsonger och hittar här på ett sätt för Mulder och Scully att återigen interagera med dem. Det hade varit modigare att inte använt sig av dessa karaktärer, trots att de är fansens favoriter. Harris har faktiskt introducerat nya intressanta karaktärer, såsom den mystiske Glasses Wearing Man. Han hade kunnat ersätta den återupplivade Smoking Man helt och hållet. Och dessutom finns det faktiskt flera karaktärer som lyckades överleva hela TV-serien och som skulle kunna användas igen. Inte minst för att skapa en nödvändig kontinuitet mellan TV-serien och serietidningen. De återupplivade karaktärerna har faktiskt motsatt effekt. Att återuppliva döda karaktärer känns för otroligt, även för The X-Files, och bidrar faktiskt med att distansera tidningen från TV-serien ännu mer. Karaktärer som jag gärna ser att man använder är bl.a.: Conrad Strughold, The Syndicates ledare som överlevde sällskapets undergång i säsong sex. Marita Covarrubias, FN-tjänstekvinnan och Mulders mullvad i The Syndicate. Gibson Praise, pojken från serien skulle vara nära 30 år gammal idag. Är det kanske t.o.m. han som är den nye mystiske Glasses Wearing Man (jag hoppas och tror det)? FBI-direktören Alvin Kersh. Toothpick Man, en utomjordisk super soldier och ledaren för den nya konspirationen i sista säsongen. Super soldier-konceptet var en av de aspekter som förstörde de två sista säsongerna, men att bara ignorera det känns konstigt. Deras planer verkar nu ha misslyckats i och med att ingen invasion ägde rum 2012. Eller? Finns det andra planer?

x105

Utöver dessa finns det ju även andra karaktärer som man gärna återser, såsom Jeffrey Spender, Alien Bounty Hunter, Dr. Charles (Chuck) Burks och Senator Richard Matheson. Med andra behöver man inte uppväcka de döda. Visst, de bästa karaktärerna förutom Mulder/Scully/Skinner är döda, men det finns en hel del andra levande att använda sig av. Serien har redan visat oss Scullys son William, Monica Reyes och John Doggett – vilket var en positiv överraskning. Jag ser gärna mer av dem! Då skulle The X-Files: Season 10 kännas mer som en fortsättning på TV-serien, istället för någon sorts fan fiction. Joe Harris har också sagt att han undviker att göra vissa historier eftersom Chris Carter har ”paxat” dessa för användning i en tredje X-Files-film. Bl.a. ska sonen Williams öde tydligen spela en stor roll i en eventuell kommande film, vilket resulterar i att Harris undviker att använda den karaktären i denna serietidning. Det är fullkomligt idiotiskt. För det första kommer en tredje film med största sannolikhet aldrig spelas in. Och för det andra så är det som så att om X-Files 3 faktiskt görs så kommer Carter o Co. försöka göra en film som så många som möjligt kan se och förstå: Filmskaparna kommer därmed totalt ignorera allt som sker i denna lilla serietidning. IDW hävdar att Season 10 är den ”officiella” fortsättningen på TV-serien eftersom Carter gett sitt godkännande, men denna kanonstatus skulle försvinna så fort en ny film tillkännagavs. Så därmed finns det ingen anledning att inte ge läsarna storys om William och Super Soldiers. Visst, dessa story-element var inte de bästa ur TV-serien, men att bara ignorera dem ger serien en bristande inre logik. Bättre vore att knyta samman dessa lösa trådar, besvara de frågorna och sedan gå vidare.

Varför ska man då göra sig besvär med The X-Files: Season 10? Därför att trots tidningen har vissa uppenbara problem så är den fortfarande mycket underhållande och erbjuder en genuin X-Files-upplevelse. Det går naturligtvis inte att jämföra en serietidning med en TV-serie,men jag tycker att tidningen trots allt faktiskt lyckas fånga mycket av känslan från originalet.

Read Full Post »

x10 0

Få underhållningsfenomen lämnar sådana tomrum efter sig som en TV-serie. Speciellt om man tänker tillbaka några år, då DVD-boxar och nedladdning/streaming inte hörde till gemene mans vardag. På den tiden då TV-serien var en del av veckorutinen, och där säsonguppehåll var jobbiga nog. För många var The X-Files en del av vardagen, inte minst för de mest trogna fansen. Det sändes en gång i veckan, och precis som med andra populära serier, samlades man framför TV-apparaterna för att följa Mulder och Scullys äventyr, och den allt mer invecklade alienkonspirationen. Trots att serien tappade i popularitet under de senare åren, så var det ändå en stor händelse när den lades ned och det sista avsnittet skulle sändas. De som levt med serien under de nio år den sänts, fick nu hitta något annat att fylla den där luckan med.

Men alla var inte lika villiga att gå vidare. Fan fiction, som länge producerats av s.k. X-Philes, fortsatte att göra spekulationer om ”vad som hände sen”. Seriens skapare Chris Carter planerade länge ännu en film, och 2008 kom den i form av The X-Files: I want to believe. Resultatet var en besvikelse, men det hindrade inte de mest nostalgiska fansen från att hoppas på ännu en film. ”En som ger svar på alla frågor”, var det man önskade, utan att förstå att serien inte handlade om svar, utan bara om frågor. Dessutom hade egentligen alla frågor besvarats i den nioende och sista säsongen. Att svaren var en besvikelse berodde inte på att de var särskilt dåliga, utan att serien levde på och hade sin styrka i mysterium – att frågorna förblev obesvarade. Att besvara frågorna ledde på bara till att förstöra seriens mystik och banalisera den.

När sajter som Netflix börjat producera fortsättningar på serier som Arrested Development, så höjdes snart röster om att göra det samma med The X-Files. Varför inte en fortsättning bestående av en handfull, möjligtvis lite längre, avsnitt?

Och så kom den då. Den tionde säsongen som fansen längtat efter så länge. Med inspiration från fortsättningsserien som  TV-serien Buffy – The Vampire Slayer hade fått, startade förlaget IDW under sommaren 2013 serietidningen The X-Files: Season 10. Förlaget hade konsulterat Chris Carter, som hade gett sin välsignelse till projektet och de manus de hittade på. Detta gav serien någon av en kvasi-officiell stämpel, och Carter ackrediteras som”executive producer” i varje tidning. Hans praktiska roll verkar dock minimal, och hans namn inkluderas nog mest av marknadsföringsskäl. Tidningens målgrupp är de fans som aldrig riktigt kom över att TV-serien lades ned. Jag vet inte om jag kan räknas dit, men jag har ändå köpt alla nummer hittills. Jag som ofta beskrivit mig själv som ”ingen serietidningskille”.

Eftersom serien lever på s.k. ”fan service”, d.v.s. att ge de trogan följeslagarna exakt det de vill ha, så har manusförfattarna böjt sig baklänges för att försöka fånga TV-seriens anda från när den var som populärast – dvs. de tidiga åren. Men eftersom handlingen blev så komplicerad under de senare åren, har man fått göra en hel del logiska kullerbyttor och drastiska åtgärder för att kunna återvända till det status quo som rådde under dessa år. Man har återuppväckt de populära karaktärer som i desperata försök att chocka tittarna, dödades i de senare säsongerna. Man ignorera också de element av storyn som gjorde att Mulder och Scully aldrig igen kunde vara verksamma vid FBI. Att FBI tagits över av utomjordiska s.k. super soldiers ignorerades också i den senaste filmen. Man fokuserar istället på det som gjorde serien så bra då den var som bäst. Man hänvisar också till klassiska händelser och personer, som ska bidra till att fansen känner igen sig.

x10 3

Jag har länge funderat på att skriva något om denna tidningen på bloggen, inte minst som ett slags fortsättning på förra årets Tema: The X-Files. Jag har dock varit lite tveksam inför vad jag tycker om tidningen, men efter det senaste numret – som kanske var det bästa hittills – känner jag ändå att en liten reflektion är på sin plats.

De fem första numren är alla del av den story som getts namnet ”Believers”, och där Chris Carter haft en hand med i arbetet med manuset. Det är en fortsättning på den konspirationsstory om en utomjordisk invasion som formade seriens s.k. mythology. I Believers så får vi reda på att alla som jobbat på X-files-divisionen är under hot. Agenterna Doggett och Reyes kidnappas, och Skinner attackeras efter att ha besökt Mulder och Scully, som lever under skyddade identiteter. Snart kidnappas även Scully, och Mulder måste hitta henne. Under sin jakt efter henne stöter han på såväl The Lone Gunmen (som tydligen fejkade sin död i den nionde säsongen), som den ständige skurken The Smoking Man (som dock verkar ha eftervärkningar efter att han sprängts i bitar i TV-seriens final). Utöver dessa krystade återupplivingar så är storyn okej, och det främsta syftet den tjänar är att få Mulder och Scully tillbaka till FBI.

Tidning nummer 6 och 7 är en fortsättning på det klassiska avsnittet  ”The Host” från säsong 2, och har fått namnet ”Hosts”. Här får vi reda på vad som hände med den muterade binnikemasksmänniskan Flukeman efter att han kommit undan i slutet av avsnittet. Under de 20 år som gått har han lyckats föröka sig, och denna story är också helt okej.

x10 4

Det senaste numret, nr 8 med titeln ”Being For the Benefit of Mr. X”, är dock bättre. Återigen har vi att göra med en mythology-historia. Men detta är en story som bara ryms i ett enskilt nummer, och det är kort och koncist. Mycket av storyn utgörs av tillbakablickar till 1987, och dessa prequel-delar utgör nummrets starkaste sidor. Här får vi följa den populära karaktären Mr. X, som var Mulders hemliga källa i säsong 2 och 3. Här är han dock fortfarande en del av konspirationen, och det är en fröjd att få lite mer insyn i hans relation till The Smoking Man och Mulders första hemliga källa, kallad Deep Throat. ”Avsnittet” är ganska mörkt, men lättas upp av de scener som utspelar sig i nutid. Här får Mulder mystiska meddelanden på sin mobil, och hans och Scullys pladder känns igen från TV.

x10 1

Över lag är manusen, samtliga skrivna av Joe Harris, helt klart godkända. Teckningarna av Michael Walsh (nr 1-5, 8) är ganska grovt gjorda. De är inte särskilt detaljreade, utan stilen känns ”effektivt slarvig”. Färgerna förstärker detta. Dock tycker jag att artworken fångar seriens mörka ton mycket väl. Hosts (nr 6-7) är tecknad av Elena Casagrande och Silvia Califano, och deras stil är lite mer i min smak. Det är mer detaljerat och naturtroget. Men sammanfattningsvis är serietidningen främst kul som kuriosa, och dess förtjänst är att ge fans som jag själv lite tillfredsställande scenarion kring vad som kunde ha skett efter  TV-seriens sista säsong. The X-Files föddes som en TV-serie och gör sig bäst som sådan. Andra format, såsom filmer, böcker eller serietidningar, kan inte mäta sig med originalet. Dessutom måste man inse att TV-serien var en produkt av sin samtid, och utan sin 1990-talskontext så fungerar den inte heller lika bra. Världen har förändrats sedan dess och det var bl.a. därför serien lades ned, eftersom den inte kändes lika relevant efter den där dagen som förändrade världen år 2001. Vissa hävdar att seriens teman, som misstänksamheten mot den amerikanska staten, återigen blivit relevanta efter skandalerna kring Wikileaks, NSA och Edward Snowden. Förvisso kan det ligga någonting i detta. Men sådana teman kanske idag hör bättre hämma hos något annat populärkulturellt fenomen, som känns lite mer relevant än en TV-serie som lades ned för tio år sedan. Med det sagt så är The X-Files Season 10 något av en ”guilty pleasure”, som jag kommer fortsätta att ägna mig åt en gång i månaden.

Read Full Post »