Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘William B. Davis’

struggle1

Det sista avsnittet av säsong 10 återvänder till seriens s.k. mytologi. Trådar som introducerades i säsongens första avsnitt tas här upp igen och utvecklas ytterligare. Men i sann X-files-anda bjuds det inga egentliga svar och vi lämnas med fler frågor istället. Avsnittet har fått mycket dålig kritik. The AV Club skriver att avsnittet är ”a mess”. Den of Geek US skriver ”In my immediate rage, I was questioning whether I even want to see more episodes” och ger avsnittet 0,5 av 5 i betyg. Empire skriver ”it’s like bad X-Files fan fiction”.

Hårda ord och jag håller i mångt och mycket med. Men kanske var mina förväntningar lågt ställda efter att säsongen över lag varit något av en besvikelse. Jag måste säga att trots sina brister så tyckte jag att My Struggle II var underhållande och bättre än premiäravsnittet.

My Struggle II var faktiskt ganska spännande, trots att Chris Carter (som för tredje gången denna säsong står för manus och regi) i sedvanlig ordning bombarderar oss med exposition (mer om det senare). Men med detta avsnitt väljer han att faktiskt iscensätta den globala katastrof som förutspåtts sedan någon gång under säsong 2. Det bryts på så vis lite ny mark. Tidigare har serien i princip bara berört händelser som varit isolerade. Stora saker händer, men det är sällan de bevittnas av ett större antal människor och regeringen mörklägger alltid och får bevisen att försvinna. Det har alltid varit charmen med serien, att det som sker i TV-rutan skulle kunna ha hänt på riktigt, men att allmänheten aldrig fått reda på det. I My Struggle II lämnar X-Files de dunkla korridorerna och beger sig ut i det offentliga. En epidemi på en global skala bryter ut! Och bara Mulder och Scully kan stoppa den eftersom bara de vet vad som ligger bakom. Det blir faktiskt väldigt spännande.

struggle4

Gillian Anderson är stjärnan här. Hon har fått stå lite i bakgrunden av David Duchovny i några avsnitt nu, men här lyser hon. Hon delar flest scener med Lauren Ambroses agent Einstein och trots att deras dialog låter som en FAQ-sida från typ WHO.com eller nåt så spelas Anderson skiten ur Scully här (kan man uttrycka sig så – spela skiten ur någon?). Jag tycker att vi nu iallafall får några glimtar av forna dagar badass-Scully. Hon tar kommando. Använder sig av sin vetenskapliga bakgrund. Visar hur intelligent och driven hon är. Det är hon och endast hon som driver storyn framåt.

Dessutom är William B Davis är tillbaka som Cigarette Smoking Man (CSM). Han har inte bara en kort liten cameo (som i My Struggle I och Babylon) utan får här tillfälle att verkligen flexa sina skådis-muskler. CSM är lika vidrig som vanligt och nu dessutom groteskt deformerad. Davis levererar sina repliker med ett slags sadistisk njutning och det märks att han gillar rollen.

Återvänder gör också Annabeth Gish som Monica Reyes. Och hon jobbar numera för CSM! Detta var faktiskt en uppskattad twist! Jag gillade henne aldrig särskilt mycket under säsong 8-9 eftersom hon var en såpass slarvigt skriven och tom karaktär. Nu har hon helt plötsligt något av en personlighet. Hon rör sig i en moralisk gråzon och måste fatta etiskt tveksamma beslut. Yay! Jag visste att det inte var Gishs fel att jag ogillade Reyes! Hon blir genast mycket mer intressant. Flashbacksekvensen då hon möter CSM för första gången är faktiskt mycket effektiv, inte minst på grund av den groteska makeup Davis bär.

struggle5

Andra positiva aspekter är det faktum att Einstein och Miller inte är lika irriterande denna vecka. För ett ögonblick hoppades jag på att Miller skulle jobba för CSM. Det skulle ha gjort hans karaktär väldigt mycket mer intressant och jag skulle kunna se honom som en potentiell arvtagare till den klassiske karaktären Alex Krycek. Man kan ju önska att säsong 11 tar en sådan vändning, men i nuläget är Miller fortfarande ganska blek.

Avsnittet slutar med en cliffhanger som kräver en elfte säsong. Jag måste säga att jag gillade cliffhangern, trots att den fått väldigt mycket kritik från kritiker. Plötsligt är William relevant, men här måste Carter vara försiktig med var han tar detta! William-storyn har (som jag tidigare skrivit på bloggen) i grunden en mängd inneboende problem som man måste navigera runt. Jag är inte säker på att Carter klarar det.

Med allt detta sagt så är jag också medveten om att avsnittet har en mängd problem.

Mitt största problem med såväl detta avsnitt som hela säsong 10 är de förändringar som drabbats seriens mytologi. Om det CSM påstår är sant (och man kan aldrig lita på honom) så skulle det motsäga det som etablerades som Sanningen med stort S under säsong 1-9. Det är naturligtvis nödvändigt att kanske vrida på vissa saker så länge seriens interna logik fungerar något sånär. Men säsong 10 säger emot för många av de fakta som presenterades i originalserien. Jag hoppas fortfarande att det är aliens som står bakom konspirationen och inte den ”conspiracy of men” som denna säsong fört fram som den ”nya” sanningen. Så mycket av det som skedde i originalserien (hybridprogrammet, the Alien Bounty Hunter, Rebellerna, Cassandra Spender, Black Oil, Super Soldiers etc) skulle därmed inte funka. Ska vi som publik tro att dessa bara var dimridåer? Det funkar inte – av en mängd anledningar. Det hela skulle resultera i en extremt krystat retcon (retroaktiv kontinuitet).

struggle6

Den nya ondskefulla planen är inte heller lika fascinerande som den gamla. I den gamla serien fick vi till slut reda på att Cigarette Smoking Man och hans kollegor i The Syndicate samarbetade med utomjordingar som planerade att kolonisera jorden. Mänskligheten skulle göras till en slavras, men The Syndicate skulle skonas om de hjälpte utomjordingarna att förbereda koloniseringen. Samtidigt arbetade The Syndicate i hemlighet på ett vaccin mot det utomjordiska virus som skulle göra jordens folk till slavar, så att det skulle finnas chans till motstånd. I utvecklandet av denna mytologi inspirerades Carter av allt från genforskning, ancient aliens-teorier, UFO-logi, samtida konspirationsteorier, Watergate-skandalen, nazisternas rasbiologiska experiment och den franska Vichy-regimen. Det hela blev en fascinerande dunkel och mystisk story som i grund och botten var ren science fiction men som tack vare det goda hantverket och parallellerna till vår riktiga värld ändå inte kändes för orealistisk inom de ramar som TV-serien etablerat. Jämfört med detta är CSM:s nya ondskefulla plan väldigt tråkig. Han ska utrota mänskligheten via ett virus. Varför? kan man undra. Ingen anledning ges. Vissa, som har utomjordiskt DNA kommer räddas. Varför? Ingen anledning ges. Det känns väldigt banalt jämfört med den tidigare mytologin.

struggle8

Att CSM är vid liv igen är en aning svårt att ta. Om vi bara sett byggnaden han befann sig i bli sprängd i bitar i säsong 9:s The Truth så hade det varit okej. Men nu såg vi hela hans ansikte brinna upp och bara hans skalle vara klart. De försöker förklara det (”They had to reconstruct his entire face”) men det är lite hard to swallow. Avgör själva:

Och återigen har vi problemet Chris Carter. Som jag skrev ovan så får vi för mycket exposition. För mycket snack. Det dröjer ett tag innan vi får se masshysterin och bilköerna. Men innan dess har vi endast hört karaktärer beskriva vad som sker, vilket får det hela att verka ganska lågbudget. Tack och lov kommer dock dessa scener efter ett tag och räddar avsnittet något. Zack Handlen från The AV Club gillade inte avsnittet lika mycket som jag. Trots att jag inte håller med allt han säger slår han huvudet på spiken vad gäller Carters författarförmåga:

It’s a shame that he’s a terrible writer, then. To be fair, he was always a terrible writer. The show’s early success can be attributed to its aesthetic, its two protagonists, and, okay, Carter’s grasp of the cultural zeitgeist. He stumbled onto one great idea, and he did what he could with it, and god bless him for that, but that dour, po-faced bullshit no longer sells. His dialogue sounds like it was translated from the Greek by a person who speaks excellent German, and his plotting is… well, you all watched tonight, right? It’s nonsense. It’s not even fun nonsense anymore. It’s just forced and laughable and, yeah, kind of painful for anyone who loved the series in its prime.

Jag hade också gärna sett hur katastrofen hanterades på högre ort. Just nu verkar det bara vara Scully och Einstein som försöker göra nåt åt den. Vad gör de statliga myndigheterna? Jag vet att det är en katastroffilmskliché att visa vetenskapsmän och officiella personer och makthavare diskutera en pågående kris i Vita Husets korridorer – och det sista jag vill är att The X Files blir Independence Day – men åtminstone någon sådan kort scen hade fått det hela att kännas mer realistiskt.

Serien kan spåra ut (igen) efter detta avsnitt och jag hoppas att Carter har den goda smaken att inte låta den göra det. Avsnittet kan också ha en väldigt bra payoff och upplösning och som sådant är det verkligen svårt att bedöma på egen hand. Detta är helt klart den första delen av ett dubbel (möjligtvis trippel) -avsnitt.

struggle7

Sammanfattningsvis var det kul att se en typ av avsnitt vi inte sett förut – katastrof på en global skala. Som tur är påminner det mer om Contagion än om Independence Day. Men huruvida avsnittet är lyckat ur ett större perspektiv kan jag inte säga utan att se upplösningen på cliffhangern – alltså det första avsnittet av nästa säsong. Förrän man får svar på hur det står till med mytologins natur, huruvida det CSM säger är sant eller ej. Visar det sig att Carter de facto menar att allt som Mulder och Scully fick reda på under originalseriens gång var en lögn – ja, då förpassar jag My Struggle II och hela Säsong 10 till den eviga elden för icke-kanoniska retcon-experiment (tillsammans med Highlander II, Star Wars I-III och Alien vs Predator). Men ett av seriens ledord var ju Trust No One och visar det sig att Carter via CSM och Tad O’Malley bara försökt vilseleda oss och att Sanningen fortfarande finns där ute, då är jag mycket nöjd med detta det sista avsnittet av Säsong 10. Och jag vill tro att så är fallet.

Betyg 3 av 5

betyg-3

Annonser

Read Full Post »

xf1

Den observante har kanske sett att Mulder och Scully prytt mitt sidhuvud sedan en tid tillbaka. Detta p.g.a. den kommande återkomsten av en av tidernas bästa TV-serie. Läsare av denna blogg bör vara bekant med mitt intresse för serien. Om icke så beger er snarast till mitt Tema: The X-Files som jag körde för ett par år sedan.

I våras skrev jag om att det ryktades om att Fox planerade en ny omgång av serien som legat i graven sedan 2002. Mycket har hänt sedan dess. I mars kungjordes det att sex nya avsnitt skulle spelas in. Dessa filmades under sommaren. Jag är oerhört förväntansfull, trots att jag vet att det kan bli en katastrof. Senaste filmen hade potential, men flera problem. Och seriens skapare Chris Carter har egentligen inte gjort något annat sedan serien lades ned. Och trots att han alltid varit seriens kreativa överhuvud så har inte alltid hans manus eller regi varit särskilt  starka. Så trots att jag hoppas och tror på en succé så kan det bli pannkaka.

xf2

Vad vet vi då om den kommande serien?

xf3Vad gäller skådespelarna så återvänder naturligtvis David Duchovny och Gillian Anderson. Men också Mitch Pileggi som deras vresige chef Skinner. Och förvånande nog även William B. Davis som The Cigarette Smoking Man. Även Bruce HarwoodTom Braidwood och Dean Haglund återvänder som The Lone Gunmen. Smoking Man och The Lone Gunmen dog samtliga i den sista säsongen av TV-serien, men återvänder ändå. Jag hoppas man löser detta på ett snyggt sätt. I den numera icke-kanoniska serietidningen The X-Files Season 10/11 återvände dessa karaktärer också från de döda. The Smoking Man kom tillbaka i form av någon utomjordisk klon-grej och det visade sig att the Gunmen fejkat sin död. Jag undrar hur Carter o Co. ska lösa det. Lite trevligt är det också att Sheila Larken återigen gästar som Scullys mamma Margaret och att Annabeth Gish kommer dyka upp som Agent Reyes. Jag hade dock föredragit ett gästspel från Robert Patricks agent Doggett.

Bland de nya ansiktena finner vi Joel McHale (från Community), Lauren Ambrose (från Six Feet Under), Rhys Darby (som är briljant i What We Do in the Shadows!) och X-Files-Files-poddaren Kumail Nanjiani som fått en liten roll i ett avsnitt.

Man har fått tillbaka några riktigt stora namn bakom kameran också och för regi och manus står idel X-Files alumni. Det man gjort annorlunda denna gång är att den som skrivit avsnittets manus också får stå för dess regi. Nedan följer avsnittens titlar, samt vem som står för manus och regi:

  1. My Struggle: Chris Carter 
  2. Home Again: Glen Morgan 
  3. Mulder and Scully Meet the Were-Monster: Darin Morgan
  4. Babylon: Chris Carter
  5. Founder’s Mutation: James Wong
  6. My Struggle II: Chris Carter (Story av: Chris Carter, Margaret Fearon, Anne Simon)

Jag är mest exalterad över att Darin Morgan återvänder med avsnitt tre. Han är något av ett geni faktiskt och har skrivit manus till tre av de mest klassiska avsnitten; Humbug, Clyde Bruckman’s Final Repose och Jose Chung’s From Outer Space. Han hade en förmåga att vända och vrida på X-Files-formatet, injicera absurd humor och en hel del filosofiska frågor. Jag ser fram emot hans avsnitt väldigt mycket. Enligt Duchovny ska avsnittets monster vara en ”were-lizard”… vad det nu än är…

Dessutom återvänder kompositören Mark Snow!

xf4

Vad kan man tänka sig att dessa avsnitt kommer handla om då? Glen Morgan återvänder med vad som det ryktas ska vara en uppföljare till det klassiska avsnittet Home som han skrev tillsammans med James Wong. Jag funderar på om detta dock stämmer och om inte internet har blandat ihop det faktum att serietidningen The X-Files Season 11 har exakt en sådan uppföljare med samma titel – Home Again.  Annars är det ju ett väldigt sammanträffande. Avsnitt ett och sex ska tydligen vara s.k. mythology-avsnitt som kretsar kring utomjordingars planer att kolonisera jorden med hjälp av ljusskygga mänskliga krafter och myndighetsorganisationer. Darin Morgans avsnitt kommer förmodligen lägga betoningen på humor, att döma av den Abbott & Costello-liknande titeln och hans tidigare bidrag till serien.

Det har talats om att Mulder och Scully inte kommer ha en kärleksrelation längre. Förvisso har Duchovny sagt att de två ska vara ett par, men ha separaterat (eller nått… se tredje YouTube-klippet längst ned). Är det möjligt att de hittar tillbaka till varandra under seriens gång? Ett problem jag hade med senaste filmen I Want To Believe var att Mulder och Scully var ett vanligt par som tydligen bodde ihop. Under seriens gång så var deras relation ömsom platonisk ömsom flörtig på ett unikt sätt och detta gick förlorat i senare säsonger och i filmen då de två blev ett kärlekspar. Jag skulle helst se att de inte kommer vara ett par. Då kan vi få en intressant återförening mellan dem.

xf5

Joel McHale ska spela en konservativ webb-TV-personlighet som kontaktar Mulder. De delar förmodligen ett intresse för konspirationsteorier. I de bilder som släppts verkar Mulder till en början se ut som en slashas, men verkar skärpa till sig när han och Scully får tillbaka sina jobb på FBI. I trailers och teasers som släpps skymtar vi också vad som verkar vara flashbacks till 40-50-talen – kan det vara Roswell? I övrigt verkar den nya serien bjuda på klassiska X-files-ingredienser; aliens, UFON, monster, Scully i scrubs, ficklampor genom dammiga lokaler, konspirationer, action och framför allt stora mysterier. Allt (utom Scullys något platta frisyr) ser lovande ut!

Trailer:

Teaser:

Intervjuer från NY Comic Con:

Läs gärna mina inlägg på Tema: The X-Files:

Dessutom: X-Files Season 10 nr 1 – 8, samt nr 9 – 18

Read Full Post »

Idén av att göra film av TV-serien The X-Files hade funnits hos dess skapare Chris Carter en god tid innan filmen gjordes 1998. Tanken med The X-Files – Fight The Future var att den skulle vara någon form av klimax på den konspirationsstory som övergripit de fem första säsongerna av serien – det Carter kallar the X-files mythology. Denna ”mytologi” handlar om en konspiration på hög nivå i USA:s regering, där gruppen The Syndicate samarbetar med utomjordingar som planerar att kolonisera jorden. Men filmen var också tänkt att kunna stå på egna ben och vara tillgänglig för en publik som inte sett TV-serien tidigare. Dessutom ville man naturligtvis med en större budget göra saker som man inte kunde i ett vanligt 45-minuters avsnitt.

Det var med andra ord en fin balansgång som Carter gav sig in på. Som regissör valde han Rob Bowman som regisserat några av de bästa avsnitten av serien som Piper Maru, Pusher, och Memento Mori. Och det var helt klart ett bra val. För Bowman kan både hantera action och skräck, och har dessutom en känsla för snygga bilder. Det hela resulterar i en mer episk känsla, vilket är just vad man kan förvänta sig när en TV-serie görs om till film.

Det första som slår en är att filmen är väldigt snygg. Det är ett snyggare, mer storslaget foto och den högre budgeten märks snart av.  Inte minst i de många olika miljöerna. Det märks att man har haft råd att vara on location – och inte bara spelat in i Vancouver.

Den högre budgeten märks också på specialeffekterna. De är helt enkelt mycket bättre och tar större plats än i serien. Det är också positivt att man valt att introducera en ny sorts utomjordingar. Dessa nya utomjordingar är mycket läskigare  än de små gröna män vi hittills sett. Seriens aliens var mer mystiska, medan dessa är rent ut läskiga och är tydligt inspirerade av varelserna från filmserien Alien.

Över lag så är spänningen på topp. Tempot känns högre. Gästskådisarna bidrar också till den höga kvaliteten. Martin Landau spelar Kurtzweil, ett slags extentrisk variant av av första säsongens informatör Deep Throat. Landau gör en mycket fin prestation som ett slags halvgalet geni. Armin Mueller-Stahl spelar Strughold, The Syndicates chef. Han är också bra. Karismatisk och hotfull. Trots att han får ganska lite att göra. William B. Davis återvänder i rollen som The Cigarette Smoking Man och han är lika hotfull här som i TV-serien. Kanske till och med mer så. Till skillnad från i vissa avsnitt så drabbas han aldrig av panik, utan är genomgående kall och beräknande. Det uppskattas. David Duchovny och Gillian Anderson som Mulder och Scully är lika karismatiska och kompetenta som alltid. De är verkligen sina karaktärer.

Filmen bjuder på en hel del minnesvärda scener. Den inledande explosionen av en stor byggnad i Dallas är extremt snyggt gjord. Liksom scenerna då Mulder och Scully upptäcker majsfält ute i ökennatten och stora domer där något sort experiment med biodlingar utförs. Den efterföljande flykten från svarta helikoptrarna genom majsfälten är spännande och snyggt gjord.

Men det finns naturligtvis vissa problem med filmen. Den innehåller väldigt mycket information. Problemet är att det blir lite för mycket som inte är relevant för filmens handling. Den är kanske relevant för TV-seriens större mytologi, men inte för filmen. Att ta upp Mulders syster Samanthas försvinnande är exempelvis helt irrelevant. Detta påverkar tempot då den förvirrar publiken, och man misslyckas lite med målet att släppa in nya tittare.

En annan negativ del är att Scully försvinner ur handlingen i filmens sista del. Detta är ett lite för återkommande grepp i serien – att hon blir kidnappad, bortförd eller sjuk. Det tappar därmed lite av sin effekt eftersom vi sett henne i denna situation många gånger tidigare. Dessutom är Scully en såpass stark karaktär att det känns lite underligt varje gång Mulder räddar henne. Det hela blir lite för mycket av det typiska Hollywood-upplägget där mannen måste rädda kvinnan. Vidare finns det naturligtvis en hel del logiska luckor i storyn. Hur exemeplvis kunde The Syndicate veta att ett enskild litet bi skulle vara kvar i Scullys jackkrage i över ett dygn och sedan sticka henne?

Men bortsett från dessa småinvändningar tycker jag att filmen fungerar väldigt bra. Det är en spännande thriller med science fiction-inslag och den klarar till stor del av att stå på egna ben. Det är ett typiskt X-filesfall, men tempot är mycket bättre än i många mythology-avsnitt. Hade detta varit ett dubbel- eller trippel-avsnitt hade det förmodligen varit ett av de bättre. Allt finns här; mystik, svar på frågor (nåja…), nya frågor, snygga actionscener, skräck, konspirationer, The Syndicate m.m. Den fungerar också som en enskild film förvånansvärt bra. Inte perfekt. Men bra.

Betyg 3 av 5

Read Full Post »

Här tredje delen av min genomgång av de tio bästa Mythology-avsnitten av The X-Files. Mythology-avsnitten kretsar fämst kring gruppen The Syndicate, och deras samarbete med utomjordingar som planerar att kolonisera jorden. Men olika delar av The Syndicate har olika motiv och tillvägagångssätt, vilket bidrar till mytologins allt mer komplicerade story.

Gethsemane/Redux/Redux II (S04E24/ S05E01/S05E02)

Chris Carter ville uppenbarligen knyta ihop en hel del lösa trådar som hängt kvar sedan de tidigare säsongerna. Det börjar med en snygg inledning. Här får vi återse avdelningschefen Scott Blevins (Charles Cioffi) från seriens första år. Avsnittets ramberättelse består av att Scully kallas in på förhör hos Blevins och en panel, för att – som hon uttrycker det – visa på ogiltigheten i Mulders arbete. Det hela känns tämligen dramatiskt och ger en känsla av bokslut, som att saker och ting kommer avslöjas och att vi kommer komma närmare Sanningen. Detta lovar i och för se de flesta mythology-avsnitt och få av dem levererar. Och då jag sett igenom denna trilogi så är jag – som vanligt – osäker på om det egentligen gavs några egentliga svar.

En av nyckelfigurerna i handlingen är den mystiske karaktären Michael Kritschgau (gestaltad av den kompetente John Finn).  Denne jobbar för försvarsdepartementet, och övertygar Mulder om att allt Mulder och Scully har sett och hört angående utomjordingar och den tillhörande konspirationen är lögn. Kritschgau redogör för hur regeringen steg för steg har vilselett Mulder och alla andra i ett försök att mörka det de egentligen håller på med – framställning av kemiska vapen. Alla historien om UFO:n och bortföringar är bara en täckmantel för militärens hemliga experiment. På något sätt lyckas han övertyga Mulder, som tappar tron på allt som drivit honom i så många år.

Det är ett mycket intressant grepp från manusförfattarnas sida. Typiskt för mythology-avsnitten är att vi får en större insyn i våra huvudkaraktärer. Vi får här se hur mycket tron på UFO:n betyder för Mulder, och vi får också en insyn i Scullys syn på vetenskap och den kristna tro hon uppfostrades i. Att Mulder tappar tron känns fräscht och ger den ibland något urvattnade mytologin nytt liv. Ett genomgående tema i dessa avsnitt är tro och tvivel. Scullys katolska tro blir aktuell i hennes kamp mot cancern. Mulders tro på aliens får sig en rejäl törn. När Scully ligger på sin dödsbädd ställs allting på sin spets och det slår gnistor om både Gillian Anderson och David Duchovny.

Pateint X/The Red and the Black (S05E13/S05E14)

Här introduceras vi till karaktärerna Cassandra och Jeffrey Spender. Dessa är mor och son, kompetent agerade av Veronica Cartwright och Chris Owens. Medan Cassandra tror sig blivit bortförd av utomjordingar ett flertal gånger, tror sonen och FBI-agenten Jeffrey att hon är galen. Cartwrights röst är säregen och hennes ögon har något utomjordiskt över sig. Hennes utstrålning är ömsom varm, ömsom obehaglig, rädd och sårbar.

Tidigt återser vi också gamla bekanta karaktärer som både Marita Covarrubias (Laurie Holden) och Alex Krycek (Nicholas Lea). Covarrubias motiv är väldigt dunkla och hon blir här en verklig femme fatal. Vem står hon i förbund med? The Syndicate? Smoking Man? Krycek? Kan Mulder lita på henne? Dubbelavsnittet innehåller många vändningar, double crossing och intriger.

Inte ens The Syndicate verkar ha koll på saker och ting. De samarbetar med de utomjordiska kolonisatörerna, men arbetar samtidigt i hemlighet på ett vaccin mot det s.k. black oil-viruset. Alex Krycek har lyckats komma över ett ryskt vaccin, som han överlämnar till The Well Manicured Man (John Neville). Denne får vara ”the voice of reason” inom The Syndicate och han vill att man ska göra motstånd mot kolonisatörerna, något som inte gillas av de andra medlemmarna. Det är intressant att se de spänningar som finns inom gruppen.

Detta dubbelavsnitt känns som ett måste för att förstå den övergripande mytologin. Men det består inte endast av exposition, utan är också genuint spännande. Mulders vacklande mellan tro och tvivel är fängslande och det bjuds på en hel del minnesvärda scener. Specialeffekter, musik och iscensättning är extremt effektiva. Än en gång är detta ren The X-filesmagi!

Two Fathers/One Son (S06E11/S06E12)

”This is the end” säger The Cigarette Smoking Man (William B. Davis) i detta dubbelavsnitts inledning. Och det är korrekt. Two Fathers/One Son innebär slutet för The Syndicate och den konspiration som Mulder och Scully  (David Duchovny och Gillian Anderson) varit på jakt efter sedan det första avsnittet av The X-Files. Det är också det sista riktigt bra mythology-avsnittet. Det tjänar till stor del till att sammanfatta och avsluta mytologin. Det blir allt klarare vilka de olika spelarna i konspirationen är – The Syndicate, kolonisatörerna, de utomjordiska rebellerna osv. – och vilka deras motiv är.

Det hela är väldigt snyggt uppbyggt, och avsnittet har samtidigt både en triumferande och en ödesmättad känsla över sig. Trots att storyn känns lite för mycket fullfjädrad science fiction, är berättandet så effektivt, stämningen så obehaglig och känslan av att tiden är på väg att rinna ut, så närvarande – att avsnittet blir extremt spännande. Så mycket händer att Mulder och Scully nästan blir bifigurer. De observerar endast vad som sker medan det är andra karaktärer – Smoking Man, Jeffrey Spender, Krycek, The Syndicate – som deltar aktivt i händelseutvecklingen.

Men när Cassandra Spender säger ”They are taking over the universe” känns det lite för mycket som Star Wars. Att ha en annalkande domedag är lite för mycket, och den trovärdighet som The X-files faktiskt har haft naggas därmed lite i kanten. UFO:n och alien abductions fungerade väldigt bra i de tidigare säsongerna eftersom dessa fenomen förekommer i vår samtida folklore. Det är historier vi alla hört talas om och därmed finns det en chans att de skulle kunna vara sanna. Detta fångades väldigt effektivt av The X-files, när serien var som bäst, och resultatet blev därmed desto mer skrämmande. Detsamma gällde andra delar av 1990-talets folklore, som statliga mörkläggningar och konspirationer. Men domedagsscenarion har inte samma ”realism” över sig, utan känns mer hemmahörande hos Independence Day eller Terminator. Detta problem skulle bli ännu mer uppenbart under seriens två sista år. Dock räddas detta avsnitt av de övriga starka elementen. För det är ett starkt avsnitt.

Det finns så mycket med detta dubbelavsnitt som är bra. Detta är en lysande avslutning på The Syndicate. Tyvärr blev mytologin aldrig lika intressant igen utan dem. Cigarette Smoking Man är kvar som skurk, men efter detta finns inte längre ett tydligt fokus i seriens mytologi. Det känns nästan som att hela The X-Files hade kunnat sluta här på ett sätt. Det finns en hel del intressanta frågor och spännande historier i anknytning till mythology-avsnitten i den sjunde säsongen, bl.a. får vi reda på vad som faktiskt hände Mulders syster Samantha. Men i övrigt var mythologin bara en skugga av sitt forna jag.

Här näst kommer en filmrecension av den första långfilm The X-Files: Fight The Future, som är en del av mytologin. Sedan ska jag kolla på de fristående, så kallade, Monster of The Week-avsnitten.

 

 

Read Full Post »

Här andra delen av min genomgång av de tio bästa Mythology-avsnitten av The X-FilesMythology-avsnitten kretsar kring den konspiration där en grupp kallad The Syndicate har en nyckelroll. De håller kännedomen om utomjordingars närvaro på jorden hemlig. Denna mörkläggning har också att göra med Mulders syster Samanthas försvinnande för många år sedan.

Anasazi/The Blessing Way/Paper Clip (S02E25/S03E01/S03E02)

Detta trippelavsnitt sträcker sig över andra säsongens sista, och tredje säsongens två första avsnitt. Detta var ett återkommande grepp från seriens kreatörer för att hålla publikens intresset vid liv – att avsluta och börja säsongerna med cliffhangers.

Den konspiration som Mulder och Scully (David Duchovny och Gillian Anderson) är på spåren är inte bara bunden till USA:s regering – den är global. Detta är första gången vi möter The Syndicate och flera av dess medlemmar, som The Well-Manicured Man (John Neville). Vi får också reda på att Mulders pappa (Peter Donat) är involverad på något sätt. Donat är bister, men karismatisk och man märker att det hela tiden pågår en inre kamp i honom, en kamp som gjort honom luttrad och bitter. I detta kapitel blir inte bara Mulders pappa, utan även Scullys syster Melissa, offer för The Syndicate. Nicholas Lea återvänder nämligen som den hale Alex Krycek och gör sig skyldig till de två mord drabbar både Mulder och Scully högst personligt. Och det resulterar också i att vi i publiken hatar Krycek desto mer. I detta avsnitt får vi också kännedom om implantatet i Scullys nacke (från då hon försvann i Anscension).

Del ett, Anasazi, är mycket David Duchovnys show. The Smoking Man (William B. Davis) har låtit droga Mulder i hemlighet vilket påverkar dennes humör och gör honom paranoid och aggressiv. Duchovny är intensiv och Mulder sätter både sin relation till Scully och chefen Skinner (Mitch Pileggi) på spel.

Del två, The Blessing Way, är en typisk mellanakt och inte alls lika stark som det föregående eller efterföljande avsnittet. Ett av de större problemen är att all New Age-mumbojumbo kring Mulders död och sedermera uppståndelse.

Men den sista delen, Paper Clip, är en stark final.  De mest minnesvärda scenerna är då Mulder och Scully upptäcker ett vidsträckt bergsvalv med skåp efter skåp innehållande hemliga medicinska förteckningar över i stort sett hela USA:s befolkning sedan 1950-talet. Denna obehagliga scen, som gör åskådaren full av bävan, är klassisk The X-filesmagi.

Piper Maru/Apocrypha (S03E15, S03E16)

I detta dubbelavsnitt introduceras den s.k. Black Oil – en utomjordisk livsform i form av en svart, oljeliknande substans som kan ta kontroll över en människas kropp. Det är ett effektivt och obehagligt koncept, och mycket läskigare än de små gröna män som hittills har fått representera utomjordingarna i denna serie. Bilderna av när oljan flyter i sitt offers ögon, eller lämnar kroppen genom öppningarna i ansiktet är snyggt gjorda och väldigt obehagliga.

Över lag har dubbelavsnittet en episk känsla, där längre resor görs i både tid och rum; Mulder åker till Hongkong, och vi får se tillbakablickar till 1950-talet. Detta ger också en fortsatt tyngd åt konspirationens vidd.

Manuset är välarbetat. Många mythology-avsnitt plågas av för mycket exposition, segt tempo och lite action. Piper Maru/Apocrypha brister dock inte på dessa punkter. Som publik bjuds man på ett spännande äventyr, som ger en känslomässig bild av konspirationens omfattning, dess påverkan på hela mänskligheten och dess grymma metoder.

Finalen i en övergiven raketbas är också klassisk. Mulder och Scully är på jakt efter Krycek, men avbryts av ett gäng black ops-soldater och The Cigarette Smoking Man, som lämnar Krycek inlåst i en övergiven raketsilo. Scenen då denne ”spyr upp” den svarta oljan genom ögon/näsa/mun är obehaglig. Oljan återvänder därefter till det UFO som The Syndicate gömt i silon. Slutscenen är en av de bästa i hela serien och den ger mig rysningar.

Memento Mori (S04E14)

Memento Mori är ett lysande exempel på att mythology-historierna inte behöver bestå av två eller tre avsnitt. Liksom klassiker som The Erlenmeyer Flask eller Little Green Men, sträcker sig historien bara över ett avsnitt, och tack vare detta blir det aldrig tråkigt eller segt. Manuset är ganska straight forward och har egentligen två fokus: Scullys kamp mot cancer och Mulders jakt på något som kan bota och/eller förklara den.

Tack vare de emotionellt höga insatserna knutna till Scullys liv, höjs spänningen. Det finns flera snygga actionsekvenser, som Mulders infiltrering av en medicinsk forskningsanläggning, med hjälp av The Lone Gunmen. Tack vare att man som publik verkligen bryr sig om att han ska lyckas med sitt uppdrag (eftersom vi vill att Scully ska bli frisk) så höjs en sådan sekvens ur mängden och blir extra spännande.
Det finns en allvarlig ton i avsnittet, men det betyder inte att inte bjuds på science fiction-artade scener i klassisk The X-filesstil. Dessutom bidrar The Lone Gunmen med lite välbehövlig humor. Jag har inte nämnt dessa tidigare, men The Lone Gunmen har hängt med sedan Säsong 1. De är en trio (Byers, Frohike och Langley) av konspirationsteoretiker/hackare som ofta bistår Mulder i hans jakt efter Sanningen. De spelas briljant av Bruce Harwood, Tom Braidwood och Dean Haglund.

Både Duchovny och Anderson gör här några av sina bästa prestationer. Deras gestaltningar känns äkta och sårbara. Om Anasazi var Duchovnys show, så är detta Gillian Andersons. Hon fick en Emmy för sin insats i detta avsnitt och i Säsong 4 överlag.  Andersons porträtt är stillsamt, och det finns både en hopplöshet och en styrka hos henne. Bland de bästa scenerna finner man mötet mellan Scully och hennes mor (Sheila Larken). Det är Scully som är döende, men ändå är det hon som måste trösta sin förtvivlade mamma.

Relationen mellan Mulder och Scully utforskas också i detta avsnitt. Det gestaltas på ett sparsmakat och vackert sätt. Relationen dem emellan är något av det som gjorde The X-files så populärt, och publiken spekulerade i om de var ett kärlekspar eller ej. Allt eftersom serien spårade ut (främst i säsongerna 8 och 9) blev det alltmer uppenbart, men här är det fortfarande öppet för debatt. Helt klart är i alla fall att de är beroende av varandra, och att de älskar varandra – om än inte nödvändigtvis på ett sexuellt sätt. Scenerna dem emellan hör till detta avsnitts höjdpunkt.

Fortsättning följer i del 3…

Read Full Post »

ufo

Här kommer första delen av en genomgång av de tio bästa Mythology-avsnitten av The X-Files. De presenteras i kronologisk ordning, i tre separata inlägg. I denna det första inlägget kommer vi gå igenom fyra av de tio avsnitten.

Mythology-avsnitten kretsar kring den konspiration där en grupp kallad The Syndicate har en nyckelroll. Denna grupp består av högt uppsatta män från ett flertal nationer, och det de håller hemligt är kännedomen om utomjordingars närvaro på jorden. Relationen mellan The Syndicate och dessa utomjordingar är oklar, liksom deras motiv och intentioner. Snart framkommer det dock att utomjordingarna planerar att kolonisera jorden och att The Syndicate samarbetar med dessa. Men olika delar av The Syndicate har olika motiv och tillvägagångssätt, vilket bidrar till mytologins allt mer komplicerade story.

Pilot (S01E01)

Redan i det allra första avsnittet av The X-Files introduceras vi till den intrig som kommer att prägla samtliga nio säsonger. Det är i detta avsnitt som Dana Scully (Gillian Anderson) får i uppdrag att samarbeta med Fox Mulder (David Duchovny) och bedöma validiteten av X-Files-projektet. Och det är i detta avsnitt som Mulder berättar om sin lillasysters bortförande, som kommer komma att prägla hans jakt efter Sanningen. Och det är också här vi får träffa den mystiske Cigarette-Smoking Man (William B. Davis) för första gången. Själva handlingen är inte särskilt spektakulär, utan kretsar kring hur några ungdomar blir till synes bortförda av utomjordingar. Men det är avsnittets betydelse för resten av serien som gör det speciellt. Dessutom så bjuds det på en hel del väl agerade och minnesvärda scener. Den mest minnesvärda är då Smoking Man i avsnittets slut gömmer det enda beviset Mulder och Scully kommit över, längst inne i Pentagons arkiv i en scen som är ett slags hyllning till slutscenen i Raiders of The Lost Ark.

The Erlenmeyer Flask (S01E24)


De två första säsongerna av serien var av varierande kvalité. Till och från är vissa avsnitt ganska sega och tråkiga. Under första säsongen så är det kanske det första och det sista avsnittet som är viktigast. Jämfört The Erlenmeyer Flask med Pilot så är detta – säsongens sista avsnitt – mycket mer minnesvärt. Här vevas tempot upp. Action blandas med en intressant och välskriven story. Spänningen är på topp. I jakt på en försvunnen man hittar Mulder och Scully bevis på statliga hemliga experiment på människor med utomjordiskt DNA. Jerry Hardin gör här sitt sista framträdande som Mulders mystiske informant, kallad ”Deep Throat”. Vidare bjuds det på flera minnesvärda scener. Främst tänker jag på Mulders upptäckt av en lagerlokal med klonade människo/alien-hybrider, eller då Scully får tag på ett alien-foster inne på en hemlig anstalt. Detta är händelser som det kommer knytas an till senare i serien. Från första till sista minuten är detta dramatiskt och spännande.

Little Green Men (S02E01)

På samma sätt som Säsong 1 avslutades, börjar Säsong 2. Återigen läggs betoningen här på action och konspirationer. Mulder och Scully får inte längre jobba tillsammans. Men Mulder blir tipsad av en vän i senaten om att åka till ett observatorium i Puerto Rico för att där finna bevis för kontakten med utomjordingarna.

I detta avsnitt får vi reda på mer om Muders syster Samanthas bortförande, och dessutom byggs relationen mellan Walter Skinner (Mitch Pileggi) och Smoking Man ut. Scenerna mellan dessa två på Skinners kontor är väldigt välskrivna och starkt agerade.

Avsnittet skrevs av Glen Morgan och James Wong och har ett av de starkaste manusen bland de tidigare säsongerna. Storyn har en episk känsla, som kanske främst beror på de många miljöerna. Från den pampiga prologens resa i rymden, via FBI och Watergate-hotellet i Washington, till Puerto Rico och en rafflande flykt från militära styrkor. Det är också i detta avsnitt som vi för första gången får se utomjordingarna, om än tämligen otydligt. Avsnittet har en storslagen känsla, men faller inte över i att bli för komplicerat eller såpopera-aktigt (vilket senare avsnitt i serien tenderade att göra).

Duane Barry/Anscension (S02E05/S02E06)

Centralgestalten i detta dubbelavsnitt är mentalpatienten Duane Barry. Denne gestaltas på ett briljant sätt av den intensive Steve Railsback. Barry rymmer från ett mentalsjukhus och tar några personer som gisslan på en turistbyrå. Han kräver att få en bil för att åka till en specifik plats där han ska lämna över en ur gisslan till de utomjordingar som regelbundet besökt honom under de senaste tio åren. FBI kallar in Mulder som gisslanförhandlare. Mulder tror på Barrys historia, och lyckas befria gisslan. Barry grips, men lyckas rymma och kidnappar Scully.

Duane Barry skrevs och regisserades av TV-seriens skapare Chris Carter. Faktum är att detta var hans första regijobb, men trots att han på sätt och vis var en novis gör Carter en bra insats. Han låter skådespelarna stå i centrum, och både manuset och den effektiva regin drar upp spänningen på max.

Ascension skrevs av Paul Brown och regisserades av Michael Lange. Trots att de båda avsnitten egentligen är en historia, så har de var sin distinkt stil. Det första är ett väldigt intensivt gisslandrama, och det andra är Mulders desperata jakt efter Scully. Men det är ändå helt klart två akter av samma story. Det första av de två avsnitten är ett nervigt gisslandrama, där Railsback och David Duchovnys prestationer står i centrum. De båda har en väldigt bra kemi, och agerar extremt trovärdigt i relation till varandra. Railsbacks Barry är oberäknelig, desperat och tragisk. Duchovny är ovanligt intensiv i båda avsnitten. Det andra avsnittet handlar om sökandet efter Scully. Duchovny är briljant här, och blir minst lika desperat som Duane Barry. I detta avsnitt lär vi också känna vissa bifigurer lite närmre. Den tvivelaktige Walter Skinner får vi se mer av och hans tillhörighet blir en aning tydligare. Alex Krycek (Nicholas Lea), som blev Mulders partner efter Scully, visar här sitt rätta jag – som agent åt den skurkaktige Smoking Man.

Fortsättning följer i del 2…

Read Full Post »