Det finns något skämmigt över att jag gillar den här skivan. På sätt och vis är den tämligen pretentiös. På det där sättet som bara svenskspråkig 90-talspop kan bli. Men ändå. Rikard Wolffs debutalbum är en blandning mellan av singer/songwriter, jazz, pop och visa. Jag gillar Wolffs röst. Den är verkligt säregen och teatralisk på ett positivt sätt. Och han är också en mycket bra textförfattare. Många av texterna handlar om olycklig kärlek. Ibland med en depressiv twist a la Leonard Cohen. Några favoriter:
Bind en tro kring min gamla förtvivlan
Skänk en glädje att hela min sorg
Bind en visshet att döva min längtan
Bygg av yrvakna drömmar en borgTänd en eld för att jaga bort mörkret
Alla hotfulla skuggor från förr
Vädra ut varje grusad förhoppning
Ingen bitterhet bor vid min dörr
– Bind en duk
Så jag samlar ihop alla saker
Ett ögonblick som blev ett år
Jag tar mina lakan ur sängen
Det ska va rent när jag går
Jag stänger igen alla fönster
Luften vi andades förr
Man kan aldrig lämna en älskad
Man kan bara stänga en dörr
– Röda dina läppar
Men Wolff har också en humor och ironi som ofta kommer till uttryck på ett bra sätt:
Tidigt måndag morgon jag ringer vårdcentralen
Anmäler till Folksam att jag har blivit galen
Finns det nån försäkring för ödelagda liv?
Jag kräver att få vårdnad om mitt raseri
Jag är bestulen på mitt hjärta, jag la det på mitt bord
Jaha, ni tror jag ljuger, men ni ska tro mitt ord
Det är alldeles tomt i bröstet, det ekar som en grav
När vätebomben fallit, när skeppen gått i kvav
– Svart
Det är en väldigt personlig skiva. Wolff har själv skrivit alla texter. Med musiken har han dock fått hjälp av bl.a. Lisa Ekdahl, Miakel Wiehe, Marie Fredriksson och Magnus Carlsson. Ovan citerade låtar är tillsammans med titelspåret och Den Vita Staden mina favoriter. Däremot har jag svårt för spåren Tystnaden, Paris, Inuti dig och Stazione Termini. De är en aning pretentiösa.
Annars är det en fin skiva och de starka spåren är riktigt starka.
Betyg 3 av 5
Kulturella Preferenser 